I förra veckan så var det dags för den fjärde och sista modulen i Magma Akademin. Första delen av den här modulen bestod som vanligt av att vi hade två kursdagar i Helsingfors, denna gång med temat ”Utrikespolitik, Norden och multikulturalism”. Andra delen av modulen bestod av en tre dagar lång resa till Europas ”hjärta” och huvudstad Bryssel.
Men tillbaka till Helsingfors för ett ögonblick. Jag reste till Helsingfors från Vasa på fredagsmorgonen, det blev en tidig väckning som vanligt för att hinna med kl. 7 tåget till H:fors, för kursdagen skulle börja redan kl. 11 på förmiddagen. På plats i Helsingfors väntade sedan en späckad fredag och lördag med mycket intressant program.
På fredag så började vi med att diskutera Norden, och samarbetet mellan de Nordiska länderna. Som talare hade vi Jan-Erik Enestam som tidigare som varit bl.a. Finlands försvars- och inrikesminister. Och nu fungerar han som direktör för det Nordiska samarbetsorganet Nordiska rådet. En man med gedigen politisk erfarenhet alltså. Ett intressant föredrag hade han även att dela med oss, och jag fick återigen bekräftat att det Nordiska samarbetet är viktigt för Finland och att det faktiskt fyller en viktig funktion ännu idag (även om formen för samarbetet är stadd i förändring).
Jan-Erik Enestam håller ett intressant föredrag om det Nordiska samarbetet.
Eftermiddagen åtgick i sin tur att diskutera det politiska landskap som vi just nu lever i, och vad som väntar vid horisonten. Som föreläsare på detta tema hade vi dels Hufvudstadsbladets politiska kommentator Susanne Ginman samt Karina Jutila från tankesmedjan E2 som är en liberal tankesmedja och vars politiska hemvist är nära Centerpartiet.
Vi diskuterar den kommande regeringen med Karina Jutila. Vilka partier kommer vi att ha i den kommande regeringen?
En av de uppgifter som vi fick att diskutera i mindre grupper var hur den framtida regeringen för Finland kommer att se ut, i praktiken vilka partier som kommer att vara med bilda basen samt också vilka personer som kommer att inneha ministerposter. En stimulerande uppgift, och intressant kom de olika grupperna fram till ganska liknande regeringar. Grundkonstellationen var att de tre stora partierna: Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet, men med den variationen att en del hade med SFP och en del inte. I dagarna fick vi dock kanske facit gällande den frågan, för enligt regeringssonderingarna så verkar det som om att de blir de tre stora partierna utan SFP och andra mindre partier som leder Finland under de kommande 4 åren. SFP fick sitta i regeringen i över 30 år, men nu verkar det som om det är slut med den eran. Vilket gör mig som finlandssvensk litet orolig, faktiskt. För vem ska nu bevaka våra intressen i det politiska beslutsfattande? Men jag försöker ändå vara positiv och hoppas på det bästa.
Det blir onekligen en del bilder på mat i det här inlägget… Men jag gillar kulinariska upplevelser så i viss mån kan man dokumentera dessa. Här är förrätten som vi fick på Café Esplanad, bestående av bl.a. sparris och ägg benedict.
Kajsa Ekis Ekman håller ett intressant middags föredrag åt oss, om hennes karriär som journalist. Hon har bl.a. skrivit två böcker, en om trafficking i EU och en om eurokrisen i Grekland.
Till varmrätt vankades det varmrökt lax, ruggigt gott 🙂
En klassiker till dessert vid Café Esplanad, cheesecake med pinfärska bär.
Under lördagen hade vi ett intressant seminarium med Kajsa Ekis Ekman, som vi hade träffade redan föregående kväll, men nu med fokus på eurokrisen. Finland är ju en del av eurozonen, vilket gör detta tema extra aktuellt. Vi har ju haft en ”fortgående” ekonomiskkris i EU, och i Finland sedan år 2008 fram tills idag. Frågan är dock hur länge krisen ska fortgå? Något definitivt svar på den frågan, kunde hon dock inte ge.
Dagen fortsatte sedan med en brunch på Glaspalatset i Helsingfors, för att få våra hungriga magar mättade men framförallt för att träffa två personer som fungerar som mentorer för Akademin.
Sen var det ”fritid”, för dagen därpå skulle vi resa vidare till Bryssel på studieresa. På söndag väntade sedan en tidig väckning, redan femtiden, för att hinna ta bussen ut till flygfältet. Vi flög sedan med Finnairs direktflyg till Bryssel, vilket var en angenäm upplevelse.
Den obligatoriska bilden från avgångshallen vid Helsingfors-Vanda flygfält…
Jag har ett ganska stort intresse för flygplan, det har suttit i sedan jag började läsa Biggles böcker när jag var kring 12 år gammal. Nu skulle vi flyga med ett Embraer 190 som opererades av Finnair, beräknad flygtid 2h 40min.
Såhär ser en vanlig arbetslunch ut i Bryssel, friterad potatis i kombination med majonäs och ev. också något kött (här kyckling).
Diverse delikatesser i skyltfönstren längs med promenadstråken.
Våfflor verkar vara något av en nationalrätt i Belgien.
Manneken pis, en must see turistattraktion i Bryssel. Turisterna flockas och väntar på att de ska knäppa på vattnet. Det uppstod ett rungande ”woow-ljud” bland åskådarna när vattnet började flöda och pojken… ja…
Serien Tintins skapare, Hergé, var från Belgien vilket också syntes tydligt i stadsbilden.
Justitiepalatset i Bryssel med ett ord: mäktigt. Jag måste medge att jag blir något avundsjuk på mina belgiska kollegor som får jobba här.
Vyer över Gamla stan i Bryssel.
Entrén till justitiepalatset var skapad av huggen sten och skulpturer.
En av portarna in till själva rättsbyggnaden och rättssalarna, här kände man sig liten.
Stadshuset i Bryssel på natten. Med kvällsbelysningen så kommer verkligen arkitekturen till sin rätt.
Även ett besök på en av lokala pubarna hann vi avverka, Belgarna är ju kända för sin mörka klosteröl.
En rolig grej som de hade i många vanliga affärer i Bryssel var maskiner som pressade apelsiner till pinfärsk apelsinsaft. Varför har vi inte dylika mojänger i Finland?
Under de kvällar vi tillbringande i Bryssel så hade vi gemensamma middagar. Trakteringen höll minst lika hög standard som i Helsingfors.
Men över till själva sakinnehållet från resan. Syftet med resan var att vi skulle bekanta oss med olika institutioner och organisationer som är verksamma i Bryssel. Och det är många det! Där av hade de också från Akademins sida valt ut några besöksmål, för det finns mycket att se i Bryssel. Första dagen gick till ett besök vid EU-parlamentet där vi träffades EU-parlamentariker Nils Torvalds assistent. Torvalds själv var denna vecka i Strasbourg, där den andra parlamentsbyggnaden ligger. Själv har jag besökt Strasbourg och parlamentet där år 2010 genom Euroscola, så det var riktigt kul att få se motsvarigheten i Bryssel.
Besök nummer två i ordningen gick sedan till Finlands ständiga representation vid EU, det vill säga en form av ambassad som representerar Finlands intressen vid EU. Vid denna beskickning så tjänstgör kring hundra personer från olika finska ministerier och som är sakkunniga inom sina egna områden. Vi träffade där deras pressattaché som bl.a. bistår finska politiker när de träffar media.
Dag tre i Bryssel gick till ett besök vid EU-kommissionen, vilken fungerar som EU:s regering och har i uppgift att verkställa och övervaka att de beslut som fattas av förverkligas i respektive medlemsstat, d.v.s. också här i Finland. Där togs vi emot av den finska kommissionären Jyrki Katainens assistent H. Jern som tog sig tid att berätta om dels kommissionens verksamhet men också om arbetet som kommissionär mera ingående. Här skulle jag faktiskt kunna tänka mig att jobba i något skede, för kommissionen arbete verkade faktiskt intressant. Tyvärr är det dock ganska hårdkonkurrens om platserna, de facto så tillsätts platserna genom ett ”tävlingsförfarande”.
Efter att vi hade inmundigat en stadig lunch så fortsatte vi mot NATO och deras huvudkvarter i Bryssel för ett studiebesök där. Besöket till NATO var nog ett av de mest intressanta besöken under denna resa, eftersom ”NATO-frågan” i nuläget är särskilt aktuell här i Finland, ska vi ansluta oss till Nato eller inte? En intressant och tankeväckande siffra som nämndes under vårt besök där var att ca 96 % av invånarna i EU skyddas av NATO, d.v.s. att deras länder är medlemmar i Nato. Vi som är bosatta i Finland hör alltså till de 4 % som inte är med i Nato, och således heller inte kan förvänta oss något skydd därifrån vid händelse av en kris. Känns ju betryggande…
Parlamentarium fungerar som ett museum över EU och dess tillkomst. Vi besökte det efter vårt riktiga besök på EU-parlamentet. En intressant detalj härifrån var att de använde Apple iPhone i ett fodral som aktiva digitala guider, och dessutom fick man välja ett av EU:s officiella språk, däribland svenska.
EU-parlaments byggnaden i Bryssel.
Från plenisalen i parlamentet. Här klubbas alla viktiga beslut av som gäller både dig och mig som är bosatta inom EU.
De hade satsat på litet konstverk inne i parlamentet. Fråga mig inte vad det föreställer, dock!
Ett ögonblick, har vi kommit till en kyrka? Nej, vi är fortfarande i parlaments byggnaden, men de hade också ett kors som föreställer den europeiska gemenskapen och samhörigheten.
I en av de mindre sessionssalarna fick vi möjlighet att ställa knepiga frågor till N. Torvalds assistent J. Malmi.
Det blev en del besökskort / vistor cards under alla besök. De har onekligen satsat på säkerheten här i Bryssel och man kommer ingen vart om man inte har ett besökskort eller annan ID.
Undertecknad framför EU-parlamentet.
Utanför parlamentet hade det ställt fram en del av Berlinmuren som hade tillvaratagits efter dess fall. En bra påminnelse om vad aldrig igen får hända, ett delat Europa.
På väggarna i Parlamentarium hade man samlat olika citat av berömda personer, däribland av Sveriges statsminister Hjalmar Branting.
Hoppsan då! Vad har vi här då? Nobels fredspris som EU fick mottaga år 2012 i Oslo. Ett dylikt objekt hittar man nog vanligen inte på sitt lokala museum…
Bild av EU-kommissionen utifrån. Imponerande stor byggnad.
Från vårt besök till Finlands ständig representation vid EU. På skärmen syns en bild när vår statsminister Alexander Stubb tar emot pressen efter överläggningar med diverse EU-myndigheter. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Och det är också orsaken till att politikerna har stöd av beskickningens personal.
Gruppbild utanför EU-kommissionen. Dag 3 i Bryssel.
En selfie framför kommissionen 🙂 Här skulle jag nog kunna tänka mig att jobba en period åtminstone.
EU-kommissionär för en dag!
I ett sammanträdesrummen i kommissions byggnaden fick vi bänka oss på de platser som vanligen besitts av de riktiga kommissionärerna, d.v.s. EU:s ”ministrar”.
Jag försökte mig på en panaromabild…
Utanför EU-kommissionen. Om du läser mycket internationella dagstidningar så känner du antagligen igen denna plats. För det är vanligtvis här de olika EU-ländernas ministrar och tjänstemän brukar låta sig fotograferas av pressen när de anländer till kommissionen för ett möte. Senast såg jag en bild på Greklands finansminister, Yanis Varoufakis, härifrån.
Efter våra besök på diverse institutioner dag 3, så var vi förtjänta av en god middag i det soliga vädret!
Många valde att testa på musslor, eller som kyparen kallade dem: ”Mussels in Brussels”. Personligen gick jag dock på pastalinjen 🙂
Stärkta av vår måltid så fortsatte vi mot resans sista besök. Till Nato och deras huvudkvarter i Bryssel. Dessvärre så var det förbjudet att fotografera på området, och dessutom så samlades all elektronisk utrustning in av säkerhetspersonalen i samband med säkerhetskontrollen. De är nog smått paranoida med säkerheten här! För i entrén hängde det bl.a. skyltar med följande budskap: ”No classified discussion in this area”…
Men bortsett från det så var nog det här kanske resans mest intressanta besök. Jag hade nämligen aldrig trott att jag skulle komma att besöka NATO, men tydligen blev det så ändå. Få se dock om Finland väljer att gå med i NATO under nära framtid eller inte?
Tack och hej Bryssel! Det var verkligen kul att få besöka dig och se en liten del av vad du har att erbjuda.
Hemkommen till Finland, så måste jag säga att jag är mycket nöjd med Magma Akademin och allt som den har gett mig. Därför är jag glad att jag blev uppmärksam på att det skulle ordnas en Akademi och att jag sökte till den förra hösten, för det här hade jag inte velat gå miste om. Kort uttryckt så har den gett mig mycket nytt substanskunnande inom de olika ämnen som vi gått igenom under de fyra modulerna. Men dels också ett betydligt större nätverk som sträcker sig över språkgränsen (svenska/finska) med många nya bekanta från olika studieinriktningar och olika karriärval.
Så om du är intresserad av samhället och vill lära dig mera om politik, hur man kan påverka, internationellt samarbete EU m.m. och samtidigt vill bygga ett nätverk bland svensk- och finskspråkiga, sök till Akademin i höst!
Sebastian
P.S. Under resan passade jag även på att göra en stopover i Åbo, och hälsa på en god vän som studerar där. Åbo är verkligen en vacker stad såhär på våren. Det enda jag kan klaga på gällande den staden är den dåliga servicen (eller närmast obefintliga) man får på svenska där. För när jag frågade i en butik av personalen ”om de pratar svenska?” så fick jag till svar ”no, ei yhtään!” (ungefär: nå, verkligen inte!, vilket jag finner synnerligen nonchalant och nästan otrevligt. Suck! Det bekräftade litet den stereotypa bilden av Åbo, som en av de städer som är sämst på service på svenska, tyvärr.
Järnvägsstationen i Åbo på morgonen. Tåget till Vasa, tack!
Lämna ett svar