En sak jag har märkt med litet stigande ålder är att jag och en del andra i min egen bekantskapskrets ibland kommer att reflektera över varifrån man kommer, alltså från vilken ort man är hemma ifrån. I mitt fall är det ju staden Jakobstad som ligger i det Österbottniska landskapet i Finland. Särskilt väcks de här frågorna när många av ens bekanta återförenas över sommarlovet/sommarjobbet eller på annat sätt på sin hemort.
Just nu ser Jakobstad (Jeppis) stadskärna inte så trevlig ut vid en första okulär besiktning, särskilt om man inte besökt Jakobstad på ett tag. Eller som när jag i dagarna råkade överhöra en konversation mellan en kvinna och hennes vännina som gick längs med gågatan: ”de har ju grävt upp hela – halva stan!”. Vilket nog är en ganska träffande beskrivning, faktiskt. För stora delar av torget har man grävt upp för att under sommaren genomföra arkeologiska utgrävningar innan bygget av det nya torghuset kan påbörjas på riktigt. För tanken är ju att det till julhandeln 2016 ska stå ett helt nytt torghus (läs: shoppingcenter med bostäder) på den plats där det gamla bankhuset stod.
Det här betyder att vi Jakobstadsbor sannolikt kommer att få dras med en ganska ful stadskärna under de kommande 1,5 åren, då absoluta centrum närmast kommer att likna en byggarbetsplats. Men å andra sidan, en sak som man ofta hör att det klagas över är att det inte händer något i Jeppis, men nu kan man åtminstone inte klaga över den saken! För just nu är staden stadd i mycket snabb förändring: vi har ju bland annat fått en ny esplanad-galleria som åtminstone jag finner verkligt snygg och välbehövd. Mera sådant tack!
Torget i Jakobstad har förändrats relativt mycket på kort tid. Kul att de i alla fall hissat stadens flaggor inför sommaren.
Vid ett besök till en god vän som för tillfället bor i höghuset ”Ers höghet” invid torget, så passade jag på att fotografera utgrävningarna och den kommande byggplatsen ovanifrån. Det ger onekligen ett litet annat perspektiv av stadens kärna.
Kvällssolen faller över en stad i förändring…
I sommar pågår de arkeologiska utgrävningarna på torget i Jakobstad. Få se om Museiverkets arkeologer hittar något intressant på det här forskningsområdet.
Museiverkets arkeologer in action på torget, de verkar att jobba med en viss frenesi och entusiasm som smittade av sig litet på mig också.
Men på tal om att klaga, så fick jag på min systers studentdimmission i maj höra ett tankeväckande och inspirerande tal av en alumn från Jakobstad gymnasium, Martin Granholm, som tidigare varit bl.a. vice Vd för UPM-kymmene och som annars också är en stor påverkare av finskt näringsliv. För han konstaterade i korthet att vi finländare tillskillnad från våra svenska vänner har en vana av att klaga och säga ”voj, voj”, och stå och se på den negativa utvecklingen istället för att göra något åt den. Svenskarna har istället en annan attityd som innefattar att man ser möjligheter istället för bara problem. För just nu verkar vi i Finland sucka över att det går så dåligt för oss, och tänka att det främst beror på att det går dåligt i omvärlden. Den här negativa tankespiralen borde man bryta och istället försöka se möjligheter, och visst det låter klichéaktigt så det förslår, det medger jag, men jag tror att det ligger en hel del i det.
Låt mig ta ett konkret exempel från Eurovisionen. Jag tittade på TV4 nyheterna just innan finalen i ESC skulle börja, och efter den egentliga nyhets genomgången så sade nyhetsankaret att ”vi är beredda på en segerintervju med Måns imorgon bitti”, och då hade ju Zelmerlöv ännu inte vunnit! Så svenskarna har nog en helt annan approach till utmaningar, en approach som vi med fördel kunde inspireras av.
Därför kunde vi Jakobstadsbor gå i bräschen för en dylik förändring och ta stöd av den omfattande förändringen som är på gång av stadens centrum, och välja att se möjligheterna i stället. För de facto går det bra här i Österbotten, vi har t.ex. lägst arbetslöshet i hela landet med ca 8% arbetslösa medan landssnittet ligger på 12%. Så ja, en del har vi att vara stolta över och att förvalta, men också att blicka framåt och inte gräma oss över att stadens centrum för närvarande ser fult ut – för det är början på något nytt 🙂
Sebastian,
en stolt Jeppisbo
