Igår uppträdde rockgruppen Scorpions i Jakobstad och eftersom vi bor ungefär ett kvarter från arenan så kunde vi inte ”undgå” att höra dem mycket väl. Jag övervägde nog att köpa mig en biljett till deras konsert, men dels var biljetterna relativt dyra och dels så var det utlovade vädret för kvällen inget att hänga i julgranen direkt, vilket också visade sig bli fallet för det regnade under stora delar av går kvällen. Således ångrar jag mig inte över att jag inte betalade in mig på arenan. Utan det var faktiskt fullt tillräckligt att få tjuvlyssna hemma i trädgården och sen ta en promenad till närområdet runt arenan, för att stilla mitt behov av just Scorpions.
Däremot så uppträdde också ”Jonne Aaron” som förband till Scorpions med bl.a. låten ”Yksin” som hör till mina personliga favoriter när det gäller finsk musik, så när nu Aaron uppträdde live ”på vår bakgård” med låten så spetsade jag öronen rejält. Också musikgruppen ”Paul Oxley´s Unit” uppträdde med den smått, här i Finland, ikoniska låten ”Terry’s inside”, som jag först blev bekant med genom lektionerna i engelska på högstadiet. Den låten är från början av 80-talet och musikgruppen ifråga verkar fortfarande tydligen, vilket jag tycker är strongt gjort.
Tidigare var Scorpions ett band bland många andra för mig, på den nivån att jag kände till den tyska gruppen och deras låtar på ett allmänt plan, men efter att jag fått lyssna på deras skiva i över 1 timme en gång så fastnade bl.a. låtarna ”Send me an angel” och ”Wind of change” bättre i mitt huvud. Det intressanta i fallet är var att jag blev mera bekant med Scorpions, genom en MRI-undersökning vid Vasa centralsjukhus där de undersökte mitt knä. För den som har genomgått en sådan undersökning vet att maskinen alstrar ett fruktansvärt oljud medan den scannar ens kropp, svårt att i ord beskriva ljudet men du kan lyssna på det här på Youtube (om du är nyfiken…). I vilket fall, så har man därför möjlighet att lyssna på musik under undersökningen genom ett par hörlurar, vilket jag tackade ja till. Och det var härigenom jag blev bekant med Scorpions. För röntgensköterskan som opererade maskinen valde just en Scorpions skiva åt mig och det är jag glad för. Kanske gillade hon själv också Scorpions? Åtminstone kan jag tycka att låten ”Send me an angel” lämpade sig väl i situationen. 🙂
Vad annat har jag då gjort under den senaste veckan?
Bland annat så besökte jag min farmor som är bosatt ute på landsbygden i Kasackbacka*, som är en liten by i Purmo. Även en av mina fastrar med familj som annars är bosatta i Sibbo, var där på besök till ”hemgården” ute på landet, vilket var trevligt då jag fick träffa mina yngre kusiner.
Lillebror Benjamin blickar ut utöver Kauhajärvsjön i Kasackbacka i Purmo.
Mina kusiner fiskar tillsammans med sin pappa i samma sjö. För här kommer det nämligen bra med fisk, innefattande bl.a. abborre!
Ett panoramafoto taget från vägen Åvistvägen som går igenom byn Kasackbacka. Ett vackert landskap i mitt tycke!
Vi hade i veckan också ett besök hem till oss av en rikssvensk familj som vi blivit bekanta med genom att min lillebror Zakke lärt känna en jämnårig kille från den familjen via simskolan. En intressant sak med den här familjen är att de är aktiva katoliker emedan vi i vår familj är ”enkla lutheraner”, så det var onekligen intressant att få lära sig mera om deras denomination. För även om vi själva är kristna, så märker åtminstone jag att min kunskap om katolicismen är relativt begränsad och att den närmast sträcker sig till vad jag läst i gymnasiet och senare på fritiden. Alltså min kunskap har i huvudsak varit teoretisk. Nu fick jag då lära mig mera genom att träffa och diskutera med riktiga katoliker, en sak som sällan får möjlighet till här i Finland, eftersom verkligt få är katoliker här. Detta samtidigt som katolicismen i sig är världens största religiösa inriktning med över 1,2 miljarder anhängare världen över, vilket utgör ungefär hälften av alla kristna.
En som dock inte var lika trevligt är att familjens huskatt Theodor i dagarna drabbades av en urinvägsinfektion. Tidigare har han också varit drabbad av stenar i urinvägarna (njursten), vilket är en åkomma som har liknande symptom och som också är potentiellt livshotande för katten, så vi blev naturligtvis oroliga när han började uppvisa sådana symptom (igen).
Theodors medicin är en antibiotika som enligt hans ansiktsuttryck inte smakar alltför gott!
Men efter ett besök till veterinären (Losvika Cityklinik) så kunde de konstatera att det (tack o lov) rörde sig om urinvägsinfektion och inte njursten den här gången. Således har han fått påbörja en antibiotikakur som borde kurera honom relativt snabbt igen.
Sebastian
—
* Jag blev fundersam över hur man stavar till ”Kasackbacka” för jag har stött på det både i form av ”Kasakbacka” såväl som ”Kasackbacka”. Men efter litet efterforskningar (läs: googlande) så fann jag att det ska skrivas ”Kasackbacka”, detta enligt Institutet för de inhemska språken i Finland och deras guide ”Svenska ortsnamn i Finland”. Alltid lär man sig något nytt!
