”Värst vad du har blivit kulturell”, konstaterade en vän till mig i fryntlig ton här i veckan efter att han hade läst min blogg och sett alla inlägg som kretsat kring teatrar och böcker.

Det heter ju att ”variation förnöjer”, så därför tänkte jag istället för att skriva ett till inlägg om blott ”teatrar och böcker” variera mig och skriva en helt vanlig lägesuppdatering istället. En annan orsak kan ju vara att jag inte besökt någon ny teaterföreställning och ej heller hunnit läsa någon bok, som jag hade kunnat rapportera om…

1.) För ca två veckor sedan var jag inbjuden till en afton vid Ålandsbanken i Vasa genom att jag är medlem i föreningen Vasa aktiesparare. En mycket trevlig afton som bestod av information om deras placeringsprodukter och investeringsmarknaden överlag. Mest intressant var enligt mig deras relativt nya produkt, bostadsfonden, som placerar i nybyggda bostäder i olika tillväxtcentra i Finland och då främst i huvudstadsregionen.

20150923_164442205_iOS 1

En placeringsafton på Ålandsbanken som innehöll så väl en lätt middag som mycket information om de finansiella marknaderna.

2.) Förra veckans måndag besökte vi från studentmissionen en av de tillfälliga flyktingförläggningarna som öppnats i spåren av den stora flyktingtillströmningen till Europa och Finland. Syftet med vårt besök var att bidra med praktisk hjälp till den dagliga verksamheten där och vi var ett gäng på nästan 15 personer som hade valt att ställa upp.

Vid flyktingförläggningen som vanligen fungerar som en lägergård möttes vi av kring 40 flyktingar, som huvudsak kom från Irak och varav de flesta var relativt unga män (även del kvinnor fanns men de var i klar minoritet). På programmet stod bland annat aktiverande lekar, brödbakning och diskussioner med flyktingarna. Jag hade förmånen att få prata lite mera med två killar, vilka båda var högutbildade ingenjörer som framtill helt nyligen hade jobbat som ingenjörer i Irak. De hade dessvärre sett sig tvungna att fly från sitt hemland då situationen hade blivit ohållbar.

En kulturell skillnad som jag snabbt blev varse om var att människor från dessa länder generellt är mera öppna och gästvänliga än vad man är van med här. Enkelt uttryckt var det som om de tog emot mig som ”en bror”, vilket jag som är något försiktig av mig inte hade väntat mig. De ville t.o.m. ta en selfie med mig, men med respekt för deras integritet publicerar jag den inte här. I vilket fall så var det minst sagt rörande att få höra deras berättelse om resan från Irak till Finland och som hade gått genom totalt 11 länder. Bilderna som man sett i media på rangliga båtöverfarter till de grekiska öarna blev plötsligt mycket verkliga, när man fick höra de här killarnas referat av sin egen överfart.

Ett trist faktum är att av dessa flyktingar så kommer ca 40% få stanna i Finland, resten kommer att vara tvungna att återvända till sina hemländer. Särskilt talande blev det när jag räknade till tio personer i rummet och tänkte att av dessa tio, så kommer fyra att få stanna i Finland medan resten kommer att sändas tillbaka. Jag vet, det låter verkligen cyniskt att tänka på det viset – men det var ett sätt att försöka greppa att det finns människor bakom statistiken, verkliga människor. Personligen hoppas jag att myndigheterna kommer att göra sitt bästa för att utreda varje asylsökandes situation och värdera om denne har asylskäl eller inte. Lite pessimistisk blir jag dock efter att ha läst om att regeringen föreslår att handläggningen av asylansökningarna ska påskyndas genom ett mera förenklat förfarande. I praktiken brukar detta innebära att man i någon mån tummar på rättssäkerheten, tyvärr.

3.) På skolfronten så har jag fortsatt med studierna på Hanken parallellt med mitt avhandlingsskrivande. Till min glädje så visade sig mina kunskaper i matematik inte vara fullt så rostiga som jag först hade misstänkt, för tenten i ekonomisk matematik gick faktiskt över förväntan.

Jag brukar normalt inte skriva ut mina betyg här på bloggen eftersom de knappast har allmänintresse, men jag tänkte ändå nämna att betygsskalan här på Hanken ser lite annorlunda ut än vad jag tidigare stött på vid andra universitet. Tenterna betygssätts nämligen i procent, från 0% till 100%, enligt hur mycket man svarar rätt. Den här procentsatsen förs sedan in studiehanteringssystemet Weboodi och översätts först senare på ens framtida examensbevis till ett ”riktigt” betyg, där 50-59% motsvarar vitsordet 1 på skalan 1-5, medan 60-69% ger vitsordet 2 och så vidare. De numeriska vitsorden kan sedan översättas till ett skriftligt dito, där t.ex. en fyra är ”mycket goda kunskaper”, vilket jag fick i ekonomisk matematik.

Efter den ekonomiska matten så har jag påbörjat grundkursen i nationalekonomi, ”Grundläggande ekonomisk analys”. Nationalekonomi är ett ämne som länge intresserat mig, jag tror att intresset vaknade i högstadiet på lektionerna i samhällslära men det är först nu som jag kommit att studera ämnet på lite högre nivå.

20151016_095155168_iOS

Vinstmaximering och produktionsoptimering: hur mycket bör företaget tillverka av en viss vara? Svar: dra en vertikal linje som skär samtliga kurvor med räta linjen som anger marginalintäkterna (MR, Marginal Revenue).

Vad är det då som gör nationalekonomi så intressant? Ett exempel är att man kan tillämpa samma teorier som används inom nationalekonomin också på andra företeelser än strikt monetära transaktioner. Ett exempel är teorin om utbud och efterfrågan (supply and demand) och att samma teori i viss också går att tillämpa på t.ex. organdonationer. Jag tittade en gång på en webbföreläsning från det amerikanska universitet Stanford där föreläsaren (tror det det var prof. Al Roth) tog njurdonationer som exempel. I dessa fall bortser man naturligtvis helt från de etiska aspekterna, såsom vem som borde först få tillgång till ett organ. Men teorierna hjälper en ändå att förstå de verksamma mekanismerna bakom sådana företeelser som vid första anblick inte verkar vara relaterade alls till ekonomi. Således är de verktyg och analysverktyg som finns inom nationalekonomin i varierande utsträckning användbara inom också andra ämnesområden.

Sebastian