I helgen hade jag besök av min lillebror Benjamin som studerar i Göteborg för andra året, och om det är något som jag är lite avundsjuk på så är det mildare väder som de har där på svenska västkusten. För här i Vasa har vädret onekligen börjat bli lite ruggigare och kyligare. Men ska man se något positivt med kyligare vädret så är det att jag känner mig mera motiverad att hålla på med studier och andra inomhussysslor.
I veckan så slutade router i min bostad att fungera, vilket gjorde att internetanslutningen gick ner. Trist, men det är sådant som händer. Så det var bara att lägga in en order på en ny router. Jag råkade ha flax med att den inköpta routern, en Asus, för den passade perfekt in i elskåpet (eller heter det teknikskåp?) i min lägenhet. Varför valde jag då en Asus? Det beror på flera orsaker, dels så har jag goda erfarenheter av deras produkter sedan tidigare samtidigt som de är relativt prisvärda, men dels också för jag gillar deras slogan ”Rock Solid, Heart Touching” – som de enligt min erfarenhet brukar leva upp till. För om det är något som gör mig nervös, så är det krånglande uppkopplingar där man t.ex. är tvungen att starta om routern med jämna mellanrum – det utgör en av de få saker som kan få det att börja gunga lite i ”den lugna filbunke” – som mitt humör annars ofta brukar beskrivas som…
En sak som dock slog mig var att det kanske inte är helt optimalt att ha en trådlös router inuti ett skåp där den är omringad av plåtväggar. För om jag minns rätt, så har den här typen av metall en avskärmande effekt på trådlösa signaler vilket kan leda till en svagare signal. Men efter litet testande så verkar routerns signal trots allt kunna täcka in hela min lägenhet, vilket ju inte är så konstigt med tanke på dess ringa storlek på kring 30 kvadratmeter.
Bild före. Något av ett ”råttbo” av diverse sladdar och nätadaptrar.
Bild efter. Nu sköter en enhet, en Asus RT-AC56U, om all internettrafik, lokalt nätverk och WI-FI i bostaden. Snyggt och prydligt blev det, även om det döljs bakom dörren till elcentralen.
Studierna på Hanken har fortgått i ganska hektisk takt. I förra veckan, på torsdag, så hade man en brandlarms- och utrymningsövning. Dessvärre så råkade den komma mitt i min lunch. Så det var bara att lämna ärtsoppan med den tillhörande pannkaksbiten och ge sig ut… Vid sådana här tillfällen blir jag medveten om hur mycket småsaker kan betyda, såsom att få äta lunchen någorlunda ostört.
En ny kurs har jag också börjat med, denna gång i företagsstrategi, ett ämne som jag först inte hade förväntat mig särskilt mycket av. Men döm om min förvåning, när jag märkte att det här är ju faktiskt riktigt intressant. För tidigare har jag haft en ganska negativ inställning till de s.k. mjuka ämnena inom ekonomi, såsom marknadsföring och ledarskap, men med stigande ålder och tilltagande levnadserfarenhet börjar jag tydligen inse att dylika ämnen också är värdefulla att ha kunskaper inom. Tidigare är de närmast finans, redovisning och nationalekonomi som lockat mig, men nu får jag tydligen utöka paletten av intressanta ämnen med några till.
Utrymning pågår vid Hanken i Vasa. Det var bara att lämna lunchen och bege sig ut…
I helgen besökte jag så Jakobstad, efter att ha varit i Vasa en längre tid utan besök till hemorten. Där tog vi bland annat tillfället i akt och besökte något av Jakobstads stoltheter på senare tid: Friends & Brgrs som är en hamburgerrestaurang som toppat rankingen i flera nationella tidningar för att de servera Finlands godaste hamburgare. På senare tid har de även öppnat en till restaurang i Helsingfors, och om jag är korrekt underrättad så kommer de även att öppna en ny restaurang i vårt västra grannlands huvudstad (Stockholm) inom kort. För det vore onekligen litet fel om vi höll dessa smarriga hamburgare för oss själva, delad glädje är som bekant dubbel glädje!
Hamburgare i stora lass på Friends and Brgrs – och jo, de är faktiskt ruggigt goda!
Min bror Benjamin är intresserad av arkitektur och arkitekturhistoria, så när man tar en promenad i hans sällskap så lär man sig alltid något nytt om omgivningen. För han kan nämligen berätta historien bakom de flesta kända byggnader i Norden, oberoende av om man råkar vara i Helsingfors, Åbo, Stockholm eller Århus. Jag finner det själv riktigt intressant att lära sig mera om ens omgivning, för man rör ju sig i princip hela tiden bland diverse byggnader. För när man lär sig mera om byggnader, så är det lite lustigt för det gör att man börjar lägga märke till detaljer på byggnader i ens omgivning, saker som man tidigare varit blind för och inte reflekterat särskilt mycket kring.
Byggnadskonstruktörer från två generationer: civilingenjörsstudenten Benjamin tillsammans med sin morfar, Levi, som är byggnadsingenjör/byggmästare.
Gamla sjukhuset i Jakobstad, som har en ganska lång historia. Det är ritat av K.G. Grahn och stod klar år 1908, och var då ett av Finlands absolut modernaste sjukhus. Byggnaden har sett mycket: flera krig i Finlands historia och här har även överbefälhavaren Mannerheim fått vård som varit direkt livräddande. Idag brukas sjukhuset främst till administration och i viss mån också för läkarmottagningar.
Till syvende och sist, så tillbringar man största delen av sitt liv inuti eller åtminstone i anslutning till olika byggnader, så ur det perspektivet förstår man att det är viktigt med hur byggnader utformas. Det finns ett citat av den legendariska brittiska premiärministern, Churchill som lyder:
”Först formar vi våra byggnader, därefter formar de oss.”
Ett citat som jag är tänkvärt, även om jag inte själv kommer att jobba med att designa byggnader yrkesmässigt. Det närmaste jag komma det är nog genom fastighets-, entreprenad- och byggjuridik, som är den gren av juridiken som är sysslar med juridiska frågor som rör fastigheter, byggnader, byggprojekt och liknande.
Sebastian
Lämna ett svar