Förra helgen tillbringade jag i Kiruna uppe i norra Sverige. Kiruna är känd som gruvstaden i Sverige, och på goda grunder för där finns faktiskt världens största järnmalmsgruva, Kirunagruvan. I Kiruna kan man så här års uppleva midnattssol, vilket innebär att solen aldrig går ner under horisonten under dygnets 24 timmar.
Men vad fick mig då till att åka upp till Kiruna så här års? Normalt åker man ju till fjällen under vintertid… Bakgrunden till mitt besök till Kiruna ligger i att en god vän flyttade till dit i början av året, och jag ville gärna besöka han och hans sambo som nu är bosatta och jobbar där.
En annan sak varför jag valde att resa just nu, är att flygbolaget SAS erbjuder s.k. ungdomsbiljetter för de som är under 26 år. Prisskillnaden är ganska stor, de här biljetterna är ibland nästan 50 % billigare än ordinarie biljetter. Jag fyllde 25 år i december, så jag har drygt ett halvår kvar att utnyttja den här möjligheten att resa förmånligt. Nu är jag ju också i den lyckliga situationen att jag har en del pengar att använda till bl.a. resor i och med att jag jobbar heltid, så den här möjligheten till att resa tänkte jag ta vara på. Emellertid så finns det ju en motsägelse här, för nu när jag jobbar heltid, så betyder det också mindre fritid som kan användas till resor. Hur man ska lösa den ekvationen vet jag inte riktigt…
I Kiruna med omnejd så finns det en hel del intressant att se även så här års.
Dessutom ska det sägas att jag inte är någon riktigt vän av att åka slalom eller snowboard i fjällen, varför det inte var någon riktig nackdel att åka till fjällen så här års. Inte för att jag inte skulle vilja åka i backarna, men tyvärr så sätter min knäskada punkt för den saken.
Men som sagt, det finns en hel del annat man kan göra i fjällen, såsom att beskåda den vackra naturen. Därför företog vi oss en biltur norrut upptill Abisko (nära den norska riksgränsen) där man bl.a. kan se den s.k. Lapporten som är porten till Lappland. Naturen här var också verkligen speciell och särskilt för en österbottning som annars är van med synnerligen platta landskap. 😉
Vy över Torneträsk. Torneträsk är där Torneälven börjar och som sedan utmynnar i Haparanda / Torneå i Bottenviken.
Jag har inte besökt de svenska fjällen tidigare. Senast jag var i fjällen så var jag en liten pojke och då besökte jag de norska fjällen tillsammans med mina föräldrar. Naturen här är verkligen speciell, och det som fascinerade mig, var det mycket rena och klara vattnet – man kunde faktiskt se rakt igenom till bottnen på många ställen.
Kiruna är som sagt en gruvstad av rang och det märks på flera sätt. Att bedriva gruvverksamhet är uppenbarligen förenat med ganska stora konsekvenser för både stad och dess invånare: däribland så ska hela stadens centrum flytta till en annan plats ett par kilometer från nuvarande placering. Bakgrunden till detta är att man för närvarande är i stånd med att utvidga gruvan – i framtiden kommer den plats som nuvarande centrum finns på vara ovanpå gruvan och därmed föreligger också en potentiell rasrisk. Det jag ändå inte riktigt får ihop är hur det kan vara ekonomiskt lönsamt?
En annan intressant iakttagelse som mina vänner gjort och som även jag i någon mån också märkte av var att man särskilt på natten känner av vibrationer. Vibrationerna kommer av att man bedriver malmbrytningen dygnet runt och särskilt på natten märker man av hur berggrunden skakar av borrningarna vilket alltså fortplantar sig till byggnaderna ovanpå marken trots att en del av brytningen sker på ett djup av 1 kilometer.
Kiruna kyrka är en fin byggnad. Faktiskt så blev den utsedd till Sveriges finaste kyrka och det kan förstå.
Kyrktaket har de dekorerat med vackra statyer i guldfärg. Intressant nog som kommer kyrkan så småningom att monteras ner i sin helhet för att transporteras till en ny plats. Tänk vilket jättejobb – för notera särskilt de enskilda träbitarna som kyrkans väggar och tak är uppbyggda av – det blir antagligen som att lägga en jättepussel.
Jag tillsammans med min gode vän uppe i de svenska fjällen. Under min vistelse hade vi otroligt fint väder. De facto så var det faktiskt varmare i Kiruna (24 C) än vad det var i Stockholm (16 C).
Jag blev faktiskt bekant med Kiruna när jag var kring 12 år gammal, för då pysslade jag, min pappa och bror med att bygga modelljärnväg. I modelljärnvägskretsar och bland andra tågfantaster, så är Kiruna känt för de tåg som fraktar järnmalmen mellan Kiruna och hamnen i norska Narvik. Vad är det då som är speciellt med de här tågen? Jo, de lokmotiven som drar vagnarna med järnmalmen är faktiskt världens starkaste lokomotiv. De kan dra en last på hela 68 stycken fullastade vagnar med järnmalm, vikten är på den här lasten uppgår till 8160 ton(!). Tidigare har jag bara sett bilder och filmer på de här tågen, så därför var det extra kul att få dem i verkligheten och hur de drar den tunga lasten.
Lokföraren var antagligen van med att se tågfantaster, för han hälsade glatt på mig från styrhytten 🙂
Lokomotiv typen heter IORE. Namnet kommer dels av Iron (järn) men anspelar också på den mycket envisa åsnan Ior.
Här står undertecknad bredvid en malmvagn. De här hade vi i miniatyr på modelljärnvägen 🙂 Kul att få se en vagn på riktigt. De vagnar som används idag är faktiskt hela 3 gånger större (!), och lokomotiven drar upp till 55 sådana vagnar.
För att summera, så kan jag konstatera att det blev en mycket trevlig helg uppe i norr! Om mina vänner bor kvar också i vinter, så tänker jag definitivt ta och avlägga en ny visit då, så att jag får se staden i sin vinterskrud.
Sebastian