Den här sommarens resa gick till Sverige och Gotland. Gotland låter kanske inte så spännande. Men jag har under en längre tid velat besöka den här ön och stifta närmare bekantskap, och nu kände jag att det var dags för en resa dit.
Det är svårt att beskriva atmosfären i Visby, men åtminstone jag föll som en fura för den.
Strandpromenaden längs med ringmuren som omgärdar delar av Visby.
Kring Visby finns en ringmur som till vissa delar är över 700 år gammal. Den orsakar vissa praktiska problem, särskilt med biltrafiken i staden.
Så här såg min resrutt ut: start från Jakobstad med tåg till Helsingfors. I Helsingfors tillbringade jag sedan en halv dag innan det var dags att bege sig till Viking terminalen på Skatudden. Jag tog sedan färjan till Stockholm. Ombord på Gabriella så unnade jag mig att äta gott, såväl till middag som frukost. Det enda som lämnade litet trist eftersmak var att det var galet mycket folk ombord, vilket märktes särskilt i terminalen i Helsingfors där folk väntade på ombordstigning. Luften var stundvis mycket dålig, faktiskt så dålig att en tjej i ett sällskap svimmade av tillfälligt. Tycker faktiskt att Viking Line borde göra något åt den saken.
Väl i Stockholm så förflyttade jag mig till Cityterminalen varifrån bussen till Nynäshamn skulle avgå. Bussresan till Nynäshamn tog cirka 1 timme och var en angenäm upplevelse trots att det var väldigt varmt ute, detta tack vare bra luftkonditionering i bussen. Jag tycker generellt att bussar och andra kommunikationsmedel håller än högre standard i Sverige än här hemma i Finland. I Nynäshamn väntade sedan fartyget som skulle ta mig till Visby och Gotland.
Överfarten till Gotland kan närmast liknas med när man tar en snabbgående katamaran till Tallinn från Helsingfors. Båten gick otroligt snabbt i förhållande till sin storlek. Marschhastigheten låg kring 30 knop (kring 50 km/h) och det är snabbt för ett passagerarfartyg ska ni veta. Överfarten till Gotland gick således kvickt och vi nådde fram till Gotland på ca 3 timmar.
I Visby bodde jag på två olika hotell. Det första hotellet var hotell Gute, som som var ett trevligt hotell av normal standard. Det som saknades på hotell Gute var luftkonditionering, varför natten blev varm på rummet, detta trots att jag sov med fönstret uppe (vilket jag normalt aldrig gör). Där på följande hotell var ett Best Western hotell vid namn Hotell strand. Det här hotellet var ett standardhotell i stil med Hilton, Scandic med flera. Det som var trevligt med det hotellet var emellertid att det hade luftkonditionering på rummen och att hotellet delvis var inhyst i charmiga gamla byggnader.
Min mamma anmärkte att det var ett konstigt upplägg att växla hotell när man bor i samma stad, och så kan det naturligtvis te sig vid första anblick. Men orsaken till varför jag ibland byter hotell, är att jag gillar att testa på och se olika saker, helt enkelt få litet variation. Den här gången visade det sig dock vara litet onödigt med ett hotellbyte, eftersom jag knappt tillbringade någon tid på hotellen utöver nattsömn och frukosten.
Ringmuren sträcker sig hela 1,2 km och jag valde att promenera runt den ett varv. 1,2 km låter inte så långt, men terrängen var delvis kuperad varför det inte var så enkelt som jag först trott…
Man kan också bestiga ringmuren.
På insidan av ringmuren. Ringmuren och bebyggelsen på insidan smälter ihop ett naturligt sätt.
Det finns begränsat med ställen där man röra sig mellan in- och utsidan av de delar av Visby som omgärdas av ringmuren.
De första dagarna tillbringade jag ”endast” i Visby. Staden är inte till befolkningsmängden sett särskilt stor. I Visby bor det 22 000 invånare, vilket gör det till en stad av min egen hemstad Jakobstads storlek. Men trots sin relativa litenhet så måste jag säga att den här staden nog är en av de mest fina och charmiga ställen jag hittills besökt under mitt liv. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, som fick mig att känna så, men den här känslan inföll sig som av sig självt när jag promenerade kring inne i Visby. Kanske är det den historiska miljön med alla gamla hus och ringmuren? Eller så är det atmosfären som bildas av alla människor och den attityd de utstrålar? Ja, helt säker är jag inte, men så mycket kan jag säga att hit kommer jag definitivt att återvända (och det förhoppningsvis snart!).
Jag har ett par gånger fått höra av mina vänner att jag endast skulle äta ”lyxig” mat, efter att de läst min blogg. Det här är ett påstående som saknar bärighet enligt mig åtminstone 😉 Därför är det kanske på plats att publicera en bild på mitt mellanmål ombord: morotskaka och ett glas mjölk. Enkelt, men ack så gott! Varför mjölk? Jo, för att min mage fungerar inte utan en portion mjölk på morgonen 🙂
Det finns gott om stränder på Gotland och de är alla unika på sitt eget sätt – här är det speciella stenar som pryder stranden så långt man kan se.
Ringmuren belyst av solen – inga filter här inte…
Den senare delen av min tid på Gotland tillbringade jag i huvudsak utanför Visby. Gotland är en förhållandevis stor ö, och jag hade dessvärre inte någon möjlighet att se hela ön under min tid här. Därför hade jag konsulterat olika källor för att höra mig för om vilka delar Gotland som var särskilt sevärda och vilka jag följaktligen tänkte prioritera under min tid på Gotland. Jag hade fått höra att särskilt södra ändan av Gotland, samt den östra och västra kusten var särskilt sevärda. Sagt och gjort, så hyrde jag en bil med vilken jag sedan utforskade nämnda platser.
Ett obligatorium när man besöker Gotland är att åka över till Fårö. Uppenbarligen var det något som folk också tagit på allvar, för färjorna var proppfulla. Längs med vägen till färjan fanns det skyltar där det stod att läsa ”Om kön börjar här, 1,5h kö till färjan”. Som tur är hade jag dock åkt ut på morgonen och undvek således långa köer.
Gotlands kanske mest kända sevärdhet – raukkerna.
En rauk är en naturlig stenformation som skapats med årens lopp genom att havet slipat stenen.
Så här klart vatten är ingenting man är bortskämd med hemmavid, tyvärr.
Min partner in crime under den tid jag tillbringade på landsvägarna: Ford Mondeo.
Fårö har inte fått sin namn av en slump! När man körde på vissa sträckor fick man se upp för frigående får.
Jag stannade till för att ta en bild av fåren och tänkte just kliva ur bilen, när fårmamman gav mig den här mördande blicken!
Jag är svag för snygga detaljer – när blinkers är aktiverad så dimmas framstrålkastaren ned ett par snäpp.
Lilla lammet blev så rädd för undertecknad – att det bokstavligen tog ett skutt i luften!
Fårö är känd som den ö där den kände filmmakaren Ingmar Bergman tillbringade mycket tid. Personligen gillade jag också Fårö, men jag måste nog säga att jag gillade Visby ännu ett snäpp mera 🙂
Almedalen – vilken ibland brukar beskrivas som ett sagolandskap.
Under mitt besök var det mycket folk i farten, då det var den s.k. Stockholmsveckan på Gotland.
Utsikten från hotellet vid skymning – inga filter här heller…
Min hemresa från Gotland gjorde jag genom att flyga från Visby till Helsingfors, och från Helsingfors till Vasa. Smidigt värre! Finnair flyger nämligen direkt till Visby från Helsingfors under sommarmånaderna.
Jag tycker om att använda tiden effektivt under mina resor. Därför hade jag bokat med en litet längre mellanlandning i Helsingfors. En lagom lång mellanlandning som gjorde att jag kunde testa på den nya ringbanan som möjliggör att man kan ta tåget från Vanda flygplats in till Helsingfors. Under mitt stopp i Helsingfors hann jag även göra en del trevligt också, bland annat äta på en av mina favoritrestauranger: Vapiano.
”Allt är bättre i Sverige!” utbrast nyligen en kollega på jobbet. Jag är inte helt säker på den saken, men jag kunde åtminstone konstatera att svenska Migrationsverket på Gotland huserar i verkligt storstilade lokaler. (Notera särskilt ornamentet med tre kronor på fasaden, mäktigt!)
I Helsingfors åkte jag förbi finska Migrationsverkets huvudkontor som ligger i Fiskehamnen. Inte fullt lika storstilade lokaler här inte…
Summa summarum så blev det en riktigt trevlig semesterresa. Ibland behöver man inte åka så långt för att upptäcka riktiga smultronställen, och jag behöver knappast säga att jag räknar Gotland till den gruppen – för det torde framgå av min smått lyriska beskrivning av Gotland…
Sebastian
