Mitt sporadiska bloggande

Kategori: Allmänt Sida 2 av 32

Gotland

Den här sommarens resa gick till Sverige och Gotland. Gotland låter kanske inte så spännande. Men jag har under en längre tid velat besöka den här ön och stifta närmare bekantskap, och nu kände jag att det var dags för en resa dit.

20160721_175710667_iOS

Det är svårt att beskriva atmosfären i Visby, men åtminstone jag föll som en fura för den.

20160721_163334170_iOS

Strandpromenaden längs med ringmuren som omgärdar delar av Visby.

20160721_165117192_iOS

Kring Visby finns en ringmur som till vissa delar är över 700 år gammal. Den orsakar vissa praktiska problem, särskilt med biltrafiken i staden.

Så här såg min resrutt ut: start från Jakobstad med tåg till Helsingfors. I Helsingfors tillbringade jag sedan en halv dag innan det var dags att bege sig till Viking terminalen på Skatudden. Jag tog sedan färjan till Stockholm. Ombord på Gabriella så unnade jag mig att äta gott, såväl till middag som frukost. Det enda som lämnade litet trist eftersmak var att det var galet mycket folk ombord, vilket märktes särskilt i terminalen i Helsingfors där folk väntade på ombordstigning. Luften var stundvis mycket dålig, faktiskt så dålig att en tjej i ett sällskap svimmade av tillfälligt. Tycker faktiskt att Viking Line borde göra något åt den saken.

Väl i Stockholm så förflyttade jag mig till Cityterminalen varifrån bussen till Nynäshamn skulle avgå. Bussresan till Nynäshamn tog cirka 1 timme och var en angenäm upplevelse trots att det var väldigt varmt ute, detta tack vare bra luftkonditionering i bussen. Jag tycker generellt att bussar och andra kommunikationsmedel håller än högre standard i Sverige än här hemma i Finland. I Nynäshamn väntade sedan fartyget som skulle ta mig till Visby och Gotland.

Överfarten till Gotland kan närmast liknas med när man tar en snabbgående katamaran till Tallinn från Helsingfors. Båten gick otroligt snabbt i förhållande till sin storlek. Marschhastigheten låg kring 30 knop (kring 50 km/h) och det är snabbt för ett passagerarfartyg ska ni veta. Överfarten till Gotland gick således kvickt och vi nådde fram till Gotland på ca 3 timmar.

I Visby bodde jag på två olika hotell. Det första hotellet var hotell Gute, som som var ett trevligt hotell av normal standard. Det som saknades på hotell Gute var luftkonditionering, varför natten blev varm på rummet, detta trots att jag sov med fönstret uppe (vilket jag normalt aldrig gör). Där på följande hotell var ett Best Western hotell vid namn Hotell strand. Det här hotellet var ett standardhotell i stil med Hilton, Scandic med flera. Det som var trevligt med det hotellet var emellertid att det hade luftkonditionering på rummen och att hotellet delvis var inhyst i charmiga gamla byggnader.
Min mamma anmärkte att det var ett konstigt upplägg att växla hotell när man bor i samma stad, och så kan det naturligtvis te sig vid första anblick. Men orsaken till varför jag ibland byter hotell, är att jag gillar att testa på och se olika saker, helt enkelt få litet variation. Den här gången visade det sig dock vara litet onödigt med ett hotellbyte, eftersom jag knappt tillbringade någon tid på hotellen utöver nattsömn och frukosten.

20160721_164543942_iOS

Ringmuren sträcker sig hela 1,2 km och jag valde att promenera runt den ett varv. 1,2 km låter inte så långt, men terrängen var delvis kuperad varför det inte var så enkelt som jag först trott…

20160721_164401168_iOS

Man kan också bestiga ringmuren.

20160721_175234874_iOS

På insidan av ringmuren. Ringmuren och bebyggelsen på insidan smälter ihop ett naturligt sätt.

20160721_170414366_iOS

Det finns begränsat med ställen där man röra sig mellan in- och utsidan av de delar av Visby som omgärdas av ringmuren.

De första dagarna tillbringade jag ”endast” i Visby. Staden är inte till befolkningsmängden sett särskilt stor. I Visby bor det 22 000 invånare, vilket gör det till en stad av min egen hemstad Jakobstads storlek. Men trots sin relativa litenhet så måste jag säga att den här staden nog är en av de mest fina och charmiga ställen jag hittills besökt under mitt liv. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, som fick mig att känna så, men den här känslan inföll sig som av sig självt när jag promenerade kring inne i Visby. Kanske är det den historiska miljön med alla gamla hus och ringmuren? Eller så är det atmosfären som bildas av alla människor och den attityd de utstrålar? Ja, helt säker är jag inte, men så mycket kan jag säga att hit kommer jag definitivt att återvända (och det förhoppningsvis snart!).

20160721_131024967_iOS

Jag har ett par gånger fått höra av mina vänner att jag endast skulle äta ”lyxig” mat, efter att de läst min blogg. Det här är ett påstående som saknar bärighet enligt mig åtminstone 😉 Därför är det kanske på plats att publicera en bild på mitt mellanmål ombord: morotskaka och ett glas mjölk. Enkelt, men ack så gott! Varför mjölk? Jo, för att min mage fungerar inte utan en portion mjölk på morgonen 🙂

20160721_163938369_iOS

Det finns gott om stränder på Gotland och de är alla unika på sitt eget sätt – här är det speciella stenar som pryder stranden så långt man kan se.

20160721_163725982_iOS

Ringmuren belyst av solen – inga filter här inte…

Den senare delen av min tid på Gotland tillbringade jag i huvudsak utanför Visby. Gotland är en förhållandevis stor ö, och jag hade dessvärre inte någon möjlighet att se hela ön under min tid här. Därför hade jag konsulterat olika källor för att höra mig för om vilka delar Gotland som var särskilt sevärda och vilka jag följaktligen tänkte prioritera under min tid på Gotland. Jag hade fått höra att särskilt södra ändan av Gotland, samt den östra och västra kusten var särskilt sevärda. Sagt och gjort, så hyrde jag en bil med vilken jag sedan utforskade nämnda platser.

20160722_071703304_iOS

Ett obligatorium när man besöker Gotland är att åka över till Fårö. Uppenbarligen var det något som folk också tagit på allvar, för färjorna var proppfulla. Längs med vägen till färjan fanns det skyltar där det stod att läsa ”Om kön börjar här, 1,5h kö till färjan”. Som tur är hade jag dock åkt ut på morgonen och undvek således långa köer.

20160722_090533578_iOS

Gotlands kanske mest kända sevärdhet – raukkerna.

20160722_090446822_iOS

En rauk är en naturlig stenformation som skapats med årens lopp genom att havet slipat stenen.

20160722_090318981_iOS

Så här klart vatten är ingenting man är bortskämd med hemmavid, tyvärr.

20160722_092700344_iOS

Min partner in crime under den tid jag tillbringade på landsvägarna: Ford Mondeo.

20160722_095329958_iOS

Fårö har inte fått sin namn av en slump! När man körde på vissa sträckor fick man se upp för frigående får.

20160722_095405651_iOS

Jag stannade till för att ta en bild av fåren och tänkte just kliva ur bilen, när fårmamman gav mig den här mördande blicken!

20160722_095135674_iOS

Jag är svag för snygga detaljer – när blinkers är aktiverad så dimmas framstrålkastaren ned ett par snäpp.

20160722_095335429_iOS

Lilla lammet blev så rädd för undertecknad – att det bokstavligen tog ett skutt i luften!

Fårö är känd som den ö där den kände filmmakaren Ingmar Bergman tillbringade mycket tid. Personligen gillade jag också Fårö, men jag måste nog säga att jag gillade Visby ännu ett snäpp mera 🙂

20160722_161934813_iOS

Almedalen – vilken ibland brukar beskrivas som ett sagolandskap.

20160722_164156437_iOS

Under mitt besök var det mycket folk i farten, då det var den s.k. Stockholmsveckan på Gotland.

20160721_181611279_iOS

Utsikten från hotellet vid skymning – inga filter här heller…

Min hemresa från Gotland gjorde jag genom att flyga från Visby till Helsingfors, och från Helsingfors till Vasa. Smidigt värre! Finnair flyger nämligen direkt till Visby från Helsingfors under sommarmånaderna.

Jag tycker om att använda tiden effektivt under mina resor. Därför hade jag bokat med en litet längre mellanlandning i Helsingfors. En lagom lång mellanlandning som gjorde att jag kunde testa på den nya ringbanan som möjliggör att man kan ta tåget från Vanda flygplats in till Helsingfors. Under mitt stopp i Helsingfors hann jag även göra en del trevligt också, bland annat äta på en av mina favoritrestauranger: Vapiano.

20160722_060815599_iOS

”Allt är bättre i Sverige!” utbrast nyligen en kollega på jobbet. Jag är inte helt säker på den saken, men jag kunde åtminstone konstatera att svenska Migrationsverket på Gotland huserar i verkligt storstilade lokaler. (Notera särskilt ornamentet med tre kronor på fasaden, mäktigt!)

20160720_125132314_iOS

I Helsingfors åkte jag förbi finska Migrationsverkets huvudkontor som ligger i Fiskehamnen. Inte fullt lika storstilade lokaler här inte…

Summa summarum så blev det en riktigt trevlig semesterresa. Ibland behöver man inte åka så långt för att upptäcka riktiga smultronställen, och jag behöver knappast säga att jag räknar Gotland till den gruppen – för det torde framgå av min smått lyriska beskrivning av Gotland…

Sebastian

Klassträff – 9 år senare

I fredags så strålade min gamla språkbadsklass samman igen efter att det nu förflutit 9 år sedan vi gick ut grundskolan. Då var vi 15-16 år gamla. Nu träffades vi som 25-åringar för en kväll, och det var en mycket speciell känsla som uppstod när jag igen såg mina gamla klasskompisar som jag umgåtts med dagligen sedan jag var 5 år gammal tills jag var 15 år gammal. Det här är en sak som är ganska unikt för språkbadsgrupper, att man går i samma klass från förskolan till sista årskursen i högstadiet. Det normala är ju annars att klasserna blir omfördelade åtminstone en gång under grundskoletiden.

klasstraff1l

”Klassfoto” från återträffen. Till utseendet har vi nog förändrats en del, men personligheterna är fortfarande ganska lika då som nu.

klasstraff2l

Första testtagningen av skolfotot…

En sak som jag är väldigt glad och tacksam över, är att jag fått gå i språkbad. I mitt fall innebar språkbadet att jag fått lära mig finska genom att gå i skola på finska. Språkbad i just finska är något som är unikt för Jakobstad. För i Finland finns i övrigt bara språkbad i svenska för finskspråkiga. Orsaken till det, är att man språkbadar i det språk som talas av minoriteten i kommunen, vilket vanligtvis är svenska i Finland. I Jakobstad finns det dock språkbad åt båda hållen, svenska till finska och vice versa. Vilket alltså är unikt. Bakgrunden till det är att Jakobstad är en stad med väldigt jämnt förhållande mellan språken: ungefär 50 % talar svenska och 40 % talar finska som modersmål.

Hur fungerar då språkbad?
I praktiken gick det till så att när jag var 5 år gammal så började jag i förskolan och där pratade barnträdgårdslärarna endast finska med oss barn. Det här låter säkert litet märkligt, för i det här skedet kunde vi ingen finska överhuvudtaget. Men däremot så är barn i den åldern nästan extremt formbara och mottagbara för att ta in nya saker, varför det inte tog särskilt länge före vi började snappa upp och förstå finska. Litet senare så började vi också prata finska. Det här låter smått otroligt när man betänker hur annorlunda finska är från svenska – beröringspunkterna mellan de två språken är minst sagt marginella, men genom att på ett naturligt sätt vänjs in och ”badar i språket” på daglig basis så lär man sig fort.

De första årskurserna i grundskolan gick sedan till största delen på finska. Jag är inte helt säker, men i mitt fall så tror jag faktiskt jag lärde mig att skriva på finska före jag kunde skriva på svenska. Det var nämligen bara i ett par ämnen som vi hade undervisning på svenska, och minns jag rätt så var det i modersmål och något ämne till. Sen när vi kom högre upp i årskurserna så började flera och flera ämnen undervisas på svenska för oss. I årskurs åtta och nio så gick största delen av undervisningen på svenska.

Språkbadet upphör formellt när man går ut grundskolan, men för oss som fortsatte i gymnasiet så fick där läsa modersmålsinriktad finska som är avsedd för de som kommer från tvåspråkiga familjer, istället för att läsa ”vanlig” finska. I mitt fall tog inte heller språkbadet slut efter gymnasiet, utan det fortsatte på universitet eftersom jag började studera på det tvåspråkiga juristprogrammet i Vasa, där 50% av undervisningen går på svenska och 50 % på finska. Nu jobbar jag dessutom på en arbetsplats där arbetsspråket är finska! Min karriär som språkbadare har således blivit väldigt lång…

Den här texten publicerade jag på Facebook om klassträffen:

I går kväll sammanstrålade min gamla språkbadsklass på nytt efter 9 år för en kväll tillsammans. Det var en härlig kväll, och det var inspirerande att märka att t.ex. de gamla sångerna (Lentäjän poika m.fl.) som vi fick lära oss i lågstadiet fortfarande sitter som rinnande vatten i oss, nästan 20 år senare…
Känslan som uppstod av att återse de personer som jag tillbringat varje skoldag tillsammans med sedan jag var 5 år gammal tills jag gick ut grundskolan som 15-åring, är minst sagt svårbeskrivlig. Det är mängd minnen som väcks till liv när man plötsligt på nytt är samlade för en stund, för att sedan på nytt skiljas.
Språkbadet har betytt mycket för mig, och då inte bara språkligt. Skulle det inte vara för språkbadet skulle jag knappast vara i den situation som jag är idag, jag jobbar huvudsakligen på finska och har också kunnat avlägga stora språkprovet i finska.
Men utöver det, så skapades det några alldeles unika band mellan oss under de 10 år som vi tillbringade tillsammans, och den tiden har format mig i mycket stor utsträckning – något som jag idag är mycket tacksam för. 🙂
Tack Pääskyset!
(Vår grupp i förskolan hette så.)

Sebastian


Tack till min klasskamrat Karolina för bilderna. Hon driver bloggen Karolinas kaos och är en av de större finlandssvenska bloggarna – kom ihåg att titta in där:)

Sjöstaden Jakobstad

De senaste veckosluten har jag i huvudsak tillbringat till sjöss, eller för att vara mera exakt i skärgården som omgärdar Jakobstad. Bakgrunden till det är att jag och mina bröder i början av sommaren slog våra påsar ihop och köpte oss en ny motorbåt. Jag har tillsammans med min yngre bror nog tidigare tillbringat en hel del tid på sjön, sedan jag var ungefär 15 år gammal, så ur det perspektivet så är det inget nytt intresse, utan det är mera det att mitt gamla intresse vaknat till liv på nytt.

När jag var 15 år gammal så köpte min morfar en Rönnqvist 15 båt till mig och min bror Benjamin, för han ville att vi skulle få sjövana redan från unga år. Det här är en sak som jag idag är väldigt tacksam över, för tack vare det så har jag och min bror fått lära oss grundläggande ”sjömanskap” och fått ett naturligt förhållningssätt till att röra oss på sjön. Sjön är oftast förföriskt vacker, men man ska samtidigt hysa stor respekt för den, är en av de viktigaste principerna som man bör hålla i minnet – för till sjöss gäller andra principer än till lands. Ta till exempel en sådan situation att du råkar ut för motorstopp. På land så kör du bilen till sidan på vägen och kan sedan i lugn och ro felsöka bilen. Till sjöss fungerar det inte riktigt så. Beroende på väderlek och andra omständigheter så kan ett motorstopp innebära allt från en lätt frustration till att vara en potentiellt mycket farlig situation, om det till exempel blåser och man riskerar att driva på grund.

Båten som vi valde att köpa var en finsktillverkad Bella båt. Modellen heter Bella Excel 500 och den är en s.k. bowrider och som motor har den en 60 hästkrafters Mercury fyrtaktsutombordsmotor.

20160629_192225389_iOS

Vi har haft vår båtplats i den s.k. Korsgrundsviken i Jakobstad sedan år 2005.

20160623_195917018_iOS

Miljön är väldigt naturskön och det är riktigt vackert att bara promenera i dessa omgivningar.

20160629_173940418_iOS

Min bror Benjamin, syster Charlotta och hunden Ebba vid vår nya båt, en Bella Excel 500.

20160623_194038646_iOS

En sommarkväll i juni på väg in i hamn i Jakobstad.

Vi hade diskuterat valet av båtmodell under stora delar av våren, och vi gjorde ganska omfattande jämförelser mellan olika båttyper. Till slut föll dock valet på just en s.k. bowrider eftersom de innehar de egenskaper vi sökte efter, innefattande bl.a. bra körkomfort, vindruta, stabilitet och möjlighet att göra halvdagsutflykter i skärgården. Båten väger cirka 600 kg, vilket gör att den blir förhållandevis stabil också i litet sjögång. Båtens längd är exakt 5 meter, vilket också kan gissas av namnet (500 cm). Det enda som kunnat vara annorlunda, är att kölen kunnat vara något vassare, för i vårt tycke är den litet väl plan på undersidan. Men å andra sidan, man kan inte få allt heller…

Det har som du säkert förstår blivit åtskilliga tillbringar till sjöss för min del nu. 🙂 Men tyvärr så jobbar jag ju denna sommar, så båtturerna har i huvudsak varit koncentrerade till helgerna. Men så mycket kan jag i alla fall konstatera att det var riktigt välbehövligt att få komma ut på sjön efter en intensiv arbetsvecka på jobbet med många krävande människomöten och ibland tuffa beslut. Hur som haver, så har vädret hittills varit förhållandevis gynnsamt och därför har vi försökt ta nästan varje tillfälle i akt och sticka ut till sjöss.

20160629_175417546_iOS

På väg vid hamnen i Alholmen, så mötte vi Baltic Yachts nytillverkade segelbåt vid namn ”My Song”. Visst är hon vacker och majestätisk? Hon kommer förövrigt att ha sin hemmahamn i London…

20160629_185632675_iOS

En tur ut i stora farleden kan innebära möte med stora fraktfartyg, här ett fartyg som kommit till Jakobstad från Antwerpen i Holland.

20160629_194123457_iOS

Att strosa runt längs med båtbryggorna i småbåthamnen i Jakobstad är såväl avkopplande som intressant. Här kan man inspireras av andras båtar likväl som man kan andas in den friska havsluften.

20160629_194603718_iOS

På spetsen på gästbryggan kan man betrakta den vackra solnedgången och hälsa på andra båtar som kommer åkande förbi.

sebastian-astrand

Undertecknad njuter i fulla drag av den vackra sommarkvällen och sjön.

Utöver att tillbringa tid på sjön, så har jag haft en del andra projekt på gång också, däribland att försöka skriva på min avhandling mellan varven. Men sist och slutligen, så blir det just nu tyvärr inte så mycket tid till det, när jag jobbar heltid och sedan borde det också räcka litet tid till återhämtning och fritid också.

/ Sebastian

Kiruna och de svenska fjällen

Förra helgen tillbringade jag i Kiruna uppe i norra Sverige. Kiruna är känd som gruvstaden i Sverige, och på goda grunder för där finns faktiskt världens största järnmalmsgruva, Kirunagruvan. I Kiruna kan man så här års uppleva midnattssol, vilket innebär att solen aldrig går ner under horisonten under dygnets 24 timmar.

Men vad fick mig då till att åka upp till Kiruna så här års? Normalt åker man ju till fjällen under vintertid… Bakgrunden till mitt besök till Kiruna ligger i att en god vän flyttade till dit i början av året, och jag ville gärna besöka han och hans sambo som nu är bosatta och jobbar där.

En annan sak varför jag valde att resa just nu, är att flygbolaget SAS erbjuder s.k. ungdomsbiljetter för de som är under 26 år. Prisskillnaden är ganska stor, de här biljetterna är ibland nästan 50 % billigare än ordinarie biljetter. Jag fyllde 25 år i december, så jag har drygt ett halvår kvar att utnyttja den här möjligheten att resa förmånligt. Nu är jag ju också i den lyckliga situationen att jag har en del pengar att använda till bl.a. resor i och med att jag jobbar heltid, så den här möjligheten till att resa tänkte jag ta vara på. Emellertid så finns det ju en motsägelse här, för nu när jag jobbar heltid, så betyder det också mindre fritid som kan användas till resor. Hur man ska lösa den ekvationen vet jag inte riktigt…

I Kiruna med omnejd så finns det en hel del intressant att se även så här års.
Dessutom ska det sägas att jag inte är någon riktigt vän av att åka slalom eller snowboard i fjällen, varför det inte var någon riktig nackdel att åka till fjällen så här års. Inte för att jag inte skulle vilja åka i backarna, men tyvärr så sätter min knäskada punkt för den saken.
Men som sagt, det finns en hel del annat man kan göra i fjällen, såsom att beskåda den vackra naturen. Därför företog vi oss en biltur norrut upptill Abisko (nära den norska riksgränsen) där man bl.a. kan se den s.k. Lapporten som är porten till Lappland. Naturen här var också verkligen speciell och särskilt för en österbottning som annars är van med synnerligen platta landskap. 😉

20160528_150011293_iOS

Vy över Torneträsk. Torneträsk är där Torneälven börjar och som sedan utmynnar i Haparanda / Torneå i Bottenviken.

20160528_160011293_iOS

Jag har inte besökt de svenska fjällen tidigare. Senast jag var i fjällen så var jag en liten pojke och då besökte jag de norska fjällen tillsammans med mina föräldrar. Naturen här är verkligen speciell, och det som fascinerade mig, var det mycket rena och klara vattnet – man kunde faktiskt se rakt igenom till bottnen på många ställen.

Kiruna är som sagt en gruvstad av rang och det märks på flera sätt. Att bedriva gruvverksamhet är uppenbarligen förenat med ganska stora konsekvenser för både stad och dess invånare: däribland så ska hela stadens centrum flytta till en annan plats ett par kilometer från nuvarande placering. Bakgrunden till detta är att man för närvarande är i stånd med att utvidga gruvan – i framtiden kommer den plats som nuvarande centrum finns på vara ovanpå gruvan och därmed föreligger också en potentiell rasrisk. Det jag ändå inte riktigt får ihop är hur det kan vara ekonomiskt lönsamt?

En annan intressant iakttagelse som mina vänner gjort och som även jag i någon mån också märkte av var att man särskilt på natten känner av vibrationer. Vibrationerna kommer av att man bedriver malmbrytningen dygnet runt och särskilt på natten märker man av hur berggrunden skakar av borrningarna vilket alltså fortplantar sig till byggnaderna ovanpå marken trots att en del av brytningen sker på ett djup av 1 kilometer.

20160529_100158189_iOS

Kiruna kyrka är en fin byggnad. Faktiskt så blev den utsedd till Sveriges finaste kyrka och det kan förstå.

20160529_100404802_iOS

Kyrktaket har de dekorerat med vackra statyer i guldfärg. Intressant nog som kommer kyrkan så småningom att monteras ner i sin helhet för att transporteras till en ny plats. Tänk vilket jättejobb – för notera särskilt de enskilda träbitarna som kyrkans väggar och tak är uppbyggda av – det blir antagligen som att lägga en jättepussel.

20160529_125439759_iOS

Jag tillsammans med min gode vän uppe i de svenska fjällen. Under min vistelse hade vi otroligt fint väder. De facto så var det faktiskt varmare i Kiruna (24 C) än vad det var i Stockholm (16 C).

Jag blev faktiskt bekant med Kiruna när jag var kring 12 år gammal, för då pysslade jag, min pappa och bror med att bygga modelljärnväg. I modelljärnvägskretsar och bland andra tågfantaster, så är Kiruna känt för de tåg som fraktar järnmalmen mellan Kiruna och hamnen i norska Narvik. Vad är det då som är speciellt med de här tågen? Jo, de lokmotiven som drar vagnarna med järnmalmen är faktiskt världens starkaste lokomotiv. De kan dra en last på hela 68 stycken fullastade vagnar med järnmalm, vikten är på den här lasten uppgår till 8160 ton(!). Tidigare har jag bara sett bilder och filmer på de här tågen, så därför var det extra kul att få dem i verkligheten och hur de drar den tunga lasten.

20160529_133933152_iOS

Lokföraren var antagligen van med att se tågfantaster, för han hälsade glatt på mig från styrhytten 🙂

20160529_133946662_iOS

Lokomotiv typen heter IORE. Namnet kommer dels av Iron (järn) men anspelar också på den mycket envisa åsnan Ior.

20160529_132534893_iOS

Här står undertecknad bredvid en malmvagn. De här hade vi i miniatyr på modelljärnvägen 🙂 Kul att få se en vagn på riktigt. De vagnar som används idag är faktiskt hela 3 gånger större (!), och lokomotiven drar upp till 55 sådana vagnar.

För att summera, så kan jag konstatera att det blev en mycket trevlig helg uppe i norr! Om mina vänner bor kvar också i vinter, så tänker jag definitivt ta och avlägga en ny visit då, så att jag får se staden i sin vinterskrud.

Sebastian

Sida 2 av 32

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén