Sebastian Åstrand

I fredags så strålade min gamla språkbadsklass samman igen efter att det nu förflutit 9 år sedan vi gick ut grundskolan. Då var vi 15-16 år gamla. Nu träffades vi som 25-åringar för en kväll, och det var en mycket speciell känsla som uppstod när jag igen såg mina gamla klasskompisar som jag umgåtts med dagligen sedan jag var 5 år gammal tills jag var 15 år gammal. Det här är en sak som är ganska unikt för språkbadsgrupper, att man går i samma klass från förskolan till sista årskursen i högstadiet. Det normala är ju annars att klasserna blir omfördelade åtminstone en gång under grundskoletiden.

”Klassfoto” från återträffen. Till utseendet har vi nog förändrats en del, men personligheterna är fortfarande ganska lika då som nu.

Första testtagningen av skolfotot…

En sak som jag är väldigt glad och tacksam över, är att jag fått gå i språkbad. I mitt fall innebar språkbadet att jag fått lära mig finska genom att gå i skola på finska. Språkbad i just finska är något som är unikt för Jakobstad. För i Finland finns i övrigt bara språkbad i svenska för finskspråkiga. Orsaken till det, är att man språkbadar i det språk som talas av minoriteten i kommunen, vilket vanligtvis är svenska i Finland. I Jakobstad finns det dock språkbad åt båda hållen, svenska till finska och vice versa. Vilket alltså är unikt. Bakgrunden till det är att Jakobstad är en stad med väldigt jämnt förhållande mellan språken: ungefär 50 % talar svenska och 40 % talar finska som modersmål.

Hur fungerar då språkbad?
I praktiken gick det till så att när jag var 5 år gammal så började jag i förskolan och där pratade barnträdgårdslärarna endast finska med oss barn. Det här låter säkert litet märkligt, för i det här skedet kunde vi ingen finska överhuvudtaget. Men däremot så är barn i den åldern nästan extremt formbara och mottagbara för att ta in nya saker, varför det inte tog särskilt länge före vi började snappa upp och förstå finska. Litet senare så började vi också prata finska. Det här låter smått otroligt när man betänker hur annorlunda finska är från svenska – beröringspunkterna mellan de två språken är minst sagt marginella, men genom att på ett naturligt sätt vänjs in och ”badar i språket” på daglig basis så lär man sig fort.

De första årskurserna i grundskolan gick sedan till största delen på finska. Jag är inte helt säker, men i mitt fall så tror jag faktiskt jag lärde mig att skriva på finska före jag kunde skriva på svenska. Det var nämligen bara i ett par ämnen som vi hade undervisning på svenska, och minns jag rätt så var det i modersmål och något ämne till. Sen när vi kom högre upp i årskurserna så började flera och flera ämnen undervisas på svenska för oss. I årskurs åtta och nio så gick största delen av undervisningen på svenska.

Språkbadet upphör formellt när man går ut grundskolan, men för oss som fortsatte i gymnasiet så fick där läsa modersmålsinriktad finska som är avsedd för de som kommer från tvåspråkiga familjer, istället för att läsa ”vanlig” finska. I mitt fall tog inte heller språkbadet slut efter gymnasiet, utan det fortsatte på universitet eftersom jag började studera på det tvåspråkiga juristprogrammet i Vasa, där 50% av undervisningen går på svenska och 50 % på finska. Nu jobbar jag dessutom på en arbetsplats där arbetsspråket är finska! Min karriär som språkbadare har således blivit väldigt lång…

Den här texten publicerade jag på Facebook om klassträffen:

I går kväll sammanstrålade min gamla språkbadsklass på nytt efter 9 år för en kväll tillsammans. Det var en härlig kväll, och det var inspirerande att märka att t.ex. de gamla sångerna (Lentäjän poika m.fl.) som vi fick lära oss i lågstadiet fortfarande sitter som rinnande vatten i oss, nästan 20 år senare…
Känslan som uppstod av att återse de personer som jag tillbringat varje skoldag tillsammans med sedan jag var 5 år gammal tills jag gick ut grundskolan som 15-åring, är minst sagt svårbeskrivlig. Det är mängd minnen som väcks till liv när man plötsligt på nytt är samlade för en stund, för att sedan på nytt skiljas.
Språkbadet har betytt mycket för mig, och då inte bara språkligt. Skulle det inte vara för språkbadet skulle jag knappast vara i den situation som jag är idag, jag jobbar huvudsakligen på finska och har också kunnat avlägga stora språkprovet i finska.
Men utöver det, så skapades det några alldeles unika band mellan oss under de 10 år som vi tillbringade tillsammans, och den tiden har format mig i mycket stor utsträckning – något som jag idag är mycket tacksam för. 🙂
Tack Pääskyset!
(Vår grupp i förskolan hette så.)

Sebastian

—
Tack till min klasskamrat Karolina för bilderna. Hon driver bloggen Karolinas kaos och är en av de större finlandssvenska bloggarna – kom ihåg att titta in där:)

De senaste veckosluten har jag i huvudsak tillbringat till sjöss, eller för att vara mera exakt i skärgården som omgärdar Jakobstad. Bakgrunden till det är att jag och mina bröder i början av sommaren slog våra påsar ihop och köpte oss en ny motorbåt. Jag har tillsammans med min yngre bror nog tidigare tillbringat en hel del tid på sjön, sedan jag var ungefär 15 år gammal, så ur det perspektivet så är det inget nytt intresse, utan det är mera det att mitt gamla intresse vaknat till liv på nytt.

När jag var 15 år gammal så köpte min morfar en Rönnqvist 15 båt till mig och min bror Benjamin, för han ville att vi skulle få sjövana redan från unga år. Det här är en sak som jag idag är väldigt tacksam över, för tack vare det så har jag och min bror fått lära oss grundläggande ”sjömanskap” och fått ett naturligt förhållningssätt till att röra oss på sjön. Sjön är oftast förföriskt vacker, men man ska samtidigt hysa stor respekt för den, är en av de viktigaste principerna som man bör hålla i minnet – för till sjöss gäller andra principer än till lands. Ta till exempel en sådan situation att du råkar ut för motorstopp. På land så kör du bilen till sidan på vägen och kan sedan i lugn och ro felsöka bilen. Till sjöss fungerar det inte riktigt så. Beroende på väderlek och andra omständigheter så kan ett motorstopp innebära allt från en lätt frustration till att vara en potentiellt mycket farlig situation, om det till exempel blåser och man riskerar att driva på grund.

Båten som vi valde att köpa var en finsktillverkad Bella båt. Modellen heter Bella Excel 500 och den är en s.k. bowrider och som motor har den en 60 hästkrafters Mercury fyrtaktsutombordsmotor.

Vi har haft vår båtplats i den s.k. Korsgrundsviken i Jakobstad sedan år 2005.

Miljön är väldigt naturskön och det är riktigt vackert att bara promenera i dessa omgivningar.

Min bror Benjamin, syster Charlotta och hunden Ebba vid vår nya båt, en Bella Excel 500.

En sommarkväll i juni på väg in i hamn i Jakobstad.

Vi hade diskuterat valet av båtmodell under stora delar av våren, och vi gjorde ganska omfattande jämförelser mellan olika båttyper. Till slut föll dock valet på just en s.k. bowrider eftersom de innehar de egenskaper vi sökte efter, innefattande bl.a. bra körkomfort, vindruta, stabilitet och möjlighet att göra halvdagsutflykter i skärgården. Båten väger cirka 600 kg, vilket gör att den blir förhållandevis stabil också i litet sjögång. Båtens längd är exakt 5 meter, vilket också kan gissas av namnet (500 cm). Det enda som kunnat vara annorlunda, är att kölen kunnat vara något vassare, för i vårt tycke är den litet väl plan på undersidan. Men å andra sidan, man kan inte få allt heller…

Det har som du säkert förstår blivit åtskilliga tillbringar till sjöss för min del nu. 🙂 Men tyvärr så jobbar jag ju denna sommar, så båtturerna har i huvudsak varit koncentrerade till helgerna. Men så mycket kan jag i alla fall konstatera att det var riktigt välbehövligt att få komma ut på sjön efter en intensiv arbetsvecka på jobbet med många krävande människomöten och ibland tuffa beslut. Hur som haver, så har vädret hittills varit förhållandevis gynnsamt och därför har vi försökt ta nästan varje tillfälle i akt och sticka ut till sjöss.

På väg vid hamnen i Alholmen, så mötte vi Baltic Yachts nytillverkade segelbåt vid namn ”My Song”. Visst är hon vacker och majestätisk? Hon kommer förövrigt att ha sin hemmahamn i London…

En tur ut i stora farleden kan innebära möte med stora fraktfartyg, här ett fartyg som kommit till Jakobstad från Antwerpen i Holland.

Att strosa runt längs med båtbryggorna i småbåthamnen i Jakobstad är såväl avkopplande som intressant. Här kan man inspireras av andras båtar likväl som man kan andas in den friska havsluften.

På spetsen på gästbryggan kan man betrakta den vackra solnedgången och hälsa på andra båtar som kommer åkande förbi.

Undertecknad njuter i fulla drag av den vackra sommarkvällen och sjön.

Utöver att tillbringa tid på sjön, så har jag haft en del andra projekt på gång också, däribland att försöka skriva på min avhandling mellan varven. Men sist och slutligen, så blir det just nu tyvärr inte så mycket tid till det, när jag jobbar heltid och sedan borde det också räcka litet tid till återhämtning och fritid också.

/ Sebastian

I slutet av förra veckan hade jag mina två första semesterdagar. Jag måste nästan smaka på ordet semester, för det är faktiskt första gången som jag hade semester. 😉 Tidigare har jag antingen sommarjobbat, jobbat extra under terminerna eller så har jag drivit mitt egna företag. Alla dessa tre har det gemensamt att jag inte haft möjlighet till semester men nu när jag anställd på heltid, så det innebär det också möjlighet till att ibland ha semester.

På torsdagen hade jag nöjet att fungera som värd för en trevlig kväll tillsammans med två av mina vänner. Det som var speciellt med den här kvällen var att vi gjorde vår egen middag från scratch. Till vår hjälp hade vi dock en vän som utbildar sig till lärare i huslig ekonomi – annars vågar jag inte tänka på hur det hade kunnat sluta… Resultatet av kvällens gemensamma matlagning och samvaro var enligt mig helt klart över förväntningarna. För utöver att det är kul att göra mat och äta god mat, så är det också kul att göra det tillsammans med goda vänner. Dessutom fick jag lära mig en del nyttiga knep som kan vara bra att känna till hemma köket framleddes: däribland hur man sköljer hela purjolökar (det ni!). Tror faktiskt aldrig jag hanterat en purjolök själv hemma vid tidigare… Ingenting man bör nämna på första dejten direkt.

Förrätten bestod av rostat bröd med halloumiost och rödbetspesto.

Varmrätten var en delikat historia: lax serverad på en bädd av purjolökssås, tillsammans med ugnsbakade potatisar.

Efterrätten var en läskande och syrlig sorbet gjord på svarta och röda vinbär, som serverades tillsammans med havreflarn och vaniljsås.

Välkommen hem till mig! Här sitter jag tillsammans med Sophia som var vår privata lärarinna i matlagningens ädla konst.

Mätt och belåten kunde jag således gå och sova på torsdagskvällen, för på fredag morgon skulle jag ta tåget till Helsingfors. I Helsingfors hade jag flera saker jag skulle hinna med. Däribland ett nytt besök till Helsingfors tingsrätt men också med ett besök till Marknadsdomstolen.

Helsingfors centralstation – Pendolino tågen som trafikerar Vasa-H:fors avverkar numera sträckan på endast 3 timmar och 40 minuter!

Byggnaden som Marknadsdomstolen verkar i, är verkligen inte något arkitektoniskt mästerverk – särskilt när det gäller exteriören, så har jag svårt att tänka mig något tristare… Inomhus var det dock en aning fräschare (tack o lov). I samma fastighet finns också Helsingfors förvaltningsdomstol – där av ”Domstolarna” utskrivet i pluralis.

I Helsingfors tog jag möjligheten att bo på ett litet bättre hotell. Den här gången föll mitt val på Hotell Haven. Inte ”hotell heaven” som jag först läste det till… Jag funderade på varifrån namnet ”Haven” kommer, och jag kom fram till två möjliga förklaringar. Jag tror att namnet antingen kommer av statyn ”Havis Amanda” som ligger ett kvarter från hotellet vid Salutorget. Den andra förklaringen kunde vara att det rätt och slätt kommer av svenskans ”hav”, i och med att hotellet ligger, tja, ett stenkast från havet.

Mitt rum på hotell Haven. Rummet gav en gedigen och ombonad känsla.

Tamburen till rummet skvallrade om att det rör sig om ett hotell av litet högre standard. Senast i badrummet gick det dock upp för mig, för där fanns det en extra TV-skärm som replikerade vad som visades på den vanliga TV:n.

Lobbyn var smakfullt inredd och gav ett synnerligen propert intryck.

Den här bilden sammanfattar ganska bra hur jag personligen upplever vår huvudstad Helsingfors: en blandning av impulser från både öst och väst. TV var förövrigt en dansk Bang & Olufsen (fjärrkontrollen vägde som ett halvt mjölkpaket…).

Hotellet rankas som nr 1 i Helsingfors av användarna på Hotels.com. Nu är det inte så att jag bor på ”lyxhotell” varje gång jag är ute och reser, utan det är ibland som jag unnar mig litet extra. När jag till exempel reser tillsammans med min lillebror så brukar vi kompromissa gällande valet av inkvartering. Varannan hotellnatt bokar jag och varannan bokar min bror. Min bror brukar välja de mera förmånliga alternativen, tänk Omena hotellli och liknande, medan jag då brukar boka de litet bättre hotellen. På det här sättet får man en lagom variation och dessutom får man se ganska många nya intryck 🙂

Hotellet har en trevlig innergård – genom portalen kan man skymta södra kajen.

På väg till hotellets matsal för frukost. En inredningsdetalj som jag gillar är sådana här golvlampor som står på stativ – jag vet inte vad det är som tilltalar mig med det, men något är det definitivt.

Frukosten serverades i en vacker sekelskiftessalong med höga fönster och ljuskronor i taket. Genom fönstren kan man skymta Skatudden och Uspenskijkatedralen.

Jag hade höga förväntningar på frukosten och de blev också uppfyllda. Det var en mycket välsorterad frukostbuffé som mötte en: allt från den obligatoriska äggröran till diverse smoothies. Allting toppades med (alkoholfri) champagne som smakade riktigt gott.

Fyra dagar av semester låter relativt litet, men under den tiden kan man dock hinna med en hel del om man använder tiden på strukturerat och effektivt sätt.
En lustig känsla infann sig under fredagen och den kan närmast liknas vid den känsla som man fick när man skolkade från skolan. Jo, jag har nog skolkat någon enstaka gång i mitt liv… För det kändes märkligt att vara ledig och promenera runt vid lunchtid på Helsingfors gator en vanlig arbetsdag medan alla andra stressade omkring. Nå, nu dröjer det ett tag tills nästa gång jag är ledig, vilket torde vara i slutet av juni månad.

Sebastian