Igår (11.6.2014) var det exakt tre år sedan jag skrev inträdesprovet till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, Vasa enheten.
”Dagen till ära” så hade jag sökt om att få vara provövervakare vid inträdesprovet, vilket hölls igår vid Åbo Akademis utrymmen i Vasa. Jag hade blivit antagen som provövervakare och fick inställa mig redan 10.30 för förberedelser, själva provet på gick från kl. 12.00 till kl. 17.00. I verkligheten blev provstarten något försenad, så vi var klara först strax före kl. 18…
Som provövervakare fungerar några studenter från fakulteten, tillsammans med en ansvarig provövervakare som annars är anställd vid universitet. För besväret erhåller man lite mer än en symbolisk summa. Jag ville vara provövervakare för att få se hur det fungerar från andra hållet, då jag faktiskt hann fundera lite på hur det måste vara att vara övervakare när jag själv skrev provet.
Åbo Akademi i Vasa, med Academill huset i fokus – som även kallas för Peffan. I år hölls urvalsprovet till juridiska fakulteten här, vilket också var fallet då jag sökte in.
Urvalsprovet förflöt utan några större incidenter, och arbetsdagen för oss provövervakare slutade på 9 timmar.
Jag vågar med säkerhet säga att det är många som spänt väntar på att urvalsresultaten publiceras i juli! Jag minns själv hur nervös jag var när jag skrev provet i exakt samma sal för tre år sedan. Jag är annars en lugn och sansad person, jag kan väl närmast beskrivas som ”lugn som en filbunke” på utsidan i de flesta situationer. – Men på provdagen för tre år sedan – vilken inre nervositet!
Varför var jag då så nervös? Jo, för att när man söker till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet så ändras böckerna från år till år. Vilket betyder att när man investerat nästan ett halvår till läsande av litteraturen, så vill man faktiskt lyckas i provet och komma in. För gör man inte det är man tvungen att börja om från början nästa år – ”one shot” helt enkelt 😉 Nå, det gick ju vägen för mig då! – så jag hoppas att litet av mitt yttre lugn kunde smitta av sig på gårdagens skribenter…
Jag kunde inte låta bli att ta en bild från stranden vid Åbo Akademi i Vasa, ut mot Brändö och Vasa universitets campus där. Orsaken är att Vasa förändras och växer, i en stadig takt – trots ekonomiskt svåra tider i Finland. Dessutom har Vasa förändrats en del under de tre år jag har studerat här.
På bilden syns Vasa universitets campus på Brändö, med ”Fabriikki” i förgrunden. Till höger syns Vasa elektriskas tillbyggnad – toppmodernt med stora glasväggar.
Under de första två åren jag studerade på juridiska fakulteten i Vasa, så var utbildningen lokaliserad ute på Brändö var vi delade utrymmen med Vasa universitet (på bilden). Sedan hösten 2013, så är utbildningen baserad i centrum av Vasa i den s.k. Ekgården ovanpå Vasabladets redaktion. Jag måste säga att de nya utrymmen är aningen trevligare än de på Brändö, eftersom de är mindre och bidrar till en mera gemytlig och personlig stämning. Utrymmena på Brändö var nog också moderna, men man försvann lite i den stora massan – vilket är lätt hänt på ett stort universitet.
Men också Brändö förändras, bl.a. så bygger Vasa elektriska ett helt nytt kontor med jättestora glasytor. Det gör mig nervös eftersom jag inte ännu fått elräkningen för de senaste fyra månaderna, och man kan ju gissa varifrån pengarna tas till detta (skryt)bygge!
Sebastian