Etikett: Böcker Sida 1 av 2

Jag hör till den ganska stora skara människor som gillar att läsa och se på olika deckare. Mer specifikt så är jag svag för den genre som kallas för Scandinavian Noir / Nordic Noir och som är deckare som utspelar sig, inte helt otippat, i Skandinavien/Norden. Kända sådana TV-serier är ju Wallander, Beck, Bron, Johan Falk och så vidare. På boksidan finns det sannolikt ännu mera att välja och vraka bland, och för att namedroppa några kända författare vars böcker jag själv läser: Leif GW Persson, Jens Lapidus och Lars Keppler.

Det som emellertid lyst med sin frånvaro är TV-serier från just Finland, för de andra nordiska länderna har varit välrepresenterade i den här genren. Visst den finska serien ”Vares” har funnits, men av någon anledning har den inte tilltalat mig riktigt.
Men under jullovet så snubblade jag faktiskt över en nyproduktion från Finland, som går under namnet ”Koukussa” vilket fritt översatt på svenska betyder ”På kroken”. Serien sändes på YLE, men den är fortfarande möjlig att se online i 11 dagar på Yle Areena.

Vinjetten/introt till serien Koukussa: bilden föreställer den spårgård som man alltid passerar strax före tåget rullar upp vid Helsingfors centraljärnvägsstation.

Den här finska serien handlar om Helsingfors polisens enhet för narkotikabrott. För den som följt med i medierna under de två senaste åren så har knappast kunnat undgå att denna enhet, milt uttryckt, har varit i blåsväder. För det uppdagades nämligen att en av cheferna vid den aktuella enheten, eventuellt, har gjort sig skyldig till att smuggla in narkotika till Finland, och en mängd andra brott ”längs med vägen”. För den som är intresserad av det temat och vill läsa mera, så kan jag rekommendera Hufvudstadsbladets sammanställning av hela affären.

Således ligger det väl i tidens anda att man gör ett kriminaldrama som i viss mån relaterar till händelser som ägt rum i verkligheten. Men det som särskilt tilltalar mig med den här serien är att den är ganska så välgjord, och inte minst att den utspelar sig just i Finland.

Vyerna av Helsingfors centrum tycker jag är extra vackra: här ser man Forumhuset bredvid glaspalatset i Helsingfors absoluta centrum – här har jag promenerat många gånger.

I handlingens centrum står som vanligt en polis, Oskari, som är tvungen att föra ett tvåfrontskrig: dels på det professionella planet med gangstrar som blir allt svårare att stävja med konventionella och lagenliga metoder. Samt dels också problem på det privata planet, då han är ensamstående med en son efter att sonens mamma brutit all kontakt. Han har emellertid funnit en ny kärlek, en yngre klasslärare som han flyttar ihop med. Det skulle ju råda någon form av hanterbar balans om det privata livet och det professionella livet skulle hållas strikt åtskilda. Men så går det inte, och det är också här seriens spänning ligger.

Brottsutredare Oskari berättar för sin nya kärlek, Juulia, om sitt förflutna och det framkommer saker som minst sagt förvånar.

Oskaris son, Niko, promenerar tillsammans med sin mamma Krista, längs med Alexandersgatan (?) i H:fors som är vackert juldekorerad.

Mitt betyg för serien blir 4 av 5, med andra ord definitivt sevärd 🙂

Har du förslag på andra bra finska serier, tipsa mig gärna!

Sebastian

—
P.S.1 (för dig som gillar juridiska spetsfundigheter…)
I serien ser man bland annat utdrag ur polisens interna misstankes- och utredningsregister, ett register som förövrigt inte är offentligt. Jag kunde dock inte undgå att notera att det smugit sig med ett par juridiska felaktigheter i det fiktiva registret, för där stod bland annat följande att läsa:

”Henkilö on tuomittu tuomioistuimen päätöksen 5 § mukaisesti 14 vuorokauden määräaikaiseen vankeusrangaistukseen törkeästä pahoinpitelystä. Tuomio on saatettu voimaan 30/2/2012 ja se on saatettu päätökseen. Henkilölle on myös määrätty 35 päiväsakkoa jotka hän on todistetusti maksanut uhrille.”

Ser du vad som är fel?
– det finns åtminstone ett klart fel i texten, möjligen två fel. För det första, om man döms till dagsböter så betalas dessa alltid till staten, inte till offret. Offret kan dock få skadestånd av förövaren, men det betalas inte i form av böter utan som just skadestånd.
Visserligen, om vi backar ett par hundra år tiden, så betalades en viss andel av böterna direkt till offret, och en del till kronan (staten) och en del till kyrkan – men det var länge sedan, och den villfarelsen lever tydligen kvar idag.
Det andra, eventuella felet, är att minimistraffet för grov misshandel enligt strafflagen 21:6 de facto är 1 års fängelse. Enligt texten har gärningsmannen avtjänat ett tidsbundet straff på enbart 14 dagar, vilket är ovanligt eftersom ovillkorliga fängelsestraff i regel endast döms ut om de är 2 år eller längre, annars är de i regel villkorliga.
Men ingen regel utan undantag, för man kan man under vissa omständigheter få ett kortare straff än det i lagen förskrivna, t.ex. på grund av ringa ålder eller att man inte var helt tillräknelig när man begick brottet – men det är alltså undantag.
Nu ska man väl inte haka upp sig på enskilda detaljer när man tittar på TV-program, men jag verkar tydligen vara ganska yrkesskadad av att ha läst juridik. 😉

P.S.2
Visste du att den mycket välgjorda vinjetten till serien är gjord av en finlandssvensk regissör, Jäppi Savolainen? Han har faktiskt under denna vecka hand om det finlandssvenska Instagram kontot ”thisissvenskfinland”. Vad man får se av uppdateringarna där, så medverkar han vid inspelningarna av den nya säsongen av läkarserien Syke – en annan av mina finska favoriter. Den nya säsongen torde förövrigt ha premiär i slutet av mars.

En sak som jag tidigare stört mig på är att jag haft för lite tid till att läsa skönlitteratur. Därför har jag funderat på olika alternativ för komma till rätta med det här problemet och efter en del tankeverksamhet så valde jag att ge ljudböcker en ärlig chans på nytt. Jag har tidigare testat ljudböcker, men då har inte det formatet fallit mig i smaken, vilket resulterade i att jag slutade läsa, förlåt, lyssna menar jag, efter ett tag. Därför är det med en viss förvåning som jag nu konstaterar att jag är inne på min andra ljudbok på mindre än två veckor…

För jag hade nog inte trott att jag skulle överge det sedvanliga sättet att läsa böcker på, d.v.s. genom att fysiskt läsa dem. Men man ska nog inte utesluta något före man verkligen testat – för nu verkar jag ha fastnat för ljudböcker!

Vilka böcker har jag då läst (eller ska man säga lyssnat på…)?

Jag valde att börja med en bok som jag på ett otrevligt sätt blev varse om. Boken i fråga är Stalker av Lars Kepler. Hur varseblev jag den boken då? Jo, när jag en kväll i våras promenerade längs med esplanaden i Helsingfors centrum och passerade Akademiska bokhandelns skyltfönster, så är det plötsligt en kvinna i vit klänning som med ett skärrat ansikte som ”slänger sig” mot skyltfönstret just i det ögonblick när jag passerar. Jag hoppar instinktivt bort från skyltfönstret och kväver samtidigt ett skrik.
Vad var det då frågan om? Jo, en reklamkampanj för lanseringen av den finska översättningen av Stalker! Antagligen är det någon fiffikus på en reklambyrå som kläckt den mycket geniala iden att hyra in en skådespelare som gör utfall i skyltfönstret vid bokhandeln och som med sin mycket jagade ansiktsuttryck ska väcka uppmärksamhet bland förbipasserande för boklanseringen. På pappret var det säkert en god idé – men utförandet lämnar nog en del övrigt att önska…

Omslaget till boken ”Stalker” och likaså den situation som de försökte efterlikna vid skyltfönstret till Akademiska bokhandeln i H:fors med en levande skådespelerska.

Men över till boken, så var det det delvis incidenten ovan som fick mig att ge mig i kast med den – för jag blev ju naturligtvis nyfiken på hur denna kvinna passade in i sammanhanget (och ur det perspektivet sett så var ju reklamkampanjen lyckad…). Så efter att ha införskaffat ljudboken så lyssnade jag på den ca 16 timmar långa inspelningen i nästan ett sträck under tre dagar…

Mitt omdöme om boken är nog att den är läsvärd, men med vissa större reservationer. Däribland att den innehåller litet väl mycket overklig action och andra element som inte överensstämmer med verkligheten (däribland den juridiska biten). Men bokens handling i sig är ganska aktuell då den handlar om stalking (också känt som förföljelsesyndrom), alltså en situation där en person mot sin vilja förföljs av t.ex. sin ex-pojk-/flickvän eller någon annan helt främmande ”beundrare”. En intressant notering här, från jur. stud. Åstrand, är att stalking upptogs som ett eget brott i strafflagen först början i av år 2014 – tidigare har nog enskilda element som tillhör stalking varit kriminaliserade (t.ex. i form av hemfridsbrott). Men nu är alltså själva stalkingbeteendet straffbart, rubricerat som ”olaga förföljelse”.

”Olaga förföljelse

Den som upprepade gånger hotar, följer efter, iakttar, eller kontaktar eller på något annat jämförbart sätt obehörigen förföljer någon annan så att förfarandet är ägnat att skapa rädsla eller ångest hos den som förföljs ska, om lika strängt eller strängare straff för gärningen inte föreskrivs någon annanstans i lag, för olaga förföljelse dömas till böter eller fängelse i högst två år.”
– Strafflagens 25 kapitel, paragraf 7a

Stalking i sig självt är naturligtivs mycket otäckt för den som utsätts för det, men i boken ”Stalker” så stannar det inte vid det utan förövaren går steget längre och faktiskt mördar en del av offren efter att ha stalkat dem. Burr! En otäck bok i och med att den beskriver psykologin bakom stalkingen och dessutom i kontext av Stockholm och dess närregion som är välbekant för mig.

Den andra boken som jag gett mig i kast med är ”Bombmakaren och hans kvinna” av den kända kriminologen Leif GW Persson. Boken utkom i år och berör också ett högaktuellt ämne, nämligen religiös extremism som tar sig uttryck i form av terrordåd.

Själv är jag ett ganska så stort fan av just GW, för jag tittar nästan alltid på TV-programmet Veckans brott när det på onsdagskvällarna under höst och vår sänds på SVT (inte många veckor kvar nu tills programmet börjar sändas på nytt nu!). Och för den som är bekant med GW från andra sammanhang, så vet att han har ett förflutet som bl.a. professor på Rikskriminalpolisen i Sverige – och det märks också i boken. För boken skiljer markant från Stalker. Inte minst genom att GW som författare har ett betydligt mera analytiskt grepp när han ger sig i kast med bokens story, utan att för den skull ge avkall på t.ex. personbeskrivningar och liknande. Han gör istället avkall på i mitt tycke onödig och overklig action, och beskriver istället hur man nystar upp ett brott.

Bombmakaren och hans kvinna. En högaktuell roman att läsa, när risken för ett terrorbrott på senare tid har ökat väsentligt också här i Norden.

En del av GW:s böcker har ju också blivit filmatiserade, däribland två böcker som sammanslogs till ”En pilgrims död” som sändes på SVT. Tidigare har huvudpersonen i GW:s böcker varit Lars Martin Johansson, ”mannen som kunde se runt hörn” och som blev högste chef för Säkerhetspolisen (SÄPO). Dock har GW varit tvungen att ”ersätta” honom efter hans frånfälle i föregående bok. Denna gång med en kvinnlig huvudperson, Lisa Mattei, som är högsta chef för SÄPO:s operativa arbete. Man märker också i GW:s författarskap att han är noga med detaljerna, däribland att SÄPO har över 1200 anställda i dagsläget och i mycket också samarbetar med FRA. Vill man hitta finska motsvarigheter till SÄPO, så är det Skyddspolisen (Skypo) men det är en mycket mindre organisation med lite på 200 anställda. Någon motsvarighet till FRA (Försvarets Radio Anstalt) har vi inte överhuvudtaget i Finland (om den nu inte är så hemlig att jag inte fått vetskap om en sådan organisation?).

Men för att summera, så är jag riktigt nöjd med ”Bombmakaren och hans kvinna” – för den har ett mycket mera analytiskt grepp kring brottsutredning och särskilt prevention av terrorbrott än hur t.ex. ”Stalker” beskriver polisarbete. Däremot lär nog den som läser GW:s bok bli besviken om man hoppas på att huvudperson i boken på sida 5 ska storma in i någon byggnad medförande polisens förstärkningsvapen, samtidigt som flertalet poliser i bakgrunden radar upp sig med tunga automatkarbiner. Vill man ha den typen av action så rekommenderas nog den tidigare boken, Stalker.

Sebastian