Mitt sporadiska bloggande

Etikett: böcker Sida 1 av 2

”Tour de Skandinavia”

Förra veckans torsdag så begav jag och min bror Benjamin oss ut på en liten resa. Vi hade planerat att åtminstone besöka Göteborg och Volvo Ocean Race tävlingen som ordnades där, samt Stockholm och Allsång på Skansen som vi sett alltför många gånger på TV men aldrig sett ”live”. När vi väl började planera resan så utökades de städer/platser som vi ville besöka med en oroväckande fart, däribland Ystad och Oslo, men efter litet funderade så valde vi att gå för en kompromiss. Vår resrutt blev: Jakobstad – Helsingfors – Köpenhamn – Malmö – Köpenhamn – Göteborg – Stockholm – Helsingfors – Jakobstad. Så resan som initialt enbart skulle ha bestått av besök till två städer hade nu växt till över det dubbla…

The Volvo Ocean Race will start on October 4, 2014, day of the first In-Port Race in Alicante, Spain, and finish with one last In-Port Race on June 27, 2015 in Gothenburg, the Swedish home of Volvo.  The 38,739-nautical mile route will also include stopovers in Cape Town (South Africa), Abu Dhabi (UAE), Sanya (China), Auckland (New Zealand), Itaja’ (Brazil), Newport, Rhode Island (USA), Lisbon (Portugal) and Lorient (France). A 24-hour pit-stop in The Hague is scheduled between France and Sweden.

Nej, det här är inte vår resrutt (tyvärr…). Utan den visar den rutt som båtarna seglar under Volvo Ocean Race tävlingen. (bild från volvooceanrace.com)

Vår första etapp till Helsingfors avverkade vid med tåg, varefter vi fortsatte ut till flygplatsen (Helsingfors-Vanda). Dessvärre så var vi några dagar för tidigt ute för att få åka tåg ända ut till flygplatsen, för de har nu äntligen (!) byggt ett spår som förbinder flygplatsen med tåg från Helsingfors. (Bara sådär ett par tiotals år efter att man hade det i övriga Nordiska huvudstäder… men nu har vi det också i Finland.) Men som sagt var vi hänvisade till buss eftersom den här banan skulle öppna 2 veckor senare. Men nästa gång, då blir det tåg ända fram!

Från Helsingfors fortsatte vi sedan med flyg till Köpenhamn och Kastrup som flygplatsen där heter. Min bror är dock så pass berest av sig att han har kvalificerat sig för ett Eurobonus Gold medlemskap och kort hos flygbolaget SAS. (För att få det måste man ha flugit minst 45 st flygresor under 1 år.) Så tack vare det så var vi berättigade till en hel del förmåner, inkluderande lounge access på flygplatsen efter att vi hade fått gå igenom Fast-Track säkerhetskontrollen och checkat in vårt bagage med priority-taggar i Business check-in och tillsist även bordat planet före de som reser ekonomiklass. Ja, som ni hör och läser, så fick jag för en dag leka ”frequent flyer” och inte vara en vanlig ”dödlig” flygresenär tillhörande den stora massan (eller det var i alla fall vad jag inbillade mig…).

Efter en angenäm flygtur och efter att ha fått vårt incheckade bagaget först av alla, så tog vi tåget över Öresundsbron till Malmö och Sverige. Den överfarten tar bara 20 min, var inom man både hinner byta från en storstad till en annan storstad, men också byta land. Väl framme i Malmö så checkade vi in på Malmö Clarion Live och Congress hotellet som är ett nybyggt hotell i centrala Malmö. Vid bokningen av hotellnatten så hade jag lagt till ett önskemål om ett rum högt upp i hotellet, vilket de också hade tillmötesgått närmast över förväntan, för vi fick ett rum på 22 våningen (!) med utsikt mot havet, Turning Torso och Öresundsbron.

20150626_181539440_iOS

Clarion Hotel & Congress Malmö Live – det nybyggda hotellet där vi bodde på våning 22 av 25.

20150626_165729921_iOS

Utsikten från våning 22 med Öresundsbron och Danmark i horisonten.

Torsdagseftermiddagen tillbringade vi sedan med att utforska Malmö och särskilt centrum av Malmö. I mina ögon så måste jag säga att staden är verkligen gemytlig, även om det kanske blåser litet väl mycket där (vilket jag i och för sig är van med från Vasa). En annan trevlig sak med att se Malmö live från hotellet på natten, var att vyn från hotellet närmast kan liknas med vinjetten till den kända dansk-svenska TV-serien Bron | Broen.

20150627_081717136_iOS

I Köpenhamn har man tagit i bruk någonting så häftigt som en helt förarlös och fullt automatisk metro! Det kändes faktiskt litet konstigt att bänka sig längst fram i tåget på den plats där föraren egentligen borde sitta… Men det fungerade problemfritt, för vid varje station har de glasdörrar på perrongen så att man inte ens i misstag kan ramla framför tåget. Hoppas vi får det till H:fors också!

Tidigt på fredag morgon stärkta och stinna av hotellfrukosten så tog tåget över till Köpenhamn. För den här dagen hade vi i sin helhet reserverat till att utforska Köpenhamn. Vi började med att besöka kyrkan ”Vor Frelsers Kirke” (Vår Frälsares Kyrka), eller rättare sagt tornet på nämnda kyrka. Att ta sig högst upp utanpå tornet fordrade bortåt 400 trappsteg för att komma upp 90 m och sedan vandra de sista 10 metrarna på utsidan av tornet. Fy sjutton för vandringen på utsidan, för även om jag inte är höjdrädd av mig, så fick det här mig att bli litet skakig, faktiskt, för det var bara ett räcke som var drygt 1 meter högt som skiljde trappan från ”avgrunden” på utsidan. Men nog om höjdrädsla, för utsikten härifrån var verkligen magnifik. För utöver att man såg hela staden Köpenhamn, så såg man faktiskt över till Sverige också!

20150627_085414847_iOS

Undertecknad uppe i tornet på ”Vor frelsers kirke” med Köpenhamn C i bakgrunden.

Att besöka Danmark utan att äta deras fantastiska smörrebröd är väl närmast att likna vid en kriminell handling eller åtminstone att vanhelga deras kulturarv, så även det hade vi prickat in på vår ”måste-göra-lista”. Vi hade dessutom gjort litet research, främst genom tidningen SvD:s krogguide som vägleder en vid val av matställen, och därigenom hade vi funnit vilken restaurang i Köpenhamn (som enligt recensenten) serverade stans, förlåt byns (”stad” på danska), bästa smörrebröd. Stället ifråga hette ”Told & Snaps” (Tull och Snaps) och låg på en sidogata till promenaden i Nyhavn, väl dolt från den stora turistmassan. Här hittade vi så denna restaurang i en ganska anspråkslös källarlokal men i en välkomnande och genuin atmosfär. Och jo, smörrebröden här var nog ”to die for”, faktiskt! För jag har tidigare varit av den åsikten att smörrebröd är lika med en ”hypad” smörgås, en åsikt som föranledde att jag fick en rejäl skrapa av en kompis som är ett riktigt Danmarks fan. Hur som haver, är jag nog nu tvungen att revidera denna åsikt och får nog stämma in i kompisens lovsång till denna delikatess!

20150627_100220939_iOS

”Den lille havfrue”, alltså statyn som föreställer den lilla sjöjungfrun i Köpenhamn. Sannolikt deras mest kända turistattraktion, om man ser till folkmängden som skulle fotografera henne…

20150627_104232405_iOS

En tur med en kanalbåt är något av ett obligatorium när man besöker en stad som Köpenhamn! Här ”seglar” vi in i Nyhavn.

20150627_115715764_iOS

Told & Snaps som enligt olika recensenter serverar Köpenhamns bästa smörrebröd.

20150627_111617034_iOS

Mitt smörrebröd bestående av kallrökt lax, äggröra och färsk hakad dill jämte ett glas danskt öl. Alltså otroligt gott i sin ”enkelhet”, för det var närmast en lukullisk måltid att få inmundiga!

Fredagen rundade vi sedan av med att promenera längs med Nordens längsta shoppingstråk, Ströget. Där mötte vi bland annat ett gäng nyblivna studenter från någon lokal gymnasieskola som firade denna bedrift genom att hoppa i fontänen, vilket faktiskt såg sjukt roligt ut! Men det kom mig faktiskt att undra om studenterna här faktiskt går i skola till slutet av juni? Det måste jag kolla upp vid tillfälle… Sedan var det dags att igen söka sig ut mot Kastrup för att därifrån ta flyget till Göteborg som var vår nästa anhalt. Men innan vi bordade flyget så hann vi även besöka SAS:s ”flagship lounge” som är uppdelad i två ”nivåer”, en för vanliga business resenärer och en s.k. ”guld lounge” som bara de med guld medlemskap har access till. Tiden där flög verkligen förbi, och sen var det dags att borda planet och resa vidare mot GBG i ett ATR 72 flygplan.

20150627_121645098_iOS

Vi promenerade längs med det charmiga shoppingstråket ”Ströget”.

20150627_121317205_iOS

Där vi bland annat mötte på ett gäng glada nyblivna studenter som firade sin student genom att hoppa i fontänen 🙂

20150627_122135351_iOS

I och med att mitt företag använder sig av Danske banks tjänster, så kände jag mig tvungen att företa en okulär besiktning av deras huvudkontor när vi ändå var ”in town”… Skapligt ståtlig byggnad de huserar i!

20150627_144601498_iOS

Något möra efter en heldag i Köpenhamn var det skönt att få softa i Eurobonus guld loungen på Kastrup i väntan på flyget till Göteborg…

20150627_140748050_iOS

Bror Benni trivs väldigt bra i den här miljön, och det är ju tack vare hans medlemskap jag fick hänga på hit in. Btw, så hade faktiskt både Hufvudstadsbladet (HBL) och Helsingin sanomat (HS) tillgängliga här (dessutom dagsfärska).

Framme i Göteborg så hade vi inte längre ett särskilt spikat program, för där hade vi hela 3 dagar att disponera relativt fritt. Dessutom var övernattningen där förmånlig eftersom vi bodde i min brors lägenhet ute på Hisingen, ca 10 mins resa från city. Men som sagt, det var Volvo Ocean Race vi ursprungligen hade i kikaren för denna resa. Både jag och min bror är relativt intresserade av båtliv, och därför hade detta evenemang en relativt hög prioritet för oss, varför vi hade reserverat hela lördagen till det. Volvo Ocean Race är en segelbåtstävling som i principen går jorden runt, och i den deltar vanligen 7 stycken segelbåtar med skickliga besättningar. De startar sedan sin resa i oktober, vanligen från hamnen i Alicante i Spanien och seglar sedan jorden runt i flera etapper som poängsätts var för sig, för att till sist nå fram till det slutgiltiga målet, som i år var Göteborg, i slutet av juni månad. En tävlingsseglats på bortåt åtta månader alltså.

Vad annat gjorde vi GBG? Jo, eftersom min bror tillbringat de senaste två terminerna där så har han blivit något av en ”local” och börjar således känna staden relativt väl, och även saker som är värda att se och uppleva på plats. Bland annat så visste han att Sveriges bästa pizzeria ligger i Göteborg, och den informationen var vi ju inte sena att utnyttja… Dessutom är det möjligt att köpa världens största kanelbulle i GBG, i stadsdelen Haga på ett café vid namn Husaren. Vilket vi även gjorde, när vi nu var två man starka för att gripa oss an denna ”anrättning” som inte var mindre än 30 cm i diameter (!). Tillsammans delade vi sedan på denna härlighet, även om Benni åt kanske 3/4, för jag mäktade inte med mera än så…

20150629_172901708_iOS

Enligt utsago så ska det här vara världens största kanelbulle som säljs i vanlig ordning på ett café. Vi uppskattade bullens diameter till över 30 cm (!).

20150629_135824527_iOS

I och med att både jag och Benni är teknikintresserade så var ett besök till flygplans muséet Aeroseum ganska givet. Här sitter undertecknad bänkad i cockpit till ett Saab Viggen stridsflygplan.

20150629_131341273_iOS

”Bomber och granater” hade de i parti och minut här… På bilden ser man s.k. antiubåtsbomber. Kanske borde vid skaffa flera sådana ”pjäser” till Finland med tanke på incidenten i inloppet till H:fors i våras?

20150629_132358712_iOS

Visste du att Nokia har tillverkat utrustning ämnad för spioner? Inte jag heller, faktiskt! För det här en krypteringsmaskin konstruerad och tillverkad av Nokia för överföring av hemliga meddelanden.

20150629_161352934_iOS

Vi gjorde även en avstickare till Universeum, som är något av ett kombinerat naturhistoriskt museum med en liten djurpark.

20150629_095316151_iOS

Benni har utöver att studera till ingenjör under våren tagit kurser i ekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg (vid Göteborgs universitet), så vi gjorde en avstickare dit så jag fick bekanta mig med deras lokaliteter. Nördigt? Jo, så det förslår…

20150629_103129159_iOS

Färjan ”Älvfrida” i Göteborg är en nytillverkad färja för resor i Göteborgs skärgård. Men varför uppmärksammar jag just denna färja? Jo, för hon är faktiskt tillverkad hemma i Finland 🙂

20150629_110720955_iOS

En quattro stagioni på Sveriges bästa pizzeria – mums!

Tidigt på måndag morgon så var det dags för resans näst sista etapp, min gamla studiestad Stockholm. För i Stockholm skulle vi besöka Allsång på Skansen, vilket föranledde en tidig morgonavfärd. Denna gång tog vi tåget från GBG till STHLM, och den här resan tog faktiskt bara 3 timmar med X2000. Förra året när vi gjorde samma resa, så reste vi med ett vanligt regionaltåg vilket tog över 5 timmar i anspråk, men den gången var det inte tiden i sig som plågade oss, utan hettan och värmen inne i tåget. Den här gången gick själva tågresan smärtfritt i väl avkylda kupéer, men dessvärre var vi otroligt nära att försena oss från tåget i stället! Dålig tidsplanering? Nej, snarare hade vi rejält med otur med lokaltrafiken i GBG, för två bussar å rad var kraftigt försenade, vilket fick otrevliga följdverkningar för oss. Bland annat så råkade undertecknads resväska krocka med en tjejs resväska på Centralen i GBG, med påföljden att det rev bagaget ur händerna på oss båda. Vems ”fel” det var vet jag inte ännu i dag, men jag kan väl ana att jag i någon mån kanske var vållande till den här ”incidenten”. Ursäkta till dig igen, om du läser detta! Och nej, det slutade inte heller som i en romantisk komedi, i form av att jag t.ex. skulle ha bjudit henne på dejt, och resten sen hade varit historia som man säger. Utan istället fick vi skynda oss vidare till det avgående tåget. Och vi hann, men det var på håret, för när vi steg ombord så såg inte konduktören (förlåt, ”tågvärd” heter det ju i Sverige) särskilt glad ut, eftersom hon just hade gett starttillstånd till tåget. Men det kan jag väl ta…

Efter en annars angenäm och händelselös resa så rullade vi upp på Stockholm C, varifrån vi sen tog lokaltrafiken mot Östermalm och Stureplan där vi hade bokat hotell. Hotellet i fråga var Elite och ligger ungefär två kvarter från Stureplan och i direkt anslutning till Humlegården. Någon extra tid hade vi dock inte på hotellet, för vi fick ganska omgående börja styra stegen mot Djurgården och Skansen. Efter att ha åkt med spårvagnen från den hektiska och närmast kaotiska trafikmiljön som rådde kring Kungsträdgården, så var det närmast en befrielse att få stiga av spårvagnen ett stenkast från Skansen. Väl på Skansen så var allting verkligt välorganiserat, för det var just inga köer alls att tala om för att komma in på området.

20150630_192328259_iOS

Den smått ikoniska porten till Skansen.

20150630_164634034_iOS

I djuparken vid Skansen så träffade vi på en nyfiken björn ”Björne” som ville ta en närmare titt på oss!

20150630_160238049_iOS

Café ”Gubbhyllan” -> här hittar ni mig om sådär 30 år…

Efter att ha vandrat omkring ett tag på Skansen området ett tag och däribland hälsat på ”Björne”, så fick vi inta de ståplatser vi hade sett ut på förhand. Ikväll skulle vi bl.a. få se Tomas Ledin (”Sommaren är kort”), Norlie & KKV (”Ingen annan rör mig som du”) och Måns Zelmerlöv som nu är känd för att ha vunnit Eurovisionen med låten ”Heroes”, en låt som vi också fick höra live. Men det jag också sett framemot, var att få stämma in i sången ”Stockholm i mitt hjärta” som regelmässigt fungerar som introsång till Allsång på Skansen. Och jo, det var nästan litet känslofyllt att få stämma upp tillsammans med resten av den stora folkmassa i den sången och senare också i ”Idas sommarvisa”. En intressant detalj som man kanske inte är medveten om man ser på Allsång via TV, är att showen fortsätter en halvtimme efter att TV-sändningen har slutat, så man får alltså litet bonus för att man tagit sig till Sollidenscenen för att titta live. 🙂

20150630_190910664_iOS

Sollidenscenen just innan showen dragit i gång med Ledin.

20150630_181417595_iOS

Vi hade tur med vädret, för gången före hade det regnat ganska rejält. Men nu var det sådär lagom varmt också.

20150630_173606397_iOS

Benjamin och jag i folkvimlet.

20150630_170928362_iOS

Försökte mig på ett panoramafoto av vyn från vår placering.

Sista riktiga dagen på resan så turistade vi i Stockholm, för även om jag bott i Stockholm så är staden så stor att det alltid finns något nytt att upptäcka. En ny sak som kommit till Stockholm efter att jag flyttat därifrån är en ”amfibiebuss”, alltså en buss som kan köra både på land och vatten. Bussen är helt ny för i sommar och är även den första av sitt slag i Norden, en rackarns häftig konstruktion om du frågar mig. Bussen är byggd på ett lastbilschassi, men sen har man också byggt på en ”flytande” båtkonstruktion där man sitter. Matchvikten för den här bussen är hela 10 ton, och går under namnet ”Estelle” (döpt efter den blivande kronprinsessan). En sak noterade vi dock när vi for omkring i denna udda skapelse var att folk verkligen tittade på oss, eller snarare då amfibiebussen. Hur som helst så var det 75 annorlunda minuter som vi åkte omkring i Stockholm City och Stockholms skärgård. (Vill du själv åka den, så kolla in Ocean bus!) Efter det så åkte vi en sväng till Kaknästornet där vi tittade på den häpnadsväckande utsikten samtidigt som vi fick oss en klassisk svensk fika.

20150701_103729252_iOS

Fröken Estelle, Nordens första amfibiebuss.

20150701_095113449_iOS

Ombord på amfibiebussen strax innan vi är på väg att köra rakt ner i spat. Kändes faktiskt en aning surrealistiskt när det plaskade till en gång och så gick vi från hjuldrift till propellerdrift…

20150701_100014537_iOS

Stockholm sett från vattnet är otroligt vackert.

20150701_100927641_iOS

Kastellet på Kastellholmen i Stockholm. Det här var basen för den svenska marinen fram till 1600 talets slut, men numera är den i civilt bruk. Flaggan på tornet har ”i princip” vajat konstant i 200 år, och det är ett tecken på att Sverige -inte- är i krig. Halas flaggan ner så betyder det att Sverige är i krig.

20150701_112700247_iOS

Utsikten från Kaknästornet är alltid lika magnifik, och jag brukar besöka caféet var och varannan gång jag besöker Stockholm.

20150701_123727738_iOS

Jag med Hjalmar Söderberg statyn i Humlegården. Kul att få ”möta” en av mina svenska favoritförfattare…

Sista sevärdheten vi gick och tittade på var Humlegården, en park som jag inte hunnit tillbringa särskilt mycket tid i när jag bodde i sthlm. I Humlegården ligger bland annat Kungliga biblioteket (KB) och dessutom finns det flertalet statyer av kända svenska författare, däribland Hjalmar Söderberg, som hör till mina personliga favoriter. Hans böcker skildrar vanligen ett Stockholm av sent 1800-tal och tidigt 1900-tal på ett sätt som jag finner fascinerande. Rekommenderas! En annan kul grej med KB, som det slog mig var att det faktiskt borde finnas ett exemplar av ett verk där en av mina texter finns med i deras arkiv, detta eftersom de har till uppgift att samla in och arkivera allt som ges ut på svenska (bl.a. genom s.k. pliktexemplar). Och eftersom en av mina uppsatser blivit publicerade i tidskriften Helsinki Law Review (se det här inlägget), så borde det föranleda att de har sparat en kopia av verket för eftervärlden. Litet häftigt, inte sant?

Eftersom det går åt en hel del tid att röra sig i Stockholm så var det ungefär det här vi hann göra på en dag innan det var dags att ta färjan hem mot Finland. För Viking Lines Gabriella skulle lägga ut kl. 16 mot Helsingfors. Normalt brukar jag annars resa till Åbo från sthlm, men det innebär dock en smått okristligt tidig väckning om man vill hinna äta en frukost före båten lägger till i Åbo, och då erbjuder ”Helsingfors alternativet” en betydligt mera lockande och human tidpunkt att stiga upp.

20150702_043820872_iOS

Vår frukost ombord på Viking Gabriella strax innan båten ska lägga till i H:fors. Vi hade bokat den bättre frukosten, så de bjöd faktiskt på bubbelvin och prinsesstårta till…

20150702_082042257_iOS

Kajsaniemi metro station har bytt namn till samma som den skola jag studerar vid heter, d.v.s. Helsingfors universitet. Vet dock inte om jag gillar den här neonbelysningen de installerat i rulltrapporna dock?

I Helsingfors besökte vi bl.a. Tempelplatsens kyrka, för dels har det gått bra många år sedan jag besökte denna vackra kyrka, men dessutom så är den ju en av Helsingfors mest kända ”turistattraktioner” och vi har ju spelat litet av turister i de städer vi besökt, som vi dock känner sedan tidigare, så varför inte gå hela vägen in också hemlandets huvudstad H:fors? Vidare släntrade vi igenom staden litet på måfå när vi nu hade litet extra tid innan tåget skulle gå mot Jakobstad… Så under de här dagarna hann vi besöka 3 nordiska länder: Danmark, Sverige och Finland samt deras huvudstäder och några städer till dessutom, det enda land som vi inte besökte denna gång var Norge. Kanske blir det Norge nästa gång?

Sebastian

Att bli publicerad i en Law Review

Jag skrev mitt slutarbete för rättsnotarieexamen förra våren (2014) inom immaterialrätt, och jag hade då inte en tanke på att mitt arbete någonsin skulle kunna komma att publiceras. Men saker och ting kom att förändras, detta då jag i höstas fick ett e-postmeddelande om att Helsinki Law Review (HLR) sökte texter för publicering till deras andra nummer för år 2014. När jag läste meddelandet så kom jag då att tänka på att jag ju faktiskt råkar ha en text liggande, som det också kanske kunde finnas ett visst allmänintresse för (åtminstone inom den snäva krets som är intresserade av domäner och varumärken etc.).

Nåväl, mitt resonemang slutade med att jag valde att pröva skicka in mitt arbete till HLR för att se om de var intresserade av det. Och till min förvåning så det dröjde det faktiskt inte länge innan de svarade på mitt e-postmeddelande, och meddelade mig att de var mycket intresserade av att ge ut det i det kommande numret av tidskriften. Hoppsan då! Snabba ryck som gäller här tydligen…

publicering

Hittade seriestrippen ovan när jag sökte efter relevant litteratur som kunde hjälpa mig med att anpassa texten inför publicering. Även mina tankar gick i litet liknande banor som för ”Snobben” i bilden ovan 🙂

Dock var inte saken helt klar ännu i det här läget att de faktiskt skulle komma att ge ut mitt arbete, eftersom HLR är en s.k. ”referee” granskad tidskrift. Det innebär i praktiken att alla arbeten också skall läsas och godkännas av en referee före en eventuell publicering. En referee är en person som är expert på området som man skrivit om, vanligen någon inom den akademiska världen (t.ex. en professor inom ämnet). Så här uppstod följaktligen ännu ett nervöst moment när min text skulle komma att bli synad extra noga… Men till min stora glädje så klarade min text även den granskningen, med endast ett par mindre anmärkningar om saker som behövde korrigeras före publiceringen i HLR.

Vad är då en Law Review?
Men ännu kort om vad en ”Law Review” är för något. Det är en tidskrift som vanligen ett universitet eller någon förening med nära koppling till ett universitet ger ut, och som innehåller facktexter skrivna av yrkesverksamma jurister, forskare och juriststudenter. Företeelsen med just Law Review:s härstammar egentligen från USA, vilket begreppet Law Review kanske också skvallrar om. En av de äldsta och sannolikt också en av de mest ansedda Law Review:erna är ”Harvard Law Review” som utges av det mycket ansedda och ”elitistiska” Harvard University i USA. Bl.a. så har USA:s nuvarande president Barack Obama under sin studietid vid juridiska fakulteten jobbat som redaktör för nämnda tidskrift, så det sätter väl standarden i sig det också…

helsinki-law-review-2-2014-parm

Bild på pärmen till HLR 2/2014 – ett exempel på en ”Law Review”.

Nå, Helsinki Law Review är nu inte ”riktigt” lika ansedd som Harvads dito 😉 Men i alla fall så det känns det kul att få bli publicerad i en nationell facktidskrift för jurister. Jag har nämligen fått det intrycket att denna typ av tidskrifter läses relativt frekvent av både yrkesverksamma jurister, likväl studerande – och förklaringen till det är väl att det är ett sätt varigenom man håller sig uppdaterad om vad som händer inom det juridiska området. Naturligtvis läser man sällan igenom dylika tidskrifter från pärm till pärm, utan man plockar de delar som är relevanta för en själv och vilket behov man har för stunden.

helsinki-law-review-2-2014-baksida

Baksidan till HLR 2/2014 där min artikel finns uppräknad bland många andra. Tydligen var jag den enda skribenten som skrev en artikel på svenska denna gång.

Sen fungerar också Law Review:erna som ett slags akademiskt forum för jurister och andra juridikintresserade där man kan diskutera olika juridiska problem och frågeställningar på ett teoretiskt plan.
Men gällande just den akademiska biten så måste jag tillägga att det faktiskt ingår en hel del arbete bakom ett nummer av en Law Review, dels av redaktionen som ger ut den, men dels så krävs också en relativt betydande arbetsinsats av författarna själva. För det räcker nämligen inte med, som jag till att börja med trodde, att skriva själva texten som senare ev. blir publicerad. Utan före texten kan tas inför publicering så måste den bearbetas, och då främst rent tekniskt för att passa i tidskriftens utseendemässiga form och struktur. I praktiken gäller det således att ordna källor med tillhörande källhänvisningar på ett sätt som föreskrivs, samt dessutom också skriva om inledningen till arbetet för att passa i tidskriften. I mitt fall, så åtgick det över en veckas heltidsjobb under hösten 2014 för att få min text i en sådan form att den var 100% färdig för publicering.

Men trots en del extra arbeten och spänningsmoment längs med vägen, så känner jag nu så här i efterhand att det definitivt har varit värt den mödan. För det är faktiskt litet extra belönande att själv, konkret få hålla något i handen som man varit med om att skapa, denna gång i formen av en juridisk artikelsamling! 🙂

Är du juridiskt intresserad så kan du läsa det senaste numret av HLR 2/2014 i digital form här, mitt arbete börjar på sida nummer 205 och framåt.

Sebastian

Några saker att varva studierna med

Nu är jullovet slut, och det är således dags att återgå till studierna igen för egen del. Det betyder en hel del föreläsningar och annat arbete att ta i tu med. Men istället för att referera mina studier, så tänkte jag nämna några saker jag brukar göra för att koppla av från studierna. Bra metod att inleda studierna med, inte sant? 😉

20150114_130535266_iOS

Relativt glest med folk i bänkarna på dagens föreläsning, detta då auditoriet är något överdimensionerat. Dagens ämne var rättssociologi var vi diskuterade hur det ideala rättssystemet borde se ut…

En sak som jag åsidosatt under min tid i gymnasiet och på universitet är läsandet av skönlitteratur. Därför var jag också extra glad då jag fick några (skönlitterära) böcker i julklapp av familjen och av vänner. Jag har därför försökt på senare tid att läsa mera skönlitteratur för att det är så avkopplande.

Bland böckerna jag fick i julklapp återfanns thrillern ”Illdåd” som är skriven av författaren Thomas Erikson som till utbildningen är beteendevetare. Varför jag nämner att han är beteendevetare är att det verkligen märks i bokens handling, för handlingen avviker från det normala i dylika thrillers. Eller för att citera Leif GW Persson: ”vanligen så inkluderar alla deckare hinkvis med blod överallt, och sen spiller man ännu ut en hink blod ovanpå allt”. Men denna bok ”innehöll” knappt något blod alls, utan koncentrerade sig istället på de psykologiska och juridiska aspekterna som är inblandade i en rättegång efter att brottet väl har begåtts.

  ”Nina tog mer bröd. ”Det låter ganska banalt, men visst. Jag skulle tro det. Men även om han har ett stort ego är han ju ingen dumskalle. De flesta åklagare jag träffat har varit jävligt skärpta. Åklagaren, Ramén, överlevde trots allt fyra års stenhårda juridikstudier”.”

Citatet ovan är hämtat ur just ”Illdåd”, och orsaken till att jag tog med det var att det ger en ganska rolig bild av ”oss” jurister. Om den bilden överensstämmer med verkligheten vågar jag dock inte svara på 🙂

Sen så körde även programserien ”Veckans brott” på SVT igång en ny säsong av program i tisdagskväll. Vilket jag tycker är jättekul! För jag hann nästan få abstinens när programmet hade säsongsuppehåll över jullovet. Vill du själv titta på programmet, så finns Veckans brott tillgängligt online också från Finland här på SVT.se.

svt_veckans_brott

En ny säsong av Veckans brott på SVT körde igång i tisdags kväll. Leif GW is still going strong!

Jag har nämligen följt programmet Veckans brott sedan jag började på juristutbildningen, vilket var hösten 2011. Jag tycker att programmet ger en bra populärvetenskaplig bild av brott och straff, och juridiken som kretsar därikring + att de alltid har intressanta reportage om olika brott och inbjudna gäster. Ett av de avsnitt som jag kommer ihåg bäst handlade om hur polisen i Stockholm gör för att följa efter någon misstänkt i Stockholm, alltså någon man så att säga ”lagt span på”. I programmet illustrerade man deras arbete genom att ha en fiktiv situation med en tjej som skulle försöka röra sig mellan olika punkter i Stockholm med hjälp av bl.a. lokaltrafiken och tunnelbanan, med målet att försöka undgå att bli upptäckt av span. Och oj, vilka utmanande miljöer det var att skugga någon i. De (poliserna) råkade också utför ett tapp (d.v.s. att personen de spanar på av någon anledning råkar tappas bort i t.ex. folkvimlet), men trots det lyckades de ändå få fatt på henne igen inne i City av Stockholm.

syke-tv-serie

Några av huvudpersonerna i Yles sjukhusdramaserie ”Syke”. (bild från iltasanomat.fi)

En annan TV-serie jag följer är den nya finska sjukhusdramaserien ”Syke” (på svenska: ”puls”) som är producerad av YLE. Orsaken till att jag började titta på Syke var egentligen den att jag sökte efter en finsk TV-serie att följa för att förbättra min finska, ett tips jag fick av min språkkompis. Och orsaken till att jag valde just Syke var att sjukhusvärlden är område som intresserar mig en del. Syke har även en ganska intressant vinkel på sjukhusarbetet då programmet beskriver vardagen för fyra stycken sjuksköterskor som arbetar på ett av traumasjukhusen i huvudstadsregionen, normalt brukar det ju annars vara ur läkarnas perspektiv. Så jag bad faktiskt en god vän till mig som studerar till sjukskötare att titta på något avsnitt och berätta åt mig hur väl det motsvarar verkligheten, men han har inte ännu avlagt rapport – så jag väntar med spänning…
Syke hittar du förövrigt här på Yle Arenan (tillgängligt bara i Finland).

Sen finns det ju en del annat att göra också: som att blogga till exempel! Men utöver det blir det väl en del promenader och hel del jobb med Studentmissionen som jag också ”bokför” på kontot för nöjen 🙂

Så ser det ut på nöjesfronten för tillfället!

Sebastian

Redan i slutet av november?

Jag tycker det känns litet konstigt att blicka ut över ett snötäckt Vasa genom fönstret, trots att det nu är i slutet av november månad.

Orsaken till den något främmande känslan är i mitt fall sannolikt två: dels det att vädret har skiftat mycket under de senaste veckorna, från att ibland spöregna till mindre snöstormar som släckte ner strömmen i halva Österbotten i förra veckan. Men kanske framförallt att för att den gångna terminen gått oroväckande fort, jag tycker det just var september och att hela den långa höstterminen låg framför en. Men det gäller väl att leva i nuet och anpassa sig till situationen antar jag?

Vad har jag då hunnit med under den senaste tiden? Ganska mycket om jag får säga det själv, men allt är ju naturligtvis relativt, för om någon gör 60+ timmars arbetsveckor så är det ju plötsligt ganska litet jag åstadkommit i jämförelse…

En del pendlande mellan Vasa och min hemstad Jakobstad (Jeppis) har det blivit, särskilt på veckosluten har jag besökt min hemstad relativt ofta. För även om jag haft ganska fullt upp i Vasa så har det ändå ofta funnits en eller annan anledning till att besöka Jeppis, nu senast då min far i förra helgen fyllde jämna 50 år. Och helgen före det var det ju farsdag…

bussen-till-vasa

Att nöta riksväg 8 mellan Vasa och Jakobstad med buss, har under de senaste veckorna varit ett litet väl frekvent förekommande moment…

Även på studiesidan har det varit ett relativt snabbt tempo, även om vi haft förhållandevis litet schemalagd undervisning på hösten. Vilket jag tycker är litet synd då den schemalagda undervisningen ger en naturlig form av kontinuitet i studierna, men å andra sidan får man ju mera frihet (och ansvar) att disponera tiden på ett förhoppningsvis vettigt sätt… Sen har även det här projektet med språkkompis fortsatt under hösten, även om det projektet också (tyvärr) närmar sig sitt slut nu i början av december.

saab-93-spolarvatska

På tal om att bli mera språkmedveten, så noterade jag i förbigående att i den ”rikssvenska” bilen, Saab 9-3, så informeras föraren på ett relativt snällt sätt om att denne bör fylla på spolarvätskan. Först med en ljudsignal (pling-plong) och sen med en text om att ”Påfyllning behövs”. Hade jag som finlandssvensk skrivit samma text, så hade jag kort skrivit ”Fyll på!”. Samma sak kan ju uttryckas på lite olika sätt…

Utöver att ha lärt mig litet bättre finska, genom språkkompis projektet, så har jag också börjat reflektera mera över mitt eget modersmål, svenskan. Ett konkret exempel från den gångna träffen var hur man kan veta om ett substantiv skall skrivas med ”en” eller ”ett” före: t.ex. en bil, ett campus och en telefon. Jag blev faktiskt tvungen att kolla upp saken i efterhand eftersom jag inte hade någon bra förklaring just då, trots att jag har svenska som modersmål. Men till viss bestörtning fann jag då att det inte finns någon given regel som man kan utgå ifrån (?!) – utan man är tvungen att veta det utantill (learning by hard). Den enda trösten jag fann är att det i ca 75% av fallen skall vara ”en”, samt några andra generella principer som inte heller är helt absoluta de heller… Följaktligen verkar det enda sättet då vara att fråga en svenskspråkig varje gång man som icke-modermåls talande av svenska hör ett obekant substantiv, om hur det skall skrivas och sägas beträffande en/ett frågan. Dessutom är det ju en relativt viktig sak, eftersom en/ett har en spill-over effekt på hur bl.a. adjektiven böjs, t.ex.: ”vacker” eller ”vackert” och ”fin” eller ”fint”.
Men jag kan ännu inte riktigt ändå släppa det här problemet, för jag undrar hur kan jag själv princip alltid veta om det är ”en” eller ”ett” trots att det inte finns några definitiva regler? Har det att göra med att man på något sätt som modersmåls talare av svenska på något vis kan ”höra hur det skall vara”?

Sen har jag även hunnit gå en mera praktiskt inriktad kurs, vilket har varit en trevlig omväxling till de annars relativt teoretiska studierna i juridik. Kursen i fråga gick under namnet ”skriftlig juridisk framställning”, vilket kanske låter mera komplicerat än vad det egentligen är… Kursen handlade om hur man på ett korrekt sätt upprättar olika juridiska dokument/handlingar: t.ex. äktenskapsförord, testamenten och stämningsansökningar. Under juristutbildningen lär vi ju oss visserligen inom respektive rättsområde, t.ex. inom familjerätten, vad ett testamente skall innehålla och vilka formkrav som ställs på det för att det skall vara giltigt – men vi tränas aldrig i att praktiskt upprätta ett.
Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse med läkarutbildningen, det skulle i så fall motsvara det att läkarstudenterna i teorin får lära sig att använda ett stetoskop, men aldrig praktiken tränar sig på att känna igen olika ”hjärtljud”. Därför tycker jag det är konstigt att denna kurs inte är obligatorisk för alla som studerar juridik – för man förväntar nog sig att en som studerat till jurist kan skriva t.ex. ett testamente… Men genom att gå denna kurs så får man ju åtminstone de basala färdigheterna som krävs för att upprätta dessa dokument, dessutom var läraren i fråga en yrkesverksam advokat, som även bedömde uppgifterna mot de krav som ställs ”på riktigt” för dessa dokument – bra så!

skriftlig-juridisk-framstallning-exempel

Såhär kan inledningen till ett enkelt köpebrev för en eller flera bostadsaktier i ett bostadsaktiebolag se ut – aktierna som man köper berättigar i sin tur till att man får besitta en viss bostad i fastigheten, för man köper de facto inte själva bostaden utan aktierna som ger besittningsrätt. (uppgifterna i exemplet är fingerade)

På tal om skriftlig framställning, så har jag på senare tid aktiverat mig litet mera inom Studentmissionen, och jag råkade faktiskt här för en tid sedan ”halka in” i styrelsen för Vasa studentmission på föreningens årsmöte. Dessutom i egenskap av sekreterare för den samma – således blir det nog ännu mera träning (åtminstone) i skriftlig framställning för en period framöver. Men jag ser faktiskt riktigt framemot denna roll, för det är kul att verka för något som man själv är intresserad av och tror att är någonting bra, tillsammans med litet likasinnade människor som omväxling till studier och jobb. Vill du läsa mer om Vasa studentmission så har de dels en webbsida, men dels också en Facebook grupp var den mest aktuella informationen om föreningens verksamhet finns tillgänglig.

juristnytt-hagring38

Recension av boken ”Hägring 38” av den finlandssvenske författaren Kjell Westö i JuristNytt (LakimiesUutiset) – nu har jag fått en till bok på halsen som jag borde läsa! Kanske skulle jag ta och läsa den på finska med titeln ”Kangastus 38” för att träna min finska?

En sak som jag dessvärre inte hunnit med under den senaste tiden, är att läsa skönlitteratur i den omfattning som jag tänkt, tyvärr, men jag anade dock litet att det skulle gå så, för hittills har det nästan alltid varit fallet under de förgående terminerna. Men egentligen är det litet märkligt – för jag stötte på ett intressant påstående i en bok som jag läser inför metodseminariet var en av författarna påstod följande om juristens arbete:

”Det finns nog ingen annan yrkesgrupp som läser så mycket och måste hantera så mycket ”papper” som jurister.”

— citat ur boken ”Finna rätt – juristens källmaterial och arbetsmetoder”

Mot bakgrund av det påståendet är det ju litet motsägelsefullt att som juriststudent säga att man inte hinner läsa. Problemet är emellertid det att man läser så pass mycket via jobbet/utbildningen att man helt enkelt inte ”orkar” läsa mycket mera på sin lediga tid – man måste ju hinna göra annat än att läsa också! 🙂

Sebastian

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén