Jag upptäckte nyligen till min fasa att ordet passligt närmast är att betrakta som en finlandism. Voi, voi tänkte jag då, och där kom det ytterligare en finlandism – för i Sverige säger ju inte rikssvensken ”voi, voi” när denne ojar sig, utan ”oj, oj”.
Men jag antar dock att rikssvenskarna förstår vad man menar om man använder adjektivet ”passligt”, för hittills har ingen frågat av mig vad jag avser – när jag begagnat mig av ordet.
Personligen tycker jag då att passligt sitter mera helgjutet i min mun än ordets rikssvenska dito ”lagom”. Inget fel på lagom, ”lagom är bäst”, gäller ju som bekant 🙂 Men har man vant sig med ett ord, är det svårt att avvänja sig från det…
Ett annat exempel jag ”ramlade över” nu senast var ordet ”oskojat”, tydligen är också det en riktig finlandism. För en googling av ordet ger vid handen att det verkar vara främst i finlandssvenska bloggar som ordet förekommer. Men varför skulle det egentligen vara fel att säga att något är oskojat? Jag menar det är ju lika med att någonting är litet mera allvarligt menat, men icke sa Nicke om det ordet likaså…
Det var en kort notering till mitt eget minne, och kanske till nytta för någon annan också?
Själv har jag ett konkret exempel på när det råkade bli fel med en finlandism i Sverige när jag var på besök i Stockholm. Situationen var den att jag besökte det café som är beläget högst uppe i Kaknästornet (mitt första besök där, sen har det blivit några uppföljande besök – för utsikten är onekligen magnifik).
Nåväl, jag skulle då beställa en kopp kakao och en dammsugare. Problemet uppstod redan vid orden ”en kopp kakao”, för servitören tittade på mig som ett fån. Nå, jag upprepade min beställning, men han tittade ännu mera missmodigt på mig, och bad om ursäkt för att han inte uppfattade hela min beställning. När jag för tredje gången upprepade min beställning så frågade han av mig ”om jag vill ha kakor?”. Vad tusan, tänkte jag då. Men sedan gick det upp ett ljus för mig – för det var ordet ”kakao” som han inte begrep, i den kontexten åtminstone…
I Sverige heter det nämligen ”varm choklad” emedan man i Finland använder sig av begreppet ”kakao”, för samma ädla dryck. I Sverige om man använder begreppet ”kakao” så syftar man antingen på själva kakaobönan, eller oftare på kakaopulvret som man kan köpa i butiken – ögonchoklad som Fazers version heter. Därav låg det för ifrågavarande servitör närmast tillhands att jag avsåg kakor, för det ordet påminner ju åtminstone litet om kakao, och jag klandrar inte honom på minsta vis för det – det var ju jag som slarvade med språket…
Nåja, dessa språkförbistringar piggar onekligen upp vardagen litet. Inte kanske alltid i själva situationen, men sen kan man kanske se tillbaka på det med ett leende 🙂
Till sist ett tips om du vill hitta en lista på flera finlandismer, så har en gammal klasskompis till mig skrivit om saken på sin blogg – listan hittar du här: ”Karolinas finlandismskola” – håll tillgodo.
Sebastian