Mitt sporadiska bloggande

Etikett: Helsingfors universitet Sida 2 av 3

Officiellt: rättsnotarie

Jag fick i dagarna hämta ut mitt examensbevis över slutförd rättsnotarieexamen från juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, enheten i Vasa. I ett tidigare inlägg har jag ju dessutom lovat att lägga upp någon bild när jag på riktigt fått betygspappren, så här kommer det. 🙂

examensbevis-rattsnotarie

Då har man diplomet i handen! Bild på själva ingressen till examensbeviset. Jag tycker själv att Helsingfors universitets logotyp med en ”eldsflamma” på betyget är riktigt snyggt (se nedre bilden). 🙂

Även om det ”bara” är fråga om en kandidatexamen inom juridik, som inte i sig ännu ger behörighet att verka som jurist, så känns det ändå skönt att få ”ett papper” över att man nu åstadkommit något konkret under de gångna 3 åren.

Vad är då en ”rättsnotarie” alternativt en ”rättsnotarieexamen”? Namnet är egentligen en översättning av det finska begreppet ”oikeusnotaari” och den finska examen ”oikeusnotaarin tutkinto”. Det är alltså fråga om en akademisk kandidatexamen på (minst) 180 studiepoäng (ECTS) inom juridik, från en juridisk fakultet, och uppkom som en slags mellanprodukt innan man blir ”Juris magister” (JM), detta enligt den s.k. Bologna standardiseringen inom EU. Bologna standarden påbjuder att högre examina skall vara tvådelade i ett separat kandidatskede på 180 sp och ett separat magisterskede om 120 sp vardera, för att examina i möjligaste mån skall motsvara varandra inom EU. Tidigare hette den finska juristexamen ”Juris kandidat”, som också motsvarar den nu gällande ”Juris magister” examen. För att komplicera saken ytterligare så heter motsvarande examen i Sverige ”Juristexamen”, men den kallas fortfarande där också i talspråk för ”Jur. kand.” som var det tidigare namnet på deras juristexamen. Knepigt så det förslår!

Rent konkret är jag alltså inte ännu vad man brukar kalla för jurist, lite studier återstår nog ännu före det! Den här examen ger i sig inte någon specifik behörighet, men den kan vara lämplig om man t.ex. skulle vilja jobba som sekreterare eller liknande inom justitieförvaltningen (t.ex. som domstolssekreterare), alternativt inom skatteförvaltningen eller andra myndighetsområden. Men i praktiken fortsätter de flesta ändå med att studera till JM, vilket även jag avser att göra 🙂 Sen ger ju förstås denna examen också behörighet till att söka till andra magisterprogram och utbildningar på universitet inom närliggande områden, om man så vill. Men mest får väl denna examen liknas vid en etapp på vägen.

På engelska heter min examen enligt Diploma Suplementet (DS) ”Bachelor of Laws”. DS:et används i dag som ett sätt för att man inom EU enklare skall förstå olika examina mellan de olika nationerna. Den observante läsaren märker då att ordet ”Law” är skrivet i pluralis ”Laws”, vad beror det på? Jo, det är en riktigt gammal tradition som härstammar från den tiden då man på kontinenten (Europa) hade två parallella juridiska system. Dels hade man det sekulära systemet med romersk rätt, samtidigt som den katolska kyrkan hade sitt eget med kanonisk rätt, vilket var kyrkans eget rättssystem som baserade sig bl.a. på bibeln och andra regler som kom från Rom. För om man studerade till jurist förr i tiden så lärde man sig båda dessa system, vilket innebar att man kunde verka både inom det kyrkliga rättsväsendet likväl det sekulära rättsväsendet. Därav blev också examens benämningen i plural eftersom man lärde sig två olika rättsordningar och inte enbart den ena. Idag så har det kyrkliga rättsväsendets betydelse åtminstone här i Norden minskat väsentligt, men titeln eller begreppet ”Laws” lever fortfarande kvar – juridiken är ju ett mycket konservativt område som förändras långsamt. Dessutom kan jag ju tycka att det är fint att hedra dessa traditioner – trots att vi nu lever i mera sekulära tider. Det bör dock sägas att vi faktiskt studerar litet kanonisk rätt, vilket sker i huvudsak inom rättshistorian men ibland tangeras kanonisk rätt också inom andra rättsområden, så litet har jag nog lärt mig om kanonisk rätt trots allt 🙂 Dessutom lever den kanoniska rätten kvar på kontinenten inom den katolska kyrkan, och för att bli kardinal eller motsvarande (och ev. påve…) så har jag förstått att man bör ha studerat kanonisk rätt på universitetsnivå (+ teologi, naturligtvis), så den kanoniska rätten lever nog vidare…

examensbevis-helsingfors-universitet

Så ser hela betyget/examensbeviset ut. Utöver detta tillkommer då också ett utdrag över studieprestationer liksom ett Diploma Supplement, men jag ids inte ladda upp dessa och ej heller examensbeviset i hög upplösning, eftersom jag är litet fundersam vart dessa då kan spridas… (Så att vi kanske slipper fake-jurister…)

Ja, men nog känns det litet skönt att vara så långt åtminstone – för jag har haft siktet inställt på att slutföra min rättsnotarie som det närmaste målet i framtiden och nu är det projektet slutfört. What next? Jo, jag borde då de facto ha lärt mig allt jag behöver veta om de olika enskilda rättsområdena, t.ex. processrätt, familjerätt och straffrätt, i den utsträckning som kan förväntas av en yrkesverksam jurist. (Vill du exakt se vad som ingår i en rättsnotarieexamen, titta här.) För nu är det dags att övergå till de s.k. fördjupade studierna i juridik, var man fördjupar sig inom ett område och skriver en avhandling (akademisk uppsats) inom ämnet och dessutom avlägger lite andra studier på ”sidan av”. (här hittar du en motsvarande lista över vad som i sin tur ingår i en juris magisterexamen).

Nåväl, det var vad jag har på gång i studieväg – sen har jag ju många andra projekt på gång också som tar en del tid: icke att förglömma mitt företag, studentmissionen, och andra saker som hör till ett gott liv 🙂

Sebastian

Att söka till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet

Jag fick för en tid sedan ett mail av en abiturient* vid namn Julia som funderade på att söka in till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Mera konkret så hade hon ett par frågor om hur just jag gick till väga för att söka in och bli antagen till juridiska, men också om själva inträdesprovet.

Jag svarade naturligtvis på hennes mail, men jag passade även på att fråga om det är ok att jag publicerar frågorna och svaren i litet mera anonymiserad form. Detta eftersom dessa saker kanske har ett visst ”allmänintresse” bland abiturienter och andra som ponerar att söka till juridiska, vilket var helt ok för henne (tack!) 😉


Frågorna:

”Hej! Jag är en abiturient som funderat att söka till Juridiska Fakulteten i Vasa. Jag kom in på din blogg av en händelse då jag googlade runt lite, intressant läsning! Jag undrar om du kan besvara ett par frågor gällande utbildningen.

1. Vilka ämnen skrev du i studenten? Hur mycket läste du inför urvalsprovet? Gick du en prepkurs? Berätta gärna lite om dina förberedelser.
2. Tyckte du att urvalsprovet var svårt? Jag har tittat på gamla frågor och det känns som att man ska kunna så mycket redan innan man börjar studera…

Några funderingar jag har, vore tacksam för svar!”


Och mitt långa svar, som förhoppningsvis innehöll något vettigt utöver en stor textmassa…

1. Jag skrev följande ämnen i studenten:
obligatoriska:
modersmål
kort matematik
lång finska
lång engelska
valfria:
samhällslära
kemi
– jag blev som det hette förr i tiden ”E-student”, då jag hade Eximia i medeltal av de obligatoriska ämnena. Studentvitsorden har en viss betydelse när man söker in till juridiska, men det är sällan det som avgör, eftersom det nog är via urvalsprovet och antal poäng man får i det som är det avgörande i sammanhanget. (i och för sig skadar ju inte extra poäng från studentexamen heller – för ibland kan det ju handla om enstaka poäng, om man är inne eller ute, så att säga…).

Angående när det gällde mina förberedelser till inträdesprovet, så gick jag dels en prepkurs och via den kunde man också bl.a. köpa sammanfattningar av inträdesprovslitteraturen. Nu är jag litet jävig, eftersom jag gick prepkursen som ordnades av Justus rf/ry (justuswasa.fi), och idag är jag ju medlem i den föreningen. Men jag tyckte nog att prepkursen definitivt var till hjälp, åtminstone gav det struktur till läsandet, för annars krävs det nog att man har disciplinen i skick om man skall kunna ”motivera sig själv” att sitta inne halva våren när solen börjar skina ute, och läsa inför ett prov som man inte är 100% säker på om man klarar.

På prepkursen så hade vi bl.a. vanliga ”lektioner” med olika föreläsare som föreläste åt oss på basis av böckerna. Sen hade vi också frågestunder, och även övningsprov där vi fick feedback på hur vi svarade. Sen hade vi också en tutorgrupp som bestod av ungefär 4 sökande som träffades en gång i veckan tillsammans med en tutor, och där diskuterade vi olika saker som kanske blivit oklara. Som tutor fungerar vanligen studenter från juristutbildningen. Jag hade faktiskt så tur att jag fick samma prepkurs tutor som sen blev tutor för min smågrupp som vi delades in i när vi började utbildningen 🙂

På ”svenska sidan” av de antagna så hade nog över 70-80% gått någon form av prepkurs när jag blev antagen, antingen då Justus prepkurs, Codex prepkurs som ordnas i H:fors eller gått någon form av ”basår” i juridik på Västra Nylands folkhögskola (http://www.vnf.fi/studier/juridik/). Om det var en slump eller inte vet jag inte förstås, men jag har hört liknande siffror från H:fors också.

En sak som jag tror inverkade på att jag lyckades bli antagen på första försöket var att jag tog studenten på vintern (2010), d.v.s. jag tog gymnasiet på 3,5 år. Det gjorde att jag fick koncentrera mig i lugn och ro på att läsa till inträdesprovet från och med mars då böckerna släpptes, och behövde inte tänka på studentskrivningarna. Annars är det nog relativt vanligt att man kan behöva försöka en eller två gånger innan man antas.

2. Jo, urvalsprovet var nog ganska svårt – faktiskt. (Men det betyder å andra sidan att du inte är ensam om att tycka det.) Men med det sagt så kan det kanske vara bra att känna till följande aspekter – för genom urvalsprovet testar man utöver den materiella kunskapen (alltså substanskunskap som du fått genom att läsa böckerna) också bl.a. följande saker: skriftlig framställningsförmåga och med det menar jag inte enbart att man har en tydlig handstil ;). Utan dels att man har förmågan att analysera rättsfallet och plocka fram de relevanta delarna (för inträdesfrågorna innehåller ofta massor med oväsentliga saker, för att förvirra en lite, men så är det i och för sig också i verkliga livet).

Men det som kanske är viktigast efter substanskunnandet så är det nog att man kan argumentera på ett vettigt och tydligt sätt för sitt svar – det är en sak som också testas hela tiden i våra ”riktiga” tentor. För även om svaret i sig skulle vara litet fel, så är det argumentationen och motiveringen av hur och varför du kommit fram till svaret som också ger en hel del poäng. (Det är nu bara min erfarenhet, och det är -inte- någon officiell linje från universitet – men jag har nu fått en sådan uppfattning åtminstone) Och genom prepkursen tränas man också i svarsteknik, för det kan nog vara ganska utmanande att utan vidare förkunskaper svara på t.ex. ett rättsfall.

Den kunskap som du får genom att läsa inträdesprovs böckerna kan också vara bra att ”sortera” på (åtminstone) två plan: dels att du kan de stora helheterna så att man kan placera frågan dit och svara på ett vettigt sätt. Men sen också att ha ett detaljkunnande för enskilda saker inom de olika helheterna. För risken är att om man inte strukturerar upp det man lärt sig, att det blir en ända röra i huvudet…
För juridiken är ofta uppbyggd på följande sätt: det finns en huvudregel inom området. Men från den huvudregeln finns det sedan ett eller flera undantag, och från det undantaget finns det vanligen i sin tur ännu ett eller flera undantag 🙂

Alltså för att sammanfatta ovannämnda, kanske något förvirrande (?), text, så skulle jag säga så här: det är jätteviktigt att man kan innehållet i inträdesböckerna bra, helst både på ett stort plan, men också att man minns så många detaljer som möjligt. Detta samtidigt som man bör minnas att det finns andra aspekter att beakta, som just hur man svarar på ett vettigt, logiskt och följdriktigt sätt – för det kan då i sin tur (om man har tur) kompensera för små brister i substanskunnandet. För genom inträdesprovet testas ju inte om du redan är en ”full-blown” jurist, utan om du har förmågan att bli det 🙂 Och för att bli det så behöver man ha, eller kanske snarare träna upp ett par förmågor: varav jag nämnde några ovan.

Lycka till i ditt inträdesprov om du väljer att söka till juridiska, så ses vi säkert i Ekgården/Tammipiha på Sandögatan i Vasa nästa höst i sådana fall!”


Ja, det blev ett långt svar – men jag tänker så här: om man vill göra ett seriöst försök att bli antagen till juridiska fakulteten som personen i fråga verkar så, bör man också få relativt utförliga och handfasta tips. Kanske kan det hjälpa någon annan också?

lagbok

Vägen till att få studera juridik kan ibland vara lång och snårig – men de flesta når nog fram till slut om man verkligen vill det!

Sebastian


* för rikssvenska läsare: en studerande på gymnasiet som går sitt sista och tredje år på gymnasiet kallas i Finland för abiturient innan man har avlagt studentexamen och blivit student. I dagligt tal kallas de för ”Abi” 🙂

Ett stycke kandidat tar helg

Jahapp, nu har jag tydligen gått och fått min första akademiska titel (eller tiitel som de säger i Sverige…). Så från och med i fredags (10.10.2014) så får jag alltså titulera mig rättsnotarie, så nu är jag inte ”bara” student längre!

I fredags var det examensceremoni vid juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, men undertecknad närvarade icke. Varför inte det? Jo, dels för att man inte brukar delta när man blir kandidat (rättsnotarie) utan först när man blir utexaminerad som juris magister. Men dels också för att ceremonin var i Helsingfors och inte i Vasa, så även om de hade ”kuohuviinitarjoilu” (bjudning med mousserat vin) så motiverade det ändå inte riktigt en resa dit – det får vänta tills det är ”på riktigt”. 😉

rattsnotarie

Så såg det ut i universitets studieadministrativa system ”WebOodi” när jag loggade in idag, det tackar vi för!

Det riktiga examensbeviset får jag ännu vänta på ett tag, då det skall transporteras från Helsingfors till Vasa, i fakultetens regi, varifrån jag tids nog får avhämta det.

Men en liten tillbakablick på den tre senaste åren är väl nu på sin plats när jag nu får lägga en etapp av min studiekarriär ”till handlingarna” så att säga. Rent studiemässigt så har man hunnit bli bekant med många olika rättsområden: från sakrätt till folkrätt via straff- och processrätt, för att nämna några. Eller som det fullständiga studieprestationsutdragets längd skvallrar om, så har det blivit några kurser och tenter av de mest diverse slag – för mitt studieutdrag är långt som sju nödår (eller åtminstone fem fulla A4 sidor…).

Men bortsett från det rent ”studiemässiga” så har nog de här tre senaste åren gått relativt fort. Jag minns mycket väl första dagen på utbildningen i slutet av augusti 2011 när jag för första gången stegade uppför trapporna vid Vasa universitets campus ”Fabriikki” till tredje våningen var vi hälsades välkomna av tutorerna, och hur man blev bekant med sina kursare – för utöver den akademiska ”bildningen” så känner jag också att man utvecklats som person. Mycket har dock hunnit ändras under de gångna tre åren, rent praktiskt har jag hunnit hoppa runt i Vasa mellan fyra bostäder – en sorts bostadskarriär – in från Brändö till City av Vasa. Sen har ju också utbildningen hunnit flytta in från Brändö också till centrum av Vasa. Även ämnesföreningen Justus rf för juriststudenterna i Vasa har ju blivit en bekant och viktig del av studielivet – och av bara farten hann jag ju också uppdatera deras webbplats, Justus Wasa, till en mer modern historia (tack för det förtroendet :)).

För även om det är litet av en kliché att prata om personlig utveckling, så anser jag nog att universitetsutbildningen har en viktig uppgift där – för utöver att lära sig om sitt eget ämnesområde, så är universitetsutbildningen också allmänbildande och socialt utvecklande. För på något sätt känns det också fascinerande att man så småningom kanske möter sina forna kursare också i arbetslivet alltmer, t.ex. i domstolen så skulle det ju rent teoretiskt kunna gå så att hela domstolens ”besättning” består av ens gamla kursare inklusive både domare, åklagare och försvarsadvokat om man själv i sammanhanget fungerar som målsägandebiträde. Nå, vi har fått lära oss att hantera sådana situationer också, eftersom det i sådana fall gäller att vara objektiv och minnas att det är sakfrågan som prövas och inte personerna sinsemellan som argumenterar för olika åsikter som skulle vara i ”strid” med varandra.

Åtminstone skall man ju klara av att avlägga ett s.k. mognadsprov varigenom det dels kollas att man behärskar ens eget ämnesområde på ett ”moget sätt”, samt att man behärskar sitt modersmål utmärkt. Mognadsprovet avläggs som en separat del av ens slutarbete på kandidatnivån, och fungerar också som ett bevis på just språkkunskaper som behövs inom den offentliga sektorn – motsvarande det stora språkprovet. Tydligen skall jag nu också behärska svenska språket fullständigt, eftersom jag klarade provet – även om jag nu själv tvivlar litet på den punkten… Du som bloggläsare kanske kan göra en mera objektiv bedömning av mitt språkbruk?

Så nu återstår det ”bara” att skriva magisteravhandlingen, som min pappa sa. Nåväl, litet mera än det återstår dock, bland annat en del valfria kurser och andra studier som ansluter till ”pro gradu” projektet + allt runtomkring. Och som det nu ser ut så blir jag väl kvar i Vasa ännu ett år till, staden är det inget fel på!

ratar-arbete

Det akademiska skrivandet kräver också sin man, så att det inte slutar i en ”intellektuell kraschlandning”…

Det gäller att kraftsamla och lägga en del krut på avhandlingsarbetet, så att det inte slutar som i ett ”fall” jag läste om i SvD (Svenska Dagbladet). I fallet var det fråga om att en professor svarade på en tidigare insändare i tidningen. Den tidigare insändaren var skriven av två lekmän och berörde området (tillämpad) nationalekonomi, vilket var ifrågavarande professors eget ämnesområde. Professorns åsikt om den tidigare insändaren var att den nog var någorlunda korrekt i ren formell mening, men att slutsatsen som de dragit närmast var att likna vid ”en fullständig intellektuell kraschlandning av sällan skådat slag” – så kan det också gå…

solliden-bat-upptagning

Förra helgen åtgick till bland annat båtupptagning av ”mellanbåten” vid familjens sommarstuga i Larsmo. Här är mina yngre bröder in action, för att undvika en grundstötning.

Så nu tar den här kandidaten helg med gott samvete, efter uträttat värv!

Sebastian Åstrand, numer också rättsnotarie

***
Tillägg 1: Den observante läsaren noterade kanske att min examen är på 181 sp (studiepoäng), trots att en kandidatexamen (rättsnotarie) normalt är på ”bara” 180 sp. Det beror enbart på en tråkig liten futilitet, och inte på att jag skulle vara unik på något sätt… i och med att det blev ändring av examensstrukturen och det genom detta blev en ”extra” studiepoäng. Resten av mina studiepoäng fick jag spara till min (förhoppningsvis) kommande magisterexamen, som är på 120 sp.
Tillägg 2: En studiepoäng (sp.) i Finland är lika med en högskolepoäng (hp.) i Sverige, vilket i sin tur är lika med en ECTS-poäng (engelska för: European Credit Transfer System).
Tillägg 3: Som kuriositet kan ytterligare nämnas att en studiepoäng på juridiska fakulteten, enligt studiehandboken, motsvarar ca 150 sidor litteratur att läsa. Så om du vill veta hur många sidor jag läst för denna examen, ta 150 * 181, så har du svaret – You do the math! 🙂

Mellandom / Välituomio

Nu har jag snart avverkat över halva min tid som praktikant vid förvaltningsdomstolen, och därför vore det kanske på sin plats med en mellandom eller rapport i saken.

rattegang

I princip all ”riksmedia” var på plats då Auer-fallet för andra gången (!) skulle rullas upp i Vasa hovrätt. Åtminstone är jag glad att jag inte syntes i ”Huomenta Suomi” / Godmorgon Finland, när jag rörde mig kring justitiehuset.

En av de saker som mötte mig de första dagarna utanför justitiehuset i Vasa var ett påtagligt stort media uppbåd, och det tog ett tag innan jag kunder erinra mig om orsaken till denna uppståndelse. Men sen slog det mig att det ju är det s.k. Auer-fallet, som återigen går upp för prövning i Vasa hovrätt (som inte är min praktikplats), då Högsta domstolen skickade tillbaka ärendet till tingsrätten för en ny prövning och saken nu vandrat upp (igen) till hovrätten). För den som inte känner till Auer-fallet, så kan jag berätta att det är ett av de mest märkvärdiga fallen i finsk rättshistoria. I korthet handlar det om att ta ställning till om A. Auer är skyldig till att ha bragt sin man om livet i deras hem, eller om det möjligen finns en tredje, utomstående, gärningsman till brottet. Ett av de många problem som kantat rättegångarna genom tingsrätt-hovrätt-högsta domstolen är att under hela processen tillkommet nya fakta, vilket gjort att rättegångar behövts tas om – vilket fördröjt processen något otroligt. Den juridiska uppnystningen av fallet påbörjades våren 2010, och fyra år senare har vi inte ännu fått något slutligt juridiskt svar – vilket ju är katastrofalt ur ett rättssäkerhetsperspektiv sett.

Men för att återgå till min praktik så har den kantats av flera mycket intressanta dagar vid domstolen, jag skulle verkligen inte vilja att praktiken skall ta slut så småningom – för det är nog i arbetslivet och kanske i synnerhet i domstolarna var man lär sig det praktiska juridiska hantverket.

Utöver att ha fått lära mig nytt inom juridik, så uppskattar jag också hur öppna kollegerna är mot nya personer i personalstyrkan. För det är nog genom att lyssna in de ”gamla rävarna” som man lär sig mycket som inte direkt står i någon lärobok, och inte annars heller finns tillgängligt. Någon av domarna motiverade den öppna attityden med att de vill säkra upp sin ”jälkikasvu” alltså att det också i framtiden skall finnas kompetenta domare i domstolarna, då det kommer att bli en stor pensioneringsvåg framöver inom domstolsväsendet. Vilket jag tycker är en mycket berömvärd inställning, trots att domstolarnas karriärstegar annars är mycket hierarkiska och förutbestämda.

Men samtidigt har det skapat litet bryderier att vara konkret i kontakt med arbetslivet inom ens eget område, då jag onekligen har börjat fundera på vilken inriktning jag skall välja efter avslutade studier. Jag kommer ju att börja skriva på min avhandling om några månader, och då börjar det nog bli läge att reflektera litet noggrannare över det småningom stundande hoppet till arbetslivet.

Advokaterna på Vimeo.

Jag avslutar det här inlägget med vinjetten till en TV-dokumentär om försvarsadvokater som sändes på TV4 under 2009. Jag måste väl medge att det var en av de filmer som fick mig att börja överväga att bli ”advokat” eller åtminstone jurist. Dokumentären handlar om advokatbyrån ”Försvarsadvokaterna i Stockholm”, var bland annat Jens Lapidus (författaren bakom Snabba Cash etc.) tjänstgör vid sidan av sin författargärning. Men jag hoppas dock inte att jag som advokat någon gång i framtiden behöver säga ”min klient erkänner ju att han skjutit åtta personer”, för även om alla skall ha rätt till ett försvar – så är det ett krävande yrke att kunna skilja på person och gärning i dessa typer av fall, men där i ligger väl kanske också en del av charmen?

För det jag gillar med advokatyrket, är att det i sin renaste form handlar om att driva klientens intresse och se till att rättvisa skipas för denne – eller som en del advokater vill se sig som en rättvisans vakthund. Men samtidigt tåls det att väga mot domarens roll också som jag fått bekanta mig med under den senaste tiden. Var jag står själv i fråga om advokat eller domare eller någon annan alternativ karriärväg intresserar mer vet jag dock riktigt ännu 😉

Sebastian

Sida 2 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén