Förra veckans torsdag så begav jag och min bror Benjamin oss ut på en liten resa. Vi hade planerat att åtminstone besöka Göteborg och Volvo Ocean Race tävlingen som ordnades där, samt Stockholm och Allsång på Skansen som vi sett alltför många gånger på TV men aldrig sett ”live”. När vi väl började planera resan så utökades de städer/platser som vi ville besöka med en oroväckande fart, däribland Ystad och Oslo, men efter litet funderade så valde vi att gå för en kompromiss. Vår resrutt blev: Jakobstad – Helsingfors – Köpenhamn – Malmö – Köpenhamn – Göteborg – Stockholm – Helsingfors – Jakobstad. Så resan som initialt enbart skulle ha bestått av besök till två städer hade nu växt till över det dubbla…
Nej, det här är inte vår resrutt (tyvärr…). Utan den visar den rutt som båtarna seglar under Volvo Ocean Race tävlingen. (bild från volvooceanrace.com)
Vår första etapp till Helsingfors avverkade vid med tåg, varefter vi fortsatte ut till flygplatsen (Helsingfors-Vanda). Dessvärre så var vi några dagar för tidigt ute för att få åka tåg ända ut till flygplatsen, för de har nu äntligen (!) byggt ett spår som förbinder flygplatsen med tåg från Helsingfors. (Bara sådär ett par tiotals år efter att man hade det i övriga Nordiska huvudstäder… men nu har vi det också i Finland.) Men som sagt var vi hänvisade till buss eftersom den här banan skulle öppna 2 veckor senare. Men nästa gång, då blir det tåg ända fram!
Från Helsingfors fortsatte vi sedan med flyg till Köpenhamn och Kastrup som flygplatsen där heter. Min bror är dock så pass berest av sig att han har kvalificerat sig för ett Eurobonus Gold medlemskap och kort hos flygbolaget SAS. (För att få det måste man ha flugit minst 45 st flygresor under 1 år.) Så tack vare det så var vi berättigade till en hel del förmåner, inkluderande lounge access på flygplatsen efter att vi hade fått gå igenom Fast-Track säkerhetskontrollen och checkat in vårt bagage med priority-taggar i Business check-in och tillsist även bordat planet före de som reser ekonomiklass. Ja, som ni hör och läser, så fick jag för en dag leka ”frequent flyer” och inte vara en vanlig ”dödlig” flygresenär tillhörande den stora massan (eller det var i alla fall vad jag inbillade mig…).
Efter en angenäm flygtur och efter att ha fått vårt incheckade bagaget först av alla, så tog vi tåget över Öresundsbron till Malmö och Sverige. Den överfarten tar bara 20 min, var inom man både hinner byta från en storstad till en annan storstad, men också byta land. Väl framme i Malmö så checkade vi in på Malmö Clarion Live och Congress hotellet som är ett nybyggt hotell i centrala Malmö. Vid bokningen av hotellnatten så hade jag lagt till ett önskemål om ett rum högt upp i hotellet, vilket de också hade tillmötesgått närmast över förväntan, för vi fick ett rum på 22 våningen (!) med utsikt mot havet, Turning Torso och Öresundsbron.
Clarion Hotel & Congress Malmö Live – det nybyggda hotellet där vi bodde på våning 22 av 25.
Utsikten från våning 22 med Öresundsbron och Danmark i horisonten.
Torsdagseftermiddagen tillbringade vi sedan med att utforska Malmö och särskilt centrum av Malmö. I mina ögon så måste jag säga att staden är verkligen gemytlig, även om det kanske blåser litet väl mycket där (vilket jag i och för sig är van med från Vasa). En annan trevlig sak med att se Malmö live från hotellet på natten, var att vyn från hotellet närmast kan liknas med vinjetten till den kända dansk-svenska TV-serien Bron | Broen.
I Köpenhamn har man tagit i bruk någonting så häftigt som en helt förarlös och fullt automatisk metro! Det kändes faktiskt litet konstigt att bänka sig längst fram i tåget på den plats där föraren egentligen borde sitta… Men det fungerade problemfritt, för vid varje station har de glasdörrar på perrongen så att man inte ens i misstag kan ramla framför tåget. Hoppas vi får det till H:fors också!
Tidigt på fredag morgon stärkta och stinna av hotellfrukosten så tog tåget över till Köpenhamn. För den här dagen hade vi i sin helhet reserverat till att utforska Köpenhamn. Vi började med att besöka kyrkan ”Vor Frelsers Kirke” (Vår Frälsares Kyrka), eller rättare sagt tornet på nämnda kyrka. Att ta sig högst upp utanpå tornet fordrade bortåt 400 trappsteg för att komma upp 90 m och sedan vandra de sista 10 metrarna på utsidan av tornet. Fy sjutton för vandringen på utsidan, för även om jag inte är höjdrädd av mig, så fick det här mig att bli litet skakig, faktiskt, för det var bara ett räcke som var drygt 1 meter högt som skiljde trappan från ”avgrunden” på utsidan. Men nog om höjdrädsla, för utsikten härifrån var verkligen magnifik. För utöver att man såg hela staden Köpenhamn, så såg man faktiskt över till Sverige också!
Undertecknad uppe i tornet på ”Vor frelsers kirke” med Köpenhamn C i bakgrunden.
Att besöka Danmark utan att äta deras fantastiska smörrebröd är väl närmast att likna vid en kriminell handling eller åtminstone att vanhelga deras kulturarv, så även det hade vi prickat in på vår ”måste-göra-lista”. Vi hade dessutom gjort litet research, främst genom tidningen SvD:s krogguide som vägleder en vid val av matställen, och därigenom hade vi funnit vilken restaurang i Köpenhamn (som enligt recensenten) serverade stans, förlåt byns (”stad” på danska), bästa smörrebröd. Stället ifråga hette ”Told & Snaps” (Tull och Snaps) och låg på en sidogata till promenaden i Nyhavn, väl dolt från den stora turistmassan. Här hittade vi så denna restaurang i en ganska anspråkslös källarlokal men i en välkomnande och genuin atmosfär. Och jo, smörrebröden här var nog ”to die for”, faktiskt! För jag har tidigare varit av den åsikten att smörrebröd är lika med en ”hypad” smörgås, en åsikt som föranledde att jag fick en rejäl skrapa av en kompis som är ett riktigt Danmarks fan. Hur som haver, är jag nog nu tvungen att revidera denna åsikt och får nog stämma in i kompisens lovsång till denna delikatess!
”Den lille havfrue”, alltså statyn som föreställer den lilla sjöjungfrun i Köpenhamn. Sannolikt deras mest kända turistattraktion, om man ser till folkmängden som skulle fotografera henne…
En tur med en kanalbåt är något av ett obligatorium när man besöker en stad som Köpenhamn! Här ”seglar” vi in i Nyhavn.
Told & Snaps som enligt olika recensenter serverar Köpenhamns bästa smörrebröd.
Mitt smörrebröd bestående av kallrökt lax, äggröra och färsk hakad dill jämte ett glas danskt öl. Alltså otroligt gott i sin ”enkelhet”, för det var närmast en lukullisk måltid att få inmundiga!
Fredagen rundade vi sedan av med att promenera längs med Nordens längsta shoppingstråk, Ströget. Där mötte vi bland annat ett gäng nyblivna studenter från någon lokal gymnasieskola som firade denna bedrift genom att hoppa i fontänen, vilket faktiskt såg sjukt roligt ut! Men det kom mig faktiskt att undra om studenterna här faktiskt går i skola till slutet av juni? Det måste jag kolla upp vid tillfälle… Sedan var det dags att igen söka sig ut mot Kastrup för att därifrån ta flyget till Göteborg som var vår nästa anhalt. Men innan vi bordade flyget så hann vi även besöka SAS:s ”flagship lounge” som är uppdelad i två ”nivåer”, en för vanliga business resenärer och en s.k. ”guld lounge” som bara de med guld medlemskap har access till. Tiden där flög verkligen förbi, och sen var det dags att borda planet och resa vidare mot GBG i ett ATR 72 flygplan.
Vi promenerade längs med det charmiga shoppingstråket ”Ströget”.
Där vi bland annat mötte på ett gäng glada nyblivna studenter som firade sin student genom att hoppa i fontänen 🙂
I och med att mitt företag använder sig av Danske banks tjänster, så kände jag mig tvungen att företa en okulär besiktning av deras huvudkontor när vi ändå var ”in town”… Skapligt ståtlig byggnad de huserar i!
Något möra efter en heldag i Köpenhamn var det skönt att få softa i Eurobonus guld loungen på Kastrup i väntan på flyget till Göteborg…
Bror Benni trivs väldigt bra i den här miljön, och det är ju tack vare hans medlemskap jag fick hänga på hit in. Btw, så hade faktiskt både Hufvudstadsbladet (HBL) och Helsingin sanomat (HS) tillgängliga här (dessutom dagsfärska).
Framme i Göteborg så hade vi inte längre ett särskilt spikat program, för där hade vi hela 3 dagar att disponera relativt fritt. Dessutom var övernattningen där förmånlig eftersom vi bodde i min brors lägenhet ute på Hisingen, ca 10 mins resa från city. Men som sagt, det var Volvo Ocean Race vi ursprungligen hade i kikaren för denna resa. Både jag och min bror är relativt intresserade av båtliv, och därför hade detta evenemang en relativt hög prioritet för oss, varför vi hade reserverat hela lördagen till det. Volvo Ocean Race är en segelbåtstävling som i principen går jorden runt, och i den deltar vanligen 7 stycken segelbåtar med skickliga besättningar. De startar sedan sin resa i oktober, vanligen från hamnen i Alicante i Spanien och seglar sedan jorden runt i flera etapper som poängsätts var för sig, för att till sist nå fram till det slutgiltiga målet, som i år var Göteborg, i slutet av juni månad. En tävlingsseglats på bortåt åtta månader alltså.
Vad annat gjorde vi GBG? Jo, eftersom min bror tillbringat de senaste två terminerna där så har han blivit något av en ”local” och börjar således känna staden relativt väl, och även saker som är värda att se och uppleva på plats. Bland annat så visste han att Sveriges bästa pizzeria ligger i Göteborg, och den informationen var vi ju inte sena att utnyttja… Dessutom är det möjligt att köpa världens största kanelbulle i GBG, i stadsdelen Haga på ett café vid namn Husaren. Vilket vi även gjorde, när vi nu var två man starka för att gripa oss an denna ”anrättning” som inte var mindre än 30 cm i diameter (!). Tillsammans delade vi sedan på denna härlighet, även om Benni åt kanske 3/4, för jag mäktade inte med mera än så…
Enligt utsago så ska det här vara världens största kanelbulle som säljs i vanlig ordning på ett café. Vi uppskattade bullens diameter till över 30 cm (!).
I och med att både jag och Benni är teknikintresserade så var ett besök till flygplans muséet Aeroseum ganska givet. Här sitter undertecknad bänkad i cockpit till ett Saab Viggen stridsflygplan.
”Bomber och granater” hade de i parti och minut här… På bilden ser man s.k. antiubåtsbomber. Kanske borde vid skaffa flera sådana ”pjäser” till Finland med tanke på incidenten i inloppet till H:fors i våras?
Visste du att Nokia har tillverkat utrustning ämnad för spioner? Inte jag heller, faktiskt! För det här en krypteringsmaskin konstruerad och tillverkad av Nokia för överföring av hemliga meddelanden.
Vi gjorde även en avstickare till Universeum, som är något av ett kombinerat naturhistoriskt museum med en liten djurpark.
Benni har utöver att studera till ingenjör under våren tagit kurser i ekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg (vid Göteborgs universitet), så vi gjorde en avstickare dit så jag fick bekanta mig med deras lokaliteter. Nördigt? Jo, så det förslår…
Färjan ”Älvfrida” i Göteborg är en nytillverkad färja för resor i Göteborgs skärgård. Men varför uppmärksammar jag just denna färja? Jo, för hon är faktiskt tillverkad hemma i Finland 🙂
En quattro stagioni på Sveriges bästa pizzeria – mums!
Tidigt på måndag morgon så var det dags för resans näst sista etapp, min gamla studiestad Stockholm. För i Stockholm skulle vi besöka Allsång på Skansen, vilket föranledde en tidig morgonavfärd. Denna gång tog vi tåget från GBG till STHLM, och den här resan tog faktiskt bara 3 timmar med X2000. Förra året när vi gjorde samma resa, så reste vi med ett vanligt regionaltåg vilket tog över 5 timmar i anspråk, men den gången var det inte tiden i sig som plågade oss, utan hettan och värmen inne i tåget. Den här gången gick själva tågresan smärtfritt i väl avkylda kupéer, men dessvärre var vi otroligt nära att försena oss från tåget i stället! Dålig tidsplanering? Nej, snarare hade vi rejält med otur med lokaltrafiken i GBG, för två bussar å rad var kraftigt försenade, vilket fick otrevliga följdverkningar för oss. Bland annat så råkade undertecknads resväska krocka med en tjejs resväska på Centralen i GBG, med påföljden att det rev bagaget ur händerna på oss båda. Vems ”fel” det var vet jag inte ännu i dag, men jag kan väl ana att jag i någon mån kanske var vållande till den här ”incidenten”. Ursäkta till dig igen, om du läser detta! Och nej, det slutade inte heller som i en romantisk komedi, i form av att jag t.ex. skulle ha bjudit henne på dejt, och resten sen hade varit historia som man säger. Utan istället fick vi skynda oss vidare till det avgående tåget. Och vi hann, men det var på håret, för när vi steg ombord så såg inte konduktören (förlåt, ”tågvärd” heter det ju i Sverige) särskilt glad ut, eftersom hon just hade gett starttillstånd till tåget. Men det kan jag väl ta…
Efter en annars angenäm och händelselös resa så rullade vi upp på Stockholm C, varifrån vi sen tog lokaltrafiken mot Östermalm och Stureplan där vi hade bokat hotell. Hotellet i fråga var Elite och ligger ungefär två kvarter från Stureplan och i direkt anslutning till Humlegården. Någon extra tid hade vi dock inte på hotellet, för vi fick ganska omgående börja styra stegen mot Djurgården och Skansen. Efter att ha åkt med spårvagnen från den hektiska och närmast kaotiska trafikmiljön som rådde kring Kungsträdgården, så var det närmast en befrielse att få stiga av spårvagnen ett stenkast från Skansen. Väl på Skansen så var allting verkligt välorganiserat, för det var just inga köer alls att tala om för att komma in på området.
Den smått ikoniska porten till Skansen.
I djuparken vid Skansen så träffade vi på en nyfiken björn ”Björne” som ville ta en närmare titt på oss!
Café ”Gubbhyllan” -> här hittar ni mig om sådär 30 år…
Efter att ha vandrat omkring ett tag på Skansen området ett tag och däribland hälsat på ”Björne”, så fick vi inta de ståplatser vi hade sett ut på förhand. Ikväll skulle vi bl.a. få se Tomas Ledin (”Sommaren är kort”), Norlie & KKV (”Ingen annan rör mig som du”) och Måns Zelmerlöv som nu är känd för att ha vunnit Eurovisionen med låten ”Heroes”, en låt som vi också fick höra live. Men det jag också sett framemot, var att få stämma in i sången ”Stockholm i mitt hjärta” som regelmässigt fungerar som introsång till Allsång på Skansen. Och jo, det var nästan litet känslofyllt att få stämma upp tillsammans med resten av den stora folkmassa i den sången och senare också i ”Idas sommarvisa”. En intressant detalj som man kanske inte är medveten om man ser på Allsång via TV, är att showen fortsätter en halvtimme efter att TV-sändningen har slutat, så man får alltså litet bonus för att man tagit sig till Sollidenscenen för att titta live. 🙂
Sollidenscenen just innan showen dragit i gång med Ledin.
Vi hade tur med vädret, för gången före hade det regnat ganska rejält. Men nu var det sådär lagom varmt också.
Benjamin och jag i folkvimlet.
Försökte mig på ett panoramafoto av vyn från vår placering.
Sista riktiga dagen på resan så turistade vi i Stockholm, för även om jag bott i Stockholm så är staden så stor att det alltid finns något nytt att upptäcka. En ny sak som kommit till Stockholm efter att jag flyttat därifrån är en ”amfibiebuss”, alltså en buss som kan köra både på land och vatten. Bussen är helt ny för i sommar och är även den första av sitt slag i Norden, en rackarns häftig konstruktion om du frågar mig. Bussen är byggd på ett lastbilschassi, men sen har man också byggt på en ”flytande” båtkonstruktion där man sitter. Matchvikten för den här bussen är hela 10 ton, och går under namnet ”Estelle” (döpt efter den blivande kronprinsessan). En sak noterade vi dock när vi for omkring i denna udda skapelse var att folk verkligen tittade på oss, eller snarare då amfibiebussen. Hur som helst så var det 75 annorlunda minuter som vi åkte omkring i Stockholm City och Stockholms skärgård. (Vill du själv åka den, så kolla in Ocean bus!) Efter det så åkte vi en sväng till Kaknästornet där vi tittade på den häpnadsväckande utsikten samtidigt som vi fick oss en klassisk svensk fika.
Fröken Estelle, Nordens första amfibiebuss.
Ombord på amfibiebussen strax innan vi är på väg att köra rakt ner i spat. Kändes faktiskt en aning surrealistiskt när det plaskade till en gång och så gick vi från hjuldrift till propellerdrift…
Stockholm sett från vattnet är otroligt vackert.
Kastellet på Kastellholmen i Stockholm. Det här var basen för den svenska marinen fram till 1600 talets slut, men numera är den i civilt bruk. Flaggan på tornet har ”i princip” vajat konstant i 200 år, och det är ett tecken på att Sverige -inte- är i krig. Halas flaggan ner så betyder det att Sverige är i krig.
Utsikten från Kaknästornet är alltid lika magnifik, och jag brukar besöka caféet var och varannan gång jag besöker Stockholm.
Jag med Hjalmar Söderberg statyn i Humlegården. Kul att få ”möta” en av mina svenska favoritförfattare…
Sista sevärdheten vi gick och tittade på var Humlegården, en park som jag inte hunnit tillbringa särskilt mycket tid i när jag bodde i sthlm. I Humlegården ligger bland annat Kungliga biblioteket (KB) och dessutom finns det flertalet statyer av kända svenska författare, däribland Hjalmar Söderberg, som hör till mina personliga favoriter. Hans böcker skildrar vanligen ett Stockholm av sent 1800-tal och tidigt 1900-tal på ett sätt som jag finner fascinerande. Rekommenderas! En annan kul grej med KB, som det slog mig var att det faktiskt borde finnas ett exemplar av ett verk där en av mina texter finns med i deras arkiv, detta eftersom de har till uppgift att samla in och arkivera allt som ges ut på svenska (bl.a. genom s.k. pliktexemplar). Och eftersom en av mina uppsatser blivit publicerade i tidskriften Helsinki Law Review (se det här inlägget), så borde det föranleda att de har sparat en kopia av verket för eftervärlden. Litet häftigt, inte sant?
Eftersom det går åt en hel del tid att röra sig i Stockholm så var det ungefär det här vi hann göra på en dag innan det var dags att ta färjan hem mot Finland. För Viking Lines Gabriella skulle lägga ut kl. 16 mot Helsingfors. Normalt brukar jag annars resa till Åbo från sthlm, men det innebär dock en smått okristligt tidig väckning om man vill hinna äta en frukost före båten lägger till i Åbo, och då erbjuder ”Helsingfors alternativet” en betydligt mera lockande och human tidpunkt att stiga upp.
Vår frukost ombord på Viking Gabriella strax innan båten ska lägga till i H:fors. Vi hade bokat den bättre frukosten, så de bjöd faktiskt på bubbelvin och prinsesstårta till…
Kajsaniemi metro station har bytt namn till samma som den skola jag studerar vid heter, d.v.s. Helsingfors universitet. Vet dock inte om jag gillar den här neonbelysningen de installerat i rulltrapporna dock?
I Helsingfors besökte vi bl.a. Tempelplatsens kyrka, för dels har det gått bra många år sedan jag besökte denna vackra kyrka, men dessutom så är den ju en av Helsingfors mest kända ”turistattraktioner” och vi har ju spelat litet av turister i de städer vi besökt, som vi dock känner sedan tidigare, så varför inte gå hela vägen in också hemlandets huvudstad H:fors? Vidare släntrade vi igenom staden litet på måfå när vi nu hade litet extra tid innan tåget skulle gå mot Jakobstad… Så under de här dagarna hann vi besöka 3 nordiska länder: Danmark, Sverige och Finland samt deras huvudstäder och några städer till dessutom, det enda land som vi inte besökte denna gång var Norge. Kanske blir det Norge nästa gång?
Sebastian
