I vår har det gått 5 år sedan jag läste på inträdesprovet till juridiska fakulteten och det var också under samma vår som jag gick ämnesföreningen Justus prepkurs parallellt med mitt eget läsande.
Därför var det litet av ett sammanträffande som jag fick ett telefonsamtal för ett par veckor sedan där jag blev tillfrågad om jag har möjligt att vara lärare vid samma prepkurs som jag själv gått. Efter litet funderande så valde jag att acceptera.
Vad tackade jag då ja till?
Boken jag föreläste om heter ”Grunderna för europeisk och internationell straffrätt” och är skriven av Dan Helenius. När jag först hörde bokens namn, så tänkte jag det är ett verkligt intressant ämne, men att det också är krävande. I mitt fall så har det gått två år sedan jag läste just straffrätt vid fakulteten, så en del av de kunskaperna har nog onekligen hunnit rosta lite grann. Vid prepkursen så var vi fyra lärare som hade olika teman som vi skulle föreläsa om.
Varför är då straffrätt ett intressant ämne? Jag tror det beror på flera saker. Dels så är brott & straff ett tema som är ganska vardagsnära, för varje dag man öppnar valfri dagstidning eller nyhetssida på internet så kan man antingen läsa om något brott som begåtts, jakten på en förövare, eller den senare rättsprocessen.
Till straffrätten hör också många andra intressanta och mer principiella frågor som närmast har en filosofisk dimension. Tänk frågor i stil med: vad är rätt och fel?, kan man under vissa omständigheter rättfärdiga brott?, hur strängt måste straffet vara för att man ska ha sonat brottet? Trots att de här frågorna kanske verkar abstrakta, så har nästan alla personer en åsikt gällande dem. Börjar man istället tala om förvaltningsrätt eller finansrätt i något sällskap så är det betydligt färre som har någon åsikt åt det ena eller andra hållet, om inte personen man pratar med också råkar vara jurist. Därför är straffrätten ett tacksamt område.
Jag föreläste under två kvällar vid det finska arbetarinstitutet och det var ganska långa pass, 4 timmar per kväll. Det var första gången som jag har föreläst så länge. Naturligtvis var det pauser under kvällen, men ändå var det relativt utmanande att hålla skärpan, för jag hade ju jobbat en hel arbetsdag före också, så det blev mer eller mindre 12 timmars arbetsdagar. Utöver att föreläsa så skulle varje lärare på prepkursen också göra ett par frågor till de simulerade inträdesproven, så att kursdeltagarna får öva sig i svarsteknik och samtidigt också få litet pejl hur de ligger till med läsandet.
Utöver att ha föreläst, så har den senaste tiden bjudit på mestadels arbete för min del. Nu har jag jobbat 3 månader heltid och så småningom verkar jag att börjat hitta in i det berömda ekorrhjulet, där arbetsdagarna avlöser varandra och arbetsveckorna likaså. Men i mitt fall är det mera temporärt, senast vid årsskiftet så tänker jag att övergå till att studera på nytt, för jag trivs nog med den (akademiska)frihet som hör till studielivet och jag känner nog att jag inte är riktigt klar med det ännu.
Jag försöker även hitta balans i tillvaron på olika sätt, genom att umgås med vänner och motionera. Just nu pockar det vackra vädret på min uppmärksamhet på så sätt att det faktiskt är riktigt trevligt att röra sig utomhus. I veckan så var jag en kväll tillsammans med ett par vänner och spelade Mölkky på gräsmattan mellan strandpromenaden och Academill, då var det jättefint väder och man fick se solen som gick ned över havet. Den här sommaren kommer jag att tillbringa i Vasa, vilket gör det till min första ”Vasasommar”, trots att jag studerat i Vasa i 5 år. Men tidigare somrar har jag jobbat i min hemstad, men nu blir det alltså Vasa – och jag hoppas det ska bli kul!
Sebastian