Mellandom / Välituomio

Nu har jag snart avverkat över halva min tid som praktikant vid förvaltningsdomstolen, och därför vore det kanske på sin plats med en mellandom eller rapport i saken.

rattegang

I princip all ”riksmedia” var på plats då Auer-fallet för andra gången (!) skulle rullas upp i Vasa hovrätt. Åtminstone är jag glad att jag inte syntes i ”Huomenta Suomi” / Godmorgon Finland, när jag rörde mig kring justitiehuset.

En av de saker som mötte mig de första dagarna utanför justitiehuset i Vasa var ett påtagligt stort media uppbåd, och det tog ett tag innan jag kunder erinra mig om orsaken till denna uppståndelse. Men sen slog det mig att det ju är det s.k. Auer-fallet, som återigen går upp för prövning i Vasa hovrätt (som inte är min praktikplats), då Högsta domstolen skickade tillbaka ärendet till tingsrätten för en ny prövning och saken nu vandrat upp (igen) till hovrätten). För den som inte känner till Auer-fallet, så kan jag berätta att det är ett av de mest märkvärdiga fallen i finsk rättshistoria. I korthet handlar det om att ta ställning till om A. Auer är skyldig till att ha bragt sin man om livet i deras hem, eller om det möjligen finns en tredje, utomstående, gärningsman till brottet. Ett av de många problem som kantat rättegångarna genom tingsrätt-hovrätt-högsta domstolen är att under hela processen tillkommet nya fakta, vilket gjort att rättegångar behövts tas om – vilket fördröjt processen något otroligt. Den juridiska uppnystningen av fallet påbörjades våren 2010, och fyra år senare har vi inte ännu fått något slutligt juridiskt svar – vilket ju är katastrofalt ur ett rättssäkerhetsperspektiv sett.

Men för att återgå till min praktik så har den kantats av flera mycket intressanta dagar vid domstolen, jag skulle verkligen inte vilja att praktiken skall ta slut så småningom – för det är nog i arbetslivet och kanske i synnerhet i domstolarna var man lär sig det praktiska juridiska hantverket.

Utöver att ha fått lära mig nytt inom juridik, så uppskattar jag också hur öppna kollegerna är mot nya personer i personalstyrkan. För det är nog genom att lyssna in de ”gamla rävarna” som man lär sig mycket som inte direkt står i någon lärobok, och inte annars heller finns tillgängligt. Någon av domarna motiverade den öppna attityden med att de vill säkra upp sin ”jälkikasvu” alltså att det också i framtiden skall finnas kompetenta domare i domstolarna, då det kommer att bli en stor pensioneringsvåg framöver inom domstolsväsendet. Vilket jag tycker är en mycket berömvärd inställning, trots att domstolarnas karriärstegar annars är mycket hierarkiska och förutbestämda.

Men samtidigt har det skapat litet bryderier att vara konkret i kontakt med arbetslivet inom ens eget område, då jag onekligen har börjat fundera på vilken inriktning jag skall välja efter avslutade studier. Jag kommer ju att börja skriva på min avhandling om några månader, och då börjar det nog bli läge att reflektera litet noggrannare över det småningom stundande hoppet till arbetslivet.

Advokaterna på Vimeo.

Jag avslutar det här inlägget med vinjetten till en TV-dokumentär om försvarsadvokater som sändes på TV4 under 2009. Jag måste väl medge att det var en av de filmer som fick mig att börja överväga att bli ”advokat” eller åtminstone jurist. Dokumentären handlar om advokatbyrån ”Försvarsadvokaterna i Stockholm”, var bland annat Jens Lapidus (författaren bakom Snabba Cash etc.) tjänstgör vid sidan av sin författargärning. Men jag hoppas dock inte att jag som advokat någon gång i framtiden behöver säga ”min klient erkänner ju att han skjutit åtta personer”, för även om alla skall ha rätt till ett försvar – så är det ett krävande yrke att kunna skilja på person och gärning i dessa typer av fall, men där i ligger väl kanske också en del av charmen?

För det jag gillar med advokatyrket, är att det i sin renaste form handlar om att driva klientens intresse och se till att rättvisa skipas för denne – eller som en del advokater vill se sig som en rättvisans vakthund. Men samtidigt tåls det att väga mot domarens roll också som jag fått bekanta mig med under den senaste tiden. Var jag står själv i fråga om advokat eller domare eller någon annan alternativ karriärväg intresserar mer vet jag dock riktigt ännu 😉

Sebastian

Nostalgin angriper mig till hösten

Av någon anledning brukar nostalgin angripa mig varje höst, ungefär vid den här tiden. Så också denna höst…

Det började med att jag började fundera på när jag egentligen började blogga? Orsaken var att det startats en Facebook-grupp för Finlandssvenska bloggare, vilket jag tycker är ett mycket trevligt initiativ. Men i allt detta flöde av hundratalet nya bloggar, börjar man också fundera på sitt eget ursprung i bloggosfären.

För att ta reda på det var jag tvungen att konsultera WhoIs uppgifterna för mina domännamn (akronym för Who Is = Vem Är), var det framgår t.ex. när man registrerad en domän. Jag inledde nämligen mitt bloggande på domänen sebbex.net, som inte längre är min aktiva bloggplats.

sebbexnet-doman

Enligt Whois-uppgifterna registrerade jag domänen sebbex.net i oktober 2005, jag hade då hunnit fylla 14 år. Det skall börjas i tid…

Men jag äger dock fortfarande domänen sebbex.net, även om den inte används för bloggande längre. I Whois uppgifterna fann jag då att domänen blev registrerad 24 oktober 2005, det vill säga nästan för 9 år sedan. Följaktligen får jag fira 10-års jubileum för min blogg-karriär om ca 1 år 🙂

Vill man lägga den aktuella tidpunkten på en tidsaxel, så kan man ta följande referenspunkter till hjälp. WordPress scriptet, som jag använder som bloggplattform för den här bloggen och min gamla blogg, så startades upp 27 maj 2003, d.v.s. två år innan jag började blogga. Jag var nog ur det perspektivet tidigt ute… Versionen på WordPress var då 1.5, idag är vi uppe 3.9, och version 4.0 väntar runt hörnet.

En annan referenspunkt är ju när Facebook grundades, vilket var 4 februari 2004, vilket var ett år innan mitt bloggande började. Facebook fanns vid denna tidpunkt dock inte publikt, utan det var förbehållet för studenter på s.k. Ivy League universitet i USA – tänk Harvard, Yale, Princeton och Columbia University, motsvarande Cambridge och Oxford Uni. i England. Hade Facebook grundats i Norden, hade det ju varit på universiteten i Uppsala, Lund, Köpenhamn, Helsingfors och KTH, Chalmers och Handelshögskolan som man hade börjat med ”Facebook”, för att jämföra litet.

gammal-gamyl-bloggosfaren

Jag börjar snart få den här känslan, när man hängt med så länge i den digitala bloggvärlden.

Men eftersom jag senare grundade ett företag, med samma namn som min dåvarande blogg (Sebbex), blev jag tvungen att söka efter ett nytt domännamn för min blogg. Det blev då sebbe.fi, vilket till min stora glädje var ledigt, och där är jag nu och bloggar fortfarande med WordPress.

sebbefi-domanen

Min blogg flyttade under hösten 2007 från sebbex.net till sebbe.fi.

De äldsta inläggen från 2005-2008, finns dock ej längre kvar publikt mera. Utan dessa finns sparade lokalt på någon hårddisk, kanske borde jag återpublicera dem vid tillfälle? Åtminstone märks det att man utvecklats som skribent och skillnader i vilka ämnen man berör under denna tid som förflutit.

Men det räckte inte med nostalgi med bloggandet, utan jag började också igår kväll rota i mina skrivbordslådor hemma i Jakobstad. Alltid gör jag något intressant fynd där, nu senast hittade jag min gamla Skolkalender från gymnasiet åren 2008-2009. När jag började bläddra i den kändes det nästan som igår…

gymnasiekalender

Gymnasieguiden/kalendern från Jakobstads gymnasium är nog välanvänd. Den är från mitt andra år vilket ofta är det mest intensiva året.

gymnasie-schema

Första periodens schema från hösten 2008, skvallrar om relativt lugnt schema trots allt… Med lång matte, religion, historia och biologi och en håltimme.

Av någon anledning är människan tvungen att känna sitt förflutna för att kunna orientera sig i livet och nuet, och ibland blir det behovet starkare. Så blir det för mig åtminstone på höstarna, och jag tror att det beror på att man ofta till hösten inleder något nytt t.ex. en ny termin och samtidigt i någon mån bryter med det gångna. Och i all denna röra med funderingar och kommande förändringar, så är man tvungen att titta tillbaka på det gångna för att kunna hitta framåt och kanske finna styrka i att det sist och slutligen inte var så farligt de förgående åren att börja på med något nytt…

Denna höst för också med sig förändringar för mig. Visserligen fortsätter jag ju studierna på juristutbildningen för fjärde året nu i Vasa, men samtidigt har en stor del av ens kurskompisar valt att flytta till Helsingfors för att fortsätta magisterstudierna där, vilket gör att umgängeskretsen förändras. Men samtidigt börjar jag också se ett slut på studierna, när man nu går över till magisterstudier – nåja, det senare får jag väl äta upp senast till våren… Det gör samtidigt att det drar en känsla av vemod över en, eftersom det medför förändringar i den trygga vardagen. Men man skall nog inte fastna i det känslotillståndet, för samtidigt kommer nya utmaningar och möjligheter an och dessa rycker nog med en av bara farten!

I väntan på höstens utmaningar,

Sebastian

Domstolspraktik

En ingående del av processrätten som läroämne är att avlägga en s.k. domstolspraktik vid tingsrätten.

I praktiken ingår att tillbringa totalt 10 förmiddagar/eftermiddagar vid domstolsförhandlingar. Av dessa skall ungefär 5 vara civilmål och 5 brottmål. Termen brottmål beskriver ju i sig självt vilken typ av rättegång det är fråga om. Däremot innebär en civilmåls rättegång att det ofta är fråga om en tvist mellan två (eller flera) parter, som man önskar att domstolen avgör.

Hittills har jag hunnit med totalt 7  8 dagar i rätten, så det återstår ytterligare 3 2 dagar innan det är klart för min del. Även om det är tidskrävande är det mycket nyttigt och lärorikt att följa med processerna.

Justitiehuset i Vasa var både Österbottens tingsrätt och Vasa förvaltningsdomstol huserar.

Justitiehuset i Vasa var både Österbottens tingsrätt och Vasa förvaltningsdomstol huserar. Vid entrén är det permanent säkerhetskontroll, motsvarande den på flygplatser med metalldetektor och röntgen – vilket gör inpasseringen något omständlig –  men bidrar till trygghetskänslan.

Uppdatering 6.5.2014,

Idag har jag också tillbringat hela dagen i tingsrätten. Huvudtemat för idag var civilmål.

Vi juriststudenter har dessvärre och av förståeliga skäl absolut tystnadsplikt gällande de saker som framkommer på domstolssessionerna. Vilket följer av studiehandbokens s. 91-92. Därmed kan jag inte tyvärr skriva om de saker jag får bevittna i domstolen. Men allmänt kan jag väl konstatera att det är både intressant och ibland också känsloväckande. Samtidigt som jag är glad för att vi har en välfungerande rättsapparat som reder ut tvister mellan människor.

Min pågående domstolspraktik blankett - ungefär som när man var konfirmand och skulle besöka Gudstjänster.

Min pågående domstolspraktik blankett – ungefär som när man var konfirmand och skulle besöka Gudstjänster.