Etikett: Magma akademin

På resande fot

den 17 maj 2015

I förra veckan så var det dags för den fjärde och sista modulen i Magma Akademin. Första delen av den här modulen bestod som vanligt av att vi hade två kursdagar i Helsingfors, denna gång med temat ”Utrikespolitik, Norden och multikulturalism”. Andra delen av modulen bestod av en tre dagar lång resa till Europas ”hjärta” och huvudstad Bryssel.

Men tillbaka till Helsingfors för ett ögonblick. Jag reste till Helsingfors från Vasa på fredagsmorgonen, det blev en tidig väckning som vanligt för att hinna med kl. 7 tåget till H:fors, för kursdagen skulle börja redan kl. 11 på förmiddagen. På plats i Helsingfors väntade sedan en späckad fredag och lördag med mycket intressant program.

På fredag så började vi med att diskutera Norden, och samarbetet mellan de Nordiska länderna. Som talare hade vi Jan-Erik Enestam som tidigare som varit bl.a. Finlands försvars- och inrikesminister. Och nu fungerar han som direktör för det Nordiska samarbetsorganet Nordiska rådet. En man med gedigen politisk erfarenhet alltså. Ett intressant föredrag hade han även att dela med oss, och jag fick återigen bekräftat att det Nordiska samarbetet är viktigt för Finland och att det faktiskt fyller en viktig funktion ännu idag (även om formen för samarbetet är stadd i förändring).

Jan-Erik Enestam håller ett intressant föredrag om det Nordiska samarbetet.

Eftermiddagen åtgick i sin tur att diskutera det politiska landskap som vi just nu lever i, och vad som väntar vid horisonten. Som föreläsare på detta tema hade vi dels Hufvudstadsbladets politiska kommentator Susanne Ginman samt Karina Jutila från tankesmedjan E2 som är en liberal tankesmedja och vars politiska hemvist är nära Centerpartiet.

Vi diskuterar den kommande regeringen med Karina Jutila. Vilka partier kommer vi att ha i den kommande regeringen?

En av de uppgifter som vi fick att diskutera i mindre grupper var hur den framtida regeringen för Finland kommer att se ut, i praktiken vilka partier som kommer att vara med bilda basen samt också vilka personer som kommer att inneha ministerposter. En stimulerande uppgift, och intressant kom de olika grupperna fram till ganska liknande regeringar. Grundkonstellationen var att de tre stora partierna: Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet, men med den variationen att en del hade med SFP och en del inte. I dagarna fick vi dock kanske facit gällande den frågan, för enligt regeringssonderingarna så verkar det som om att de blir de tre stora partierna utan SFP och andra mindre partier som leder Finland under de kommande 4 åren. SFP fick sitta i regeringen i över 30 år, men nu verkar det som om det är slut med den eran. Vilket gör mig som finlandssvensk litet orolig, faktiskt. För vem ska nu bevaka våra intressen i det politiska beslutsfattande? Men jag försöker ändå vara positiv och hoppas på det bästa.

Det blir onekligen en del bilder på mat i det här inlägget… Men jag gillar kulinariska upplevelser så i viss mån kan man dokumentera dessa. Här är förrätten som vi fick på Café Esplanad, bestående av bl.a. sparris och ägg benedict.

Kajsa Ekis Ekman håller ett intressant middags föredrag åt oss, om hennes karriär som journalist. Hon har bl.a. skrivit två böcker, en om trafficking i EU och en om eurokrisen i Grekland.

Till varmrätt vankades det varmrökt lax, ruggigt gott 🙂

En klassiker till dessert vid Café Esplanad, cheesecake med pinfärska bär.

Under lördagen hade vi ett intressant seminarium med Kajsa Ekis Ekman, som vi hade träffade redan föregående kväll, men nu med fokus på eurokrisen. Finland är ju en del av eurozonen, vilket gör detta tema extra aktuellt. Vi har ju haft en ”fortgående” ekonomiskkris i EU, och i Finland sedan år 2008 fram tills idag. Frågan är dock hur länge krisen ska fortgå? Något definitivt svar på den frågan, kunde hon dock inte ge.

Dagen fortsatte sedan med en brunch på Glaspalatset i Helsingfors, för att få våra hungriga magar mättade men framförallt för att träffa två personer som fungerar som mentorer för Akademin.

Sen var det ”fritid”, för dagen därpå skulle vi resa vidare till Bryssel på studieresa. På söndag väntade sedan en tidig väckning, redan femtiden, för att hinna ta bussen ut till flygfältet. Vi flög sedan med Finnairs direktflyg till Bryssel, vilket var en angenäm upplevelse.

Den obligatoriska bilden från avgångshallen vid Helsingfors-Vanda flygfält…

Jag har ett ganska stort intresse för flygplan, det har suttit i sedan jag började läsa Biggles böcker när jag var kring 12 år gammal. Nu skulle vi flyga med ett Embraer 190 som opererades av Finnair, beräknad flygtid 2h 40min.

Såhär ser en vanlig arbetslunch ut i Bryssel, friterad potatis i kombination med majonäs och ev. också något kött (här kyckling).

Diverse delikatesser i skyltfönstren längs med promenadstråken.

Våfflor verkar vara något av en nationalrätt i Belgien.

Manneken pis, en must see turistattraktion i Bryssel. Turisterna flockas och väntar på att de ska knäppa på vattnet. Det uppstod ett rungande ”woow-ljud” bland åskådarna när vattnet började flöda och pojken… ja…

Serien Tintins skapare, Hergé, var från Belgien vilket också syntes tydligt i stadsbilden.

Justitiepalatset i Bryssel med ett ord: mäktigt. Jag måste medge att jag blir något avundsjuk på mina belgiska kollegor som får jobba här.

Vyer över Gamla stan i Bryssel.

Entrén till justitiepalatset var skapad av huggen sten och skulpturer.

En av portarna in till själva rättsbyggnaden och rättssalarna, här kände man sig liten.

Stadshuset i Bryssel på natten. Med kvällsbelysningen så kommer verkligen arkitekturen till sin rätt.

Även ett besök på en av lokala pubarna hann vi avverka, Belgarna är ju kända för sin mörka klosteröl.

En rolig grej som de hade i många vanliga affärer i Bryssel var maskiner som pressade apelsiner till pinfärsk apelsinsaft. Varför har vi inte dylika mojänger i Finland?

Under de kvällar vi tillbringande i Bryssel så hade vi gemensamma middagar. Trakteringen höll minst lika hög standard som i Helsingfors.

Men över till själva sakinnehållet från resan. Syftet med resan var att vi skulle bekanta oss med olika institutioner och organisationer som är verksamma i Bryssel. Och det är många det! Där av hade de också från Akademins sida valt ut några besöksmål, för det finns mycket att se i Bryssel. Första dagen gick till ett besök vid EU-parlamentet där vi träffades EU-parlamentariker Nils Torvalds assistent. Torvalds själv var denna vecka i Strasbourg, där den andra parlamentsbyggnaden ligger. Själv har jag besökt Strasbourg och parlamentet där år 2010 genom Euroscola, så det var riktigt kul att få se motsvarigheten i Bryssel.
Besök nummer två i ordningen gick sedan till Finlands ständiga representation vid EU, det vill säga en form av ambassad som representerar Finlands intressen vid EU. Vid denna beskickning så tjänstgör kring hundra personer från olika finska ministerier och som är sakkunniga inom sina egna områden. Vi träffade där deras pressattaché som bl.a. bistår finska politiker när de träffar media.

Dag tre i Bryssel gick till ett besök vid EU-kommissionen, vilken fungerar som EU:s regering och har i uppgift att verkställa och övervaka att de beslut som fattas av förverkligas i respektive medlemsstat, d.v.s. också här i Finland. Där togs vi emot av den finska kommissionären Jyrki Katainens assistent H. Jern som tog sig tid att berätta om dels kommissionens verksamhet men också om arbetet som kommissionär mera ingående. Här skulle jag faktiskt kunna tänka mig att jobba i något skede, för kommissionen arbete verkade faktiskt intressant. Tyvärr är det dock ganska hårdkonkurrens om platserna, de facto så tillsätts platserna genom ett ”tävlingsförfarande”.

Efter att vi hade inmundigat en stadig lunch så fortsatte vi mot NATO och deras huvudkvarter i Bryssel för ett studiebesök där. Besöket till NATO var nog ett av de mest intressanta besöken under denna resa, eftersom ”NATO-frågan” i nuläget är särskilt aktuell här i Finland, ska vi ansluta oss till Nato eller inte? En intressant och tankeväckande siffra som nämndes under vårt besök där var att ca 96 % av invånarna i EU skyddas av NATO, d.v.s. att deras länder är medlemmar i Nato. Vi som är bosatta i Finland hör alltså till de 4 % som inte är med i Nato, och således heller inte kan förvänta oss något skydd därifrån vid händelse av en kris. Känns ju betryggande…

Parlamentarium fungerar som ett museum över EU och dess tillkomst. Vi besökte det efter vårt riktiga besök på EU-parlamentet. En intressant detalj härifrån var att de använde Apple iPhone i ett fodral som aktiva digitala guider, och dessutom fick man välja ett av EU:s officiella språk, däribland svenska.

EU-parlaments byggnaden i Bryssel.

Från plenisalen i parlamentet. Här klubbas alla viktiga beslut av som gäller både dig och mig som är bosatta inom EU.

De hade satsat på litet konstverk inne i parlamentet. Fråga mig inte vad det föreställer, dock!

Ett ögonblick, har vi kommit till en kyrka? Nej, vi är fortfarande i parlaments byggnaden, men de hade också ett kors som föreställer den europeiska gemenskapen och samhörigheten.

I en av de mindre sessionssalarna fick vi möjlighet att ställa knepiga frågor till N. Torvalds assistent J. Malmi.

Det blev en del besökskort / vistor cards under alla besök. De har onekligen satsat på säkerheten här i Bryssel och man kommer ingen vart om man inte har ett besökskort eller annan ID.

Undertecknad framför EU-parlamentet.

Utanför parlamentet hade det ställt fram en del av Berlinmuren som hade tillvaratagits efter dess fall. En bra påminnelse om vad aldrig igen får hända, ett delat Europa.

På väggarna i Parlamentarium hade man samlat olika citat av berömda personer, däribland av Sveriges statsminister Hjalmar Branting.

Hoppsan då! Vad har vi här då? Nobels fredspris som EU fick mottaga år 2012 i Oslo. Ett dylikt objekt hittar man nog vanligen inte på sitt lokala museum…

Bild av EU-kommissionen utifrån. Imponerande stor byggnad.

Från vårt besök till Finlands ständig representation vid EU. På skärmen syns en bild när vår statsminister Alexander Stubb tar emot pressen efter överläggningar med diverse EU-myndigheter. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Och det är också orsaken till att politikerna har stöd av beskickningens personal.

Gruppbild utanför EU-kommissionen. Dag 3 i Bryssel.

En selfie framför kommissionen 🙂 Här skulle jag nog kunna tänka mig att jobba en period åtminstone.

EU-kommissionär för en dag!

I ett sammanträdesrummen i kommissions byggnaden fick vi bänka oss på de platser som vanligen besitts av de riktiga kommissionärerna, d.v.s. EU:s ”ministrar”.

Jag försökte mig på en panaromabild…

Utanför EU-kommissionen. Om du läser mycket internationella dagstidningar så känner du antagligen igen denna plats. För det är vanligtvis här de olika EU-ländernas ministrar och tjänstemän brukar låta sig fotograferas av pressen när de anländer till kommissionen för ett möte. Senast såg jag en bild på Greklands finansminister, Yanis Varoufakis, härifrån.

Efter våra besök på diverse institutioner dag 3, så var vi förtjänta av en god middag i det soliga vädret!

Många valde att testa på musslor, eller som kyparen kallade dem: ”Mussels in Brussels”. Personligen gick jag dock på pastalinjen 🙂

Stärkta av vår måltid så fortsatte vi mot resans sista besök. Till Nato och deras huvudkvarter i Bryssel. Dessvärre så var det förbjudet att fotografera på området, och dessutom så samlades all elektronisk utrustning in av säkerhetspersonalen i samband med säkerhetskontrollen. De är nog smått paranoida med säkerheten här! För i entrén hängde det bl.a. skyltar med följande budskap: ”No classified discussion in this area”…

Men bortsett från det så var nog det här kanske resans mest intressanta besök. Jag hade nämligen aldrig trott att jag skulle komma att besöka NATO, men tydligen blev det så ändå. Få se dock om Finland väljer att gå med i NATO under nära framtid eller inte?

Tack och hej Bryssel! Det var verkligen kul att få besöka dig och se en liten del av vad du har att erbjuda.

Hemkommen till Finland, så måste jag säga att jag är mycket nöjd med Magma Akademin och allt som den har gett mig. Därför är jag glad att jag blev uppmärksam på att det skulle ordnas en Akademi och att jag sökte till den förra hösten, för det här hade jag inte velat gå miste om. Kort uttryckt så har den gett mig mycket nytt substanskunnande inom de olika ämnen som vi gått igenom under de fyra modulerna. Men dels också ett betydligt större nätverk som sträcker sig över språkgränsen (svenska/finska) med många nya bekanta från olika studieinriktningar och olika karriärval.

Så om du är intresserad av samhället och vill lära dig mera om politik, hur man kan påverka, internationellt samarbete EU m.m. och samtidigt vill bygga ett nätverk bland svensk- och finskspråkiga, sök till Akademin i höst!

Sebastian

P.S. Under resan passade jag även på att göra en stopover i Åbo, och hälsa på en god vän som studerar där. Åbo är verkligen en vacker stad såhär på våren. Det enda jag kan klaga på gällande den staden är den dåliga servicen (eller närmast obefintliga) man får på svenska där. För när jag frågade i en butik av personalen ”om de pratar svenska?” så fick jag till svar ”no, ei yhtään!” (ungefär: nå, verkligen inte!, vilket jag finner synnerligen nonchalant och nästan otrevligt. Suck! Det bekräftade litet den stereotypa bilden av Åbo, som en av de städer som är sämst på service på svenska, tyvärr.

Järnvägsstationen i Åbo på morgonen. Tåget till Vasa, tack!

Veckoslutet i Helsingfors

Av Sebastian Åstrand

den 16 mars 2015

i Allmänt

Tänk hur tiden går ibland? Jag tycker det var alldeles nyligen som jag skrev ett inlägg om att jag hade tillbringat en helg i Helsingfors, men det var ju nästan för 1 månaden sedan. Nu är det så återigen dags för ett sådant inlägg. För gissa var jag tillbringade detta veckoslut? Jo, även denna gång i Helsingfors.

Vad är det då som drar mig till just Helsingfors? En kompis undrade om jag hade gått och skaffat en flickvän (som skulle vara bosatt i just H:fors), men så är alltså inte fallet 😉
Utan saken är den att det var dags för en ny modul i Magma Akademin, denna gång modul nummer 3 av 4. Temat för den här modulen var ekonomi och ekonomisk politik, vilket nog hör till mina favoritområden.

Således var det dags att igen sätta sig på tåget mot Helsingfors, denna gång utan några incidenter, förra gången var ju Pendolino tåget ”finito” men så var fallet inte denna gång. Framme i Helsingfors så fick jag återigen bege mig ut mot stadsdelen Hagnäs som ligger strax norr om Helsingfors City. För ute i Hagnäs så skulle vi besöka Kommunförbundet som fungerar som intressebevakare för Finlands kommuner i olika sammanhang. Motsvarande organisation i Sverige torde heta SKL (Sveriges Kommuner och Landsting).

Vid Kommunförbundet fick vi höra på en föreläsning om vilka saker som just nu och i nära framtid utgör kommunernas största utmaningar och möjligheter. En intressant siffra som nämndes i sammanhanget var att varje kommun svarar för över 390 olika uppgifter, detta gäller likväl för den minsta kommunen Sottunga (på Åland) med 101 invånare som för Helsingfors stad med över 600 000 invånare. En kommun kan alltså ha flera uppgifter än vad den har invånare… Dessutom ökar hela tiden antalet uppgifter som en kommun ska ombesörja, allt från socialomsorg och primärvård till parkförvaltning och planläggning.

Fredagen fortsatte sedan med ett diskussionsseminarium mellan två professorer: Tom Berglund från Hanken (Svenska Handelshögskolan) och Heikki Hiilamo från Helsingfors universitet. Från Akademins sida hade man låtit förstå att de här två debatörerna hade relativt olika utgångspunkter, vilket nog också visade sig stämma. Hiilamo menade att välfärdsstaten bör finnas som ”en dyna” som finns tillgänglig i det fall att individen ex. blir sjuk eller arbetslös och som tar emot och dämpar konsekvenserna. Berglund istället vitsordade mera privatisering och att den offentliga sektorn bör bantas i möjligaste mån. Själv står jag väl någonstans i mitten mellan dessa två åsikter – nu kan någon säkert kritisera mig för att jag inte direkt tar ställning, men det är knepiga frågor.

Fredagen avslutades sedan med en middag vid Café Esplanad vilket blivit tradition inom Akademin. Men utöver mat så bjöds vi också på ett intressant föredrag av Arne Wessberg. Wessberg har onekligen en imponerande lång meritlista, för han har fungerat bl.a. som Vd för YLE (Yleisradio/Rundradion) och varit styrelsemedlem av Nokia Abp (mobiltillverkaren som Microsoft köpte upp) för att nämna några av hans uppdrag. Hans föredrag behandlade bland annat teman som förändring och ledarskap. När det gällde ledarskap så menade han att det mera handlar om ”att ge kontroll, istället för att ta kontroll” om man vill uppnå önskvärda resultat i dagens samhälle som förutsätter ett visst mått av kreativitet, och jag tror att det ligger en hel del i den tanken faktiskt.

Arne Wessberg talar om ledarskap och kreativitet inom näringslivet, samt varför timing i allt är så viktigt. För det är nämligen lika fel att vara för tidigt ute som det är att vara försent ute.

Café Esplanad i Helsingfors är stället där vi brukar äta middag på träffarna. Ställets paradnummer är onekligen deras superba cheesecake!

Dagen därpå, alltså lördagen så åtgick förmiddagen till två mycket intressanta och namnkunniga personer i finsk ekonomi. För först ut var Sixten Korkman som är professor i nationalekonomi vid Aalto-universitet, och som allmänt anses vara en av de största tänkarna och debattörerna när de gäller Finlands ekonomi. Han har också gett ut en bok med titeln ”Talous ja utopia” (på svenska: ”Ekonomi och utopi”), som blivit lite av en bästsäljare och modern klassiker bland samhällsintresserade här i Finland (t.o.m. min pappa råkar äga ett exemplar av ifrågavarande bok).

Korkman föreläser för oss deltagare i Akademin. Utöver att han definitivt innehar ett stort substans kunnande så är han även en bra och intressant föreläsare som tar sig tid att svara på frågor.

Nummer två i ordningen av föreläsare på lördagen var Erkki Liikanen, som för närvarande är chefsdirektör för Finlands bank. Han var visserligen nummer två i ordningen, men när det gäller hans inflytande över finsk ekonomi så är nog inte placeringen mellan honom och Korkman given, utan det får bli en delad första plats där, tycker jag. För Liikanen har inte bara fungerat som direktör för Finlands bank, han har även erfarenhet av att ha fungerat som Finlands finansminister och han var dessutom Finlands första kommissionär i EU-kommissionen när Finland anslöt sig till EU 1995. För att toppa alla dessa tidigare uppdrag, så sitter han även i styrelsen för IMF (Internationella valutafonden).

Liikanen berättade dels om Finlands banks uppgifter, dels om det ekonomiska läget i Finland och Europa. Men framförallt tog han sig tid till att svara på våra frågor, för han baserade stora delar av sitt anförande på att vi skulle ställa frågor till honom. Dessa frågor fungerande sedan som diskussionsunderlag under föredraget. En presentationsstil som kan rekommenderas varmt. Många av våra frågor kretsade av förklarliga skäl kring den dåliga ekonomiska situationen i EU men kanske särskilt i Finland. Men både Korkman och Liikanen verkade ändå vara hoppfulla inför framtiden – med ett budskap om det snart nog torde börja vända för både Finlands och EU:s del när det gäller ekonomin. Vidare menade båda att vi i Finland har en förmåga av ”svartmåla” vår egen (ekonomiska) situation och att vi dessutom är skickliga på att glömma bort det faktum att vi relativt sett, har det ganska bra ställt ekonomiskt. Men visst, nog skulle det ändå vara välkommet med ett (rejält) ekonomiskt uppsving.

Erkki Liikanen svarar på våra frågor. Bild källa: Magma Akademins Twitter.

Lördagen avslutades med en redovisningen av en gruppuppgift som vi hade färdigställt inför denna träff. Syftet med uppgiften var att träna argumentationsförmågan samt kunna argumentera för någonting ”som man inte själv nödvändigtvis tror på till 100%”. Tanken med övningen var således att man skulle tränas i att kunna finna rationella och trovärdiga argument för den ståndpunkt man tilldelats, och att kunna presentera dessa på ett trovärdigt sätt. Hmm. Det här är också en egenskap som är otroligt viktigt i rollen som jurist, för där är man oftast tvungen att driva huvudmannens intresse i möjligaste mån. Dessutom är det också viktigt att kunna hålla huvudet kallt, och i någon mån kunna förutse vilka punkter som ”motståndaren” ser som svaga i ens egen argumentation och i möjligaste mån kunna förekomma ”motståndaren” på dessa punkter. Vi bedömde sedan de andra gruppernas presentationer och intressant nog så blev de oftast relativt jämnt mellan de olika grupperna, men kanske det beror på att många är skickliga i argumentation och retorik?

Efter dessa programpunkter så var det sen dags för mig att söka mig tillbaka hem till Vasa med tåg. Samtidigt som den helg också varit väldigt intensiv med mycket program, så kändes det faktiskt litet vemodigt att helgen redan var över. För nu återstår bara en modul innan kursen formellt är över… Men samtidigt antar jag att det är tecken på att verkligen och genuint trivs med det vi gör och får lära oss inom Akademin!

Sebastian

En helg i Helsingfors

Av Sebastian Åstrand

den 08 februari 2015

i Allmänt

I fredags så var det på nytt dags för mig att packa väskorna och bege mig ner söderut med tåget till vår huvudstad, Helsingfors. Denna gång var syftet med resan att delta i andra modulen på Magma Akademin, en kurs som jag påbörjade i mitten av januari i år.

Den som känner mig, vet att jag är tidsoptimist, och det är sak som jag sällan förnekar. I dessa tecken så väntade jag till torsdags eftermiddagen innan jag skulle boka tågbiljetterna till fredagsmorgonens resa. Döm om min förvåning då jag via VR:s hemsida fick beskedet att tåget, ett Pendolino som skulle avgå kl. 7:00 från Vasa, var fullbokat! Jag trodde inte det var möjligt att ett tåg skulle bli fullbokat. Därmed blev det ett par oroliga ögonblick, innan jag fann att det som tur var fanns lediga platser i 1 klass – dessa biljetter är ju dock aningen dyrare – men så fick det bli, för det var inte en alternativ att lämna bort på grund av ett fullsatt tåg.

Nå, fredagsmorgonen kom så, och jag begav mig i relativt god tid till tågstationen. På plats där, så blir jag igen tvungen att gnugga mig i ögonen en aning, eftersom det på det enda spåret som finns vid Vasa tågstation står ett gammalt InterCity tåg. Jag hade ju väntat mig ett toppmodernt Pendolino som skulle avverka sträckan Vasa-Helsingfors på 3,5 timme. Därav frågar jag något oroligt av konduktören utanför tåget, om just detta tåg ersätter Pendolino tåget till H:fors. Han svarar mig då att ”Pendolino se on finito!”, (på svenska: Pendolino ja, det är finito!). Må vara att jag vid tillfället något stressad, men jag kunde ändå inte låta bli att dra på munnen en aning åt hans, i mitt tycke fyndiga uttryck, om att Pendolinot är finito. För Pendolino tågen tillverkas nämligen i Italien, och finito är ju italienska för kaputt… (Uppenbarligen har inte de italienska tågkonstruktörerna beaktat de finska vinterförhållandena tillräckligt väl?)

vasa-helsingfors-intercity-business-class

Jag hade väntat mig Pendolinos bekväma Business class, men istället fick jag sitta i en egen kupé på ett gammalt IC tåg… Men nog funkade det också riktigt bra: tidningar och kaffe/té ingick ändå 🙂

När jag väl embarkerat tåget, så informerade konduktören oss om att tåget nästan torde klara av att hålla tidtabellen, eftersom tåget var ett bra exemplar (”vararunko”) och det opererades av en utomordentlig förare. Tågresan förflöt sedan i relativt god mak till Helsingfors, och vi rullade in 15 minuter efter tidtabellen på Centraljärnvägsstationen.

På plats i huvudstaden var det sen dags för mig att söka mig vidare ut mot Hagnäs. Det skulle bli mitt första besök i Hagnäs (Hakaniemi), som är en stadsdel i H:fors, så jag hade kollat upp litet vartåt jag skulle söka mig. Enklaste sättet att ta sig från C-stationen, var att ta metron till Hagnäs station och därifrån fortsätta till det s.k. runda huset där vi skulle mötas upp. För därifrån skulle vi sedan fortsätta gemensamt till SDP partikansli, som också låg ute i Hagnäs.

En synnerligen sympatisk annons i Helsingfors metron innehållande en påminnelse om att man ”inte kan gå vilse i Helsingfors metron, förutsatt att man väljer det rätta spåret av två”. För metron i H:fors har nämligen bara en linje…

Jag hittade utan större problem fram till runda huset, och efter ett kärt återseende med de andra deltagarna så fortsatte vi i ”gåsmarsch” till SDP.

Lämmeltåget av deltagare i Akademin är på väg att inta SDP:s partikansli. (Eller som jag hörde någon säga: ”vi ser ut som en dagisklass på på rundvandring i stan…”)

Inne i SDP:s sammanträdesrum. På ändan av bordet brukar Antti Rinne (Finlands finansminister och partiordförande sitta). På väggarna har SDP gjort upp sin kampanj strategi för de två -gångna- veckorna (vilket var orsaken till att vi fick fotografera här.) Sällan ges dock möjlighet till att man skulle få bekanta sig med ett partis media strategi etc. från ”insidan”. Längst till vänster skymtar du Reijo Paananen, partisekreterare för SDP.

För den första dagen av två, d.v.s. fredagen, var i huvudsak dedikerad till två studiebesök. Det första var som sagt hos SDP, som är Finlands socialdemokratiska parti, och Finlands andra eller tredje största parti beroende på opinionsmätning. (De fyra stora partierna i Finland är: Centern, Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna).

Det andra besöket gick till Försvarsministeriet där vi skulle träffa statssekreteraren Marcus Rantala, som är statssekreterare till Carl ”Calle” Haglund (försvarsminister, SFP). Även det besöket var givande, för vi fick dels en inblick i ministeriets verksamhet men också i balansgången mellan politik och vanligt tjänstemannaarbete. För till syvende och sist så handlar ju ministeriets uppgift om att verkställa de beslut som politikerna fattat, tjänstemännen kan inte i någon (större) omfattning börja föra en egen linje i olika frågor.

Försvarsministeriets huvudbyggnad på Södra magasingatan, i stadsdelen Gardesstaden (Helsingfors centrum). En representativ fastighet i ett representativt område, må vara att militärens ledning inte håller till här – utan de sorterar under den s.k. huvudstaben med egna lokaler.

Vid försvarsministeriet blev vi bjudna på Runebergstårta, gårdagen till ära (torsdagen 5.2 inföll nämligen Runebergsdagen). Det var bara punschen som fattades, för det lär Runeberg själv ha druckit till denna ädla bakelse (utöver kaffet naturligtvis)…

Efter de två besöken så hade vi en kort föreläsning om val och valdeltagande som främst kretsade kring vilka faktorer som inverkar på hur folk väljer att rösta i nationella val. En intressant notering var dock den att man relativt bra genom att känna olika bakgrundsfaktorer för en person kan förutsäga med relativt stor sannolikhet på vilket parti denne kommer att rösta på, eller åtminstone vilka partier som är aktuella. T.ex. det faktum att jag har svenska som modersmål gör det mycket sannolikt att jag kommer på att rösta på SFP (Svenska folkpartiet)…

Kvällen fortsatte sedan med traktering på Café Esplanad, där vi förutom mat, även bjöds på ett intressant föredrag av Li Andersson från Vänsterförbundet. Hon talade bl.a. om vilka utmaningar det finns i att verka som politiker, och hur man ”kickar” igång en politisk karriär. Må vara att jag inte delar hennes politiska åsikter/värderingar (jag drar mera åt det blåa hållet), men jag fann henne som en synnerligen intressant och stimulerande politiker – flera politiker kunde med fördel ha samma framtoning som hon…

Oj så gott, det var att ge sig an denna anrättning, efter att ha haft en intensiv dag på stan. Den bestod av varmrökt lax, potatispuré, sparris och olika rotfrukter som gratinerats. Café Esplanad tycks onekligen veta hur man förnöjer en Österbottning som gillar fiskrätter… Detta i kombination med trevliga och intressanta samtal, gjorde måltiden fullödig.

Lördagen åtgick i sin tur främst åt en paneldebatt och olika föreläsningar/workshops.

paneldebatt-samlingspartiet-sfp-degrona-sannfinlandarna-magma

Politisk paneldebatt pågår i tankesmedjan Magmas lokaler. Fyra riksdagskandidater diskuterar under ledning av Staffan Bruun (från HBL), och svarar på våra frågor. Panelen bestod av representanter från Samlingspartiet, SFP, De gröna och Sannfinländarna.

Det här blev ett långt och omfångsrikt inlägg, dessutom med en hel del bilder. Vilket också i någon mån var helt avsiktligt, eftersom jag tänkte pröva på att inkludera litet mera bilder i något av mina inlägg än vad jag brukar. Är det något som du som bloggläsare gillar eller inte gillar? Längden på det här inlägget speglar kanske också det faktum att dessa två dagar var intensiva, med ett omfattande program, för inlägget behandlar ju de facto bara 2 dagar… Men givande var det – jag ångrar inte för en stund att jag sökte till Akademin!

Sebastian

Det nya året började med fart!

Av Sebastian Åstrand

den 11 januari 2015

i Allmänt

Jag har haft en ganska händelserik helg bakom mig (nåja, söndag återstår ännu), och dessutom har jag hunnit flänga runt litet i Norden också.

Det började med en resa till Stockholm på torsdags morgonen kl. 6:00, vilken jag företog med NextJets direktflyg från Jakobstad-Karleby flygplats. Jag måste ge beröm till flygbolaget NextJet, för även om de flyger med relativ gamla flygplan, Saab 2000, så fungerar servicen ombord jättebra. För i priset på denna tidiga morgonflight ingick både en fralla och en liten söt konfektbit ackompanjerat med kaffe och juice. På SAS flygningar ingår som jämförelse bara en kopp te eller kaffe. Nu var det dock inte flygresan jag skulle recensera, men jag kan inte låta bli att berömma ett företag när ”palvelu pelaa”.

NextJet:s Saab 2000 på plattan vid Jakobstad-Karleby flygplats i väntan på avgång.

I Stockholm så skulle jag skriva en tentamen på Handelshögskolan, denna gång inom ämnet marknadsföring. Tentan skulle börja först kl. 14, så jag var i god tid på plats i Stockholm då flyget landade på Arlanda kl. 7 (lokaltid) efter att ha gjort en mellanlandning i Björneborg. Tiden där emellan fördrev jag på stadsbiblioteket (ett besök där rekommenderas för den storslagna arkitekturens skull) samt med att fika (litet) väl länge på ett café i City.

Efter att tentan var skriven så väntade flyget direkt till Helsingfors från Arlanda. Denna gång dock med SAS – alltså jag har inget emot SAS, men i jämförelse med NextJet så ligger de litet i lä… Problemet var dock att jag är en obotlig tidsoptimist så jag trodde att 1,5 timme före utsatt avgångstid, som var kl. 18, skulle räcka för att ta sig från Stockholm Cit till gaten på Arlanda. Tiden räckte också. Men det var på håret – för när jag kom till gaten skulle boardingen inledas, ett senare Arlanda Express tåg, hade obönhörligen betytt att jag blivit kvar i Stockholm… Så ett tips i all enkelhet: åk ut till flygplatsen i god tid 🙂

Nu undrar kanske någon läsare varför jag inte flög hem till Jakobstad, alternativt till min egentliga studiestad Vasa? Orsaken var den att jag har haft turen att bli antagen till den finlandssvenska tankesmedjan Magmas Akademi som pågår nu under våren. Vad innebär då det? Jo, konkret innebär det att det blir ett par Helsingfors resor under vårterminen till H:fors var Akademin också hålls.

Men nu har du ju gett oss A, så måste du också ge oss B – i det här fallet: vad är Magma Akademin för något? Akademin som nu går för andra året, heter egentligen Akademin II, och syftet med den här utbildningen/akademin är att skola framtida opinionsbildare/samhällspåverkare i Finland. Vill du läsa mera i detalj om Akademin så har de en webbsida här.

Vilka är det då som går den här utbildningen? Det är en heterogen samling av olika bakgrunder, gemensamt är att vi är 20-25 år gamla och har ett stort samhällsintresse. Men när det kommer till utbildning så går de olika deltagarna olika former av universitets- och yrkeshögskoleutbildningar, bl.a. har vi ekonom-, jurist-, journalist- och statsvetarstuderande på utbildningen. I Akademin är vi i år 20 personer varav hälften är svenskspråkiga och andra halvan finskspråkiga, och de har även satsat på en viss geografisk spridning på deltagarna, vilket jag tycker är bra. Nu får man på ett naturligt sätt umgås och träffa andra intressanta personer i samma ålder som en själv från ”hela” Finland och över båda språken.

Akademin är uppdelad i flera moduler, totalt fyra stycken moduler och utöver dessa moduler så tillkommer också en resa till Bryssel. Den första modulen som jag gick nu i helgen, från fredag förmiddag till lördag eftermiddag, var inriktad på opinionsbildning. Nästa modul är om ungefär en månad och den är i sin tur inriktad på partipolitik, och i samma anda fortsätter så utbildningen under vårterminen. Gemensamt för dessa moduler är att de alla hålls i Helsingfors, så det blir en litet resande (vilket är ju kul i lagom doser). Utöver själva utbildningsprogrammet så fokuserar också dessa tillfällen på att man skall nätverka och lära känna andra intressanta personer, d.v.s. i formen av mera fri samvaro över en middag och liknande.

Jag kan nämna ett litet axplock från programmet från helgens modul så ingick där bl.a. ett besök av Jörn Donner, som nog inte behöver någon närmare presentation, och han pratade om dels opinionsbildning och politiken i Finland generellt. En annan gäst var Johanna Korhonen som är känd finsk journalist, och hon pratade i sin tur om populism – vilket var ett mycket intressant tema (nu förstår jag bättre vilka mekanismer som finns där bakom). En annan mycket namnkunnig gäst var Katrine Marçal som är ledarskribent på Aftonbladet och hon undervisade oss i hur man skriver ”opinionsbildande texter”. Vi hade fått en förhandsuppgift att skriva en dylik text, och jag hade valt rubriken ”Finland – tvåspråkigt ännu 2020?”. I min text som du kan läsa här, så diskuterade jag om Finland ev. kunde ta modell av Belgien för att behålla en tvåspråkig status.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att helgen var intensiv, men samtidigt otroligt givande. Dels att få resa litet, men också i det att man har fått lyssna till och träffa andra intressanta personer från olika delar av Finland. Så mot bakgrund av det var det skönt att sätta sig på tåget tillbaka till Vasa, var vardagen med studier och liknande väntar.

Sebastian