Etikett: Nöje Sida 1 av 6

Gotland

den 14 augusti 2016

Den här sommarens resa gick till Sverige och Gotland. Gotland låter kanske inte så spännande. Men jag har under en längre tid velat besöka den här ön och stifta närmare bekantskap, och nu kände jag att det var dags för en resa dit.

Det är svårt att beskriva atmosfären i Visby, men åtminstone jag föll som en fura för den.

Strandpromenaden längs med ringmuren som omgärdar delar av Visby.

Kring Visby finns en ringmur som till vissa delar är över 700 år gammal. Den orsakar vissa praktiska problem, särskilt med biltrafiken i staden.

Så här såg min resrutt ut: start från Jakobstad med tåg till Helsingfors. I Helsingfors tillbringade jag sedan en halv dag innan det var dags att bege sig till Viking terminalen på Skatudden. Jag tog sedan färjan till Stockholm. Ombord på Gabriella så unnade jag mig att äta gott, såväl till middag som frukost. Det enda som lämnade litet trist eftersmak var att det var galet mycket folk ombord, vilket märktes särskilt i terminalen i Helsingfors där folk väntade på ombordstigning. Luften var stundvis mycket dålig, faktiskt så dålig att en tjej i ett sällskap svimmade av tillfälligt. Tycker faktiskt att Viking Line borde göra något åt den saken.

Väl i Stockholm så förflyttade jag mig till Cityterminalen varifrån bussen till Nynäshamn skulle avgå. Bussresan till Nynäshamn tog cirka 1 timme och var en angenäm upplevelse trots att det var väldigt varmt ute, detta tack vare bra luftkonditionering i bussen. Jag tycker generellt att bussar och andra kommunikationsmedel håller än högre standard i Sverige än här hemma i Finland. I Nynäshamn väntade sedan fartyget som skulle ta mig till Visby och Gotland.

Överfarten till Gotland kan närmast liknas med när man tar en snabbgående katamaran till Tallinn från Helsingfors. Båten gick otroligt snabbt i förhållande till sin storlek. Marschhastigheten låg kring 30 knop (kring 50 km/h) och det är snabbt för ett passagerarfartyg ska ni veta. Överfarten till Gotland gick således kvickt och vi nådde fram till Gotland på ca 3 timmar.

I Visby bodde jag på två olika hotell. Det första hotellet var hotell Gute, som som var ett trevligt hotell av normal standard. Det som saknades på hotell Gute var luftkonditionering, varför natten blev varm på rummet, detta trots att jag sov med fönstret uppe (vilket jag normalt aldrig gör). Där på följande hotell var ett Best Western hotell vid namn Hotell strand. Det här hotellet var ett standardhotell i stil med Hilton, Scandic med flera. Det som var trevligt med det hotellet var emellertid att det hade luftkonditionering på rummen och att hotellet delvis var inhyst i charmiga gamla byggnader.
Min mamma anmärkte att det var ett konstigt upplägg att växla hotell när man bor i samma stad, och så kan det naturligtvis te sig vid första anblick. Men orsaken till varför jag ibland byter hotell, är att jag gillar att testa på och se olika saker, helt enkelt få litet variation. Den här gången visade det sig dock vara litet onödigt med ett hotellbyte, eftersom jag knappt tillbringade någon tid på hotellen utöver nattsömn och frukosten.

Ringmuren sträcker sig hela 1,2 km och jag valde att promenera runt den ett varv. 1,2 km låter inte så långt, men terrängen var delvis kuperad varför det inte var så enkelt som jag först trott…

Man kan också bestiga ringmuren.

På insidan av ringmuren. Ringmuren och bebyggelsen på insidan smälter ihop ett naturligt sätt.

Det finns begränsat med ställen där man röra sig mellan in- och utsidan av de delar av Visby som omgärdas av ringmuren.

De första dagarna tillbringade jag ”endast” i Visby. Staden är inte till befolkningsmängden sett särskilt stor. I Visby bor det 22 000 invånare, vilket gör det till en stad av min egen hemstad Jakobstads storlek. Men trots sin relativa litenhet så måste jag säga att den här staden nog är en av de mest fina och charmiga ställen jag hittills besökt under mitt liv. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, som fick mig att känna så, men den här känslan inföll sig som av sig självt när jag promenerade kring inne i Visby. Kanske är det den historiska miljön med alla gamla hus och ringmuren? Eller så är det atmosfären som bildas av alla människor och den attityd de utstrålar? Ja, helt säker är jag inte, men så mycket kan jag säga att hit kommer jag definitivt att återvända (och det förhoppningsvis snart!).

Jag har ett par gånger fått höra av mina vänner att jag endast skulle äta ”lyxig” mat, efter att de läst min blogg. Det här är ett påstående som saknar bärighet enligt mig åtminstone 😉 Därför är det kanske på plats att publicera en bild på mitt mellanmål ombord: morotskaka och ett glas mjölk. Enkelt, men ack så gott! Varför mjölk? Jo, för att min mage fungerar inte utan en portion mjölk på morgonen 🙂

Det finns gott om stränder på Gotland och de är alla unika på sitt eget sätt – här är det speciella stenar som pryder stranden så långt man kan se.

Ringmuren belyst av solen – inga filter här inte…

Den senare delen av min tid på Gotland tillbringade jag i huvudsak utanför Visby. Gotland är en förhållandevis stor ö, och jag hade dessvärre inte någon möjlighet att se hela ön under min tid här. Därför hade jag konsulterat olika källor för att höra mig för om vilka delar Gotland som var särskilt sevärda och vilka jag följaktligen tänkte prioritera under min tid på Gotland. Jag hade fått höra att särskilt södra ändan av Gotland, samt den östra och västra kusten var särskilt sevärda. Sagt och gjort, så hyrde jag en bil med vilken jag sedan utforskade nämnda platser.

Ett obligatorium när man besöker Gotland är att åka över till Fårö. Uppenbarligen var det något som folk också tagit på allvar, för färjorna var proppfulla. Längs med vägen till färjan fanns det skyltar där det stod att läsa ”Om kön börjar här, 1,5h kö till färjan”. Som tur är hade jag dock åkt ut på morgonen och undvek således långa köer.

Gotlands kanske mest kända sevärdhet – raukkerna.

En rauk är en naturlig stenformation som skapats med årens lopp genom att havet slipat stenen.

Så här klart vatten är ingenting man är bortskämd med hemmavid, tyvärr.

Min partner in crime under den tid jag tillbringade på landsvägarna: Ford Mondeo.

Fårö har inte fått sin namn av en slump! När man körde på vissa sträckor fick man se upp för frigående får.

Jag stannade till för att ta en bild av fåren och tänkte just kliva ur bilen, när fårmamman gav mig den här mördande blicken!

Jag är svag för snygga detaljer – när blinkers är aktiverad så dimmas framstrålkastaren ned ett par snäpp.

Lilla lammet blev så rädd för undertecknad – att det bokstavligen tog ett skutt i luften!

Fårö är känd som den ö där den kände filmmakaren Ingmar Bergman tillbringade mycket tid. Personligen gillade jag också Fårö, men jag måste nog säga att jag gillade Visby ännu ett snäpp mera 🙂

Almedalen – vilken ibland brukar beskrivas som ett sagolandskap.

Under mitt besök var det mycket folk i farten, då det var den s.k. Stockholmsveckan på Gotland.

Utsikten från hotellet vid skymning – inga filter här heller…

Min hemresa från Gotland gjorde jag genom att flyga från Visby till Helsingfors, och från Helsingfors till Vasa. Smidigt värre! Finnair flyger nämligen direkt till Visby från Helsingfors under sommarmånaderna.

Jag tycker om att använda tiden effektivt under mina resor. Därför hade jag bokat med en litet längre mellanlandning i Helsingfors. En lagom lång mellanlandning som gjorde att jag kunde testa på den nya ringbanan som möjliggör att man kan ta tåget från Vanda flygplats in till Helsingfors. Under mitt stopp i Helsingfors hann jag även göra en del trevligt också, bland annat äta på en av mina favoritrestauranger: Vapiano.

”Allt är bättre i Sverige!” utbrast nyligen en kollega på jobbet. Jag är inte helt säker på den saken, men jag kunde åtminstone konstatera att svenska Migrationsverket på Gotland huserar i verkligt storstilade lokaler. (Notera särskilt ornamentet med tre kronor på fasaden, mäktigt!)

I Helsingfors åkte jag förbi finska Migrationsverkets huvudkontor som ligger i Fiskehamnen. Inte fullt lika storstilade lokaler här inte…

Summa summarum så blev det en riktigt trevlig semesterresa. Ibland behöver man inte åka så långt för att upptäcka riktiga smultronställen, och jag behöver knappast säga att jag räknar Gotland till den gruppen – för det torde framgå av min smått lyriska beskrivning av Gotland…

Sebastian

Kiruna och de svenska fjällen

Av Sebastian Åstrand

den 04 juni 2016

i Allmänt

Förra helgen tillbringade jag i Kiruna uppe i norra Sverige. Kiruna är känd som gruvstaden i Sverige, och på goda grunder för där finns faktiskt världens största järnmalmsgruva, Kirunagruvan. I Kiruna kan man så här års uppleva midnattssol, vilket innebär att solen aldrig går ner under horisonten under dygnets 24 timmar.

Men vad fick mig då till att åka upp till Kiruna så här års? Normalt åker man ju till fjällen under vintertid… Bakgrunden till mitt besök till Kiruna ligger i att en god vän flyttade till dit i början av året, och jag ville gärna besöka han och hans sambo som nu är bosatta och jobbar där.

En annan sak varför jag valde att resa just nu, är att flygbolaget SAS erbjuder s.k. ungdomsbiljetter för de som är under 26 år. Prisskillnaden är ganska stor, de här biljetterna är ibland nästan 50 % billigare än ordinarie biljetter. Jag fyllde 25 år i december, så jag har drygt ett halvår kvar att utnyttja den här möjligheten att resa förmånligt. Nu är jag ju också i den lyckliga situationen att jag har en del pengar att använda till bl.a. resor i och med att jag jobbar heltid, så den här möjligheten till att resa tänkte jag ta vara på. Emellertid så finns det ju en motsägelse här, för nu när jag jobbar heltid, så betyder det också mindre fritid som kan användas till resor. Hur man ska lösa den ekvationen vet jag inte riktigt…

I Kiruna med omnejd så finns det en hel del intressant att se även så här års.
Dessutom ska det sägas att jag inte är någon riktigt vän av att åka slalom eller snowboard i fjällen, varför det inte var någon riktig nackdel att åka till fjällen så här års. Inte för att jag inte skulle vilja åka i backarna, men tyvärr så sätter min knäskada punkt för den saken.
Men som sagt, det finns en hel del annat man kan göra i fjällen, såsom att beskåda den vackra naturen. Därför företog vi oss en biltur norrut upptill Abisko (nära den norska riksgränsen) där man bl.a. kan se den s.k. Lapporten som är porten till Lappland. Naturen här var också verkligen speciell och särskilt för en österbottning som annars är van med synnerligen platta landskap. 😉

Vy över Torneträsk. Torneträsk är där Torneälven börjar och som sedan utmynnar i Haparanda / Torneå i Bottenviken.

Jag har inte besökt de svenska fjällen tidigare. Senast jag var i fjällen så var jag en liten pojke och då besökte jag de norska fjällen tillsammans med mina föräldrar. Naturen här är verkligen speciell, och det som fascinerade mig, var det mycket rena och klara vattnet – man kunde faktiskt se rakt igenom till bottnen på många ställen.

Kiruna är som sagt en gruvstad av rang och det märks på flera sätt. Att bedriva gruvverksamhet är uppenbarligen förenat med ganska stora konsekvenser för både stad och dess invånare: däribland så ska hela stadens centrum flytta till en annan plats ett par kilometer från nuvarande placering. Bakgrunden till detta är att man för närvarande är i stånd med att utvidga gruvan – i framtiden kommer den plats som nuvarande centrum finns på vara ovanpå gruvan och därmed föreligger också en potentiell rasrisk. Det jag ändå inte riktigt får ihop är hur det kan vara ekonomiskt lönsamt?

En annan intressant iakttagelse som mina vänner gjort och som även jag i någon mån också märkte av var att man särskilt på natten känner av vibrationer. Vibrationerna kommer av att man bedriver malmbrytningen dygnet runt och särskilt på natten märker man av hur berggrunden skakar av borrningarna vilket alltså fortplantar sig till byggnaderna ovanpå marken trots att en del av brytningen sker på ett djup av 1 kilometer.

Kiruna kyrka är en fin byggnad. Faktiskt så blev den utsedd till Sveriges finaste kyrka och det kan förstå.

Kyrktaket har de dekorerat med vackra statyer i guldfärg. Intressant nog som kommer kyrkan så småningom att monteras ner i sin helhet för att transporteras till en ny plats. Tänk vilket jättejobb – för notera särskilt de enskilda träbitarna som kyrkans väggar och tak är uppbyggda av – det blir antagligen som att lägga en jättepussel.

Jag tillsammans med min gode vän uppe i de svenska fjällen. Under min vistelse hade vi otroligt fint väder. De facto så var det faktiskt varmare i Kiruna (24 C) än vad det var i Stockholm (16 C).

Jag blev faktiskt bekant med Kiruna när jag var kring 12 år gammal, för då pysslade jag, min pappa och bror med att bygga modelljärnväg. I modelljärnvägskretsar och bland andra tågfantaster, så är Kiruna känt för de tåg som fraktar järnmalmen mellan Kiruna och hamnen i norska Narvik. Vad är det då som är speciellt med de här tågen? Jo, de lokmotiven som drar vagnarna med järnmalmen är faktiskt världens starkaste lokomotiv. De kan dra en last på hela 68 stycken fullastade vagnar med järnmalm, vikten är på den här lasten uppgår till 8160 ton(!). Tidigare har jag bara sett bilder och filmer på de här tågen, så därför var det extra kul att få dem i verkligheten och hur de drar den tunga lasten.

Lokföraren var antagligen van med att se tågfantaster, för han hälsade glatt på mig från styrhytten 🙂

Lokomotiv typen heter IORE. Namnet kommer dels av Iron (järn) men anspelar också på den mycket envisa åsnan Ior.

Här står undertecknad bredvid en malmvagn. De här hade vi i miniatyr på modelljärnvägen 🙂 Kul att få se en vagn på riktigt. De vagnar som används idag är faktiskt hela 3 gånger större (!), och lokomotiven drar upp till 55 sådana vagnar.

För att summera, så kan jag konstatera att det blev en mycket trevlig helg uppe i norr! Om mina vänner bor kvar också i vinter, så tänker jag definitivt ta och avlägga en ny visit då, så att jag får se staden i sin vinterskrud.

Sebastian

Att vara lärare på prepkurs

Av Sebastian Åstrand

den 14 maj 2016

i Allmänt

I vår har det gått 5 år sedan jag läste på inträdesprovet till juridiska fakulteten och det var också under samma vår som jag gick ämnesföreningen Justus prepkurs parallellt med mitt eget läsande.

Därför var det litet av ett sammanträffande som jag fick ett telefonsamtal för ett par veckor sedan där jag blev tillfrågad om jag har möjligt att vara lärare vid samma prepkurs som jag själv gått. Efter litet funderande så valde jag att acceptera.

Vad tackade jag då ja till?
Boken jag föreläste om heter ”Grunderna för europeisk och internationell straffrätt” och är skriven av Dan Helenius. När jag först hörde bokens namn, så tänkte jag det är ett verkligt intressant ämne, men att det också är krävande. I mitt fall så har det gått två år sedan jag läste just straffrätt vid fakulteten, så en del av de kunskaperna har nog onekligen hunnit rosta lite grann. Vid prepkursen så var vi fyra lärare som hade olika teman som vi skulle föreläsa om.

Varför är då straffrätt ett intressant ämne? Jag tror det beror på flera saker. Dels så är brott & straff ett tema som är ganska vardagsnära, för varje dag man öppnar valfri dagstidning eller nyhetssida på internet så kan man antingen läsa om något brott som begåtts, jakten på en förövare, eller den senare rättsprocessen.

Till straffrätten hör också många andra intressanta och mer principiella frågor som närmast har en filosofisk dimension. Tänk frågor i stil med: vad är rätt och fel?, kan man under vissa omständigheter rättfärdiga brott?, hur strängt måste straffet vara för att man ska ha sonat brottet? Trots att de här frågorna kanske verkar abstrakta, så har nästan alla personer en åsikt gällande dem. Börjar man istället tala om förvaltningsrätt eller finansrätt i något sällskap så är det betydligt färre som har någon åsikt åt det ena eller andra hållet, om inte personen man pratar med också råkar vara jurist. Därför är straffrätten ett tacksamt område.

Under två kvällar föreläste jag om straffrätt för blivande juriststudenter.

Jag föreläste under två kvällar vid det finska arbetarinstitutet och det var ganska långa pass, 4 timmar per kväll. Det var första gången som jag har föreläst så länge. Naturligtvis var det pauser under kvällen, men ändå var det relativt utmanande att hålla skärpan, för jag hade ju jobbat en hel arbetsdag före också, så det blev mer eller mindre 12 timmars arbetsdagar. Utöver att föreläsa så skulle varje lärare på prepkursen också göra ett par frågor till de simulerade inträdesproven, så att kursdeltagarna får öva sig i svarsteknik och samtidigt också få litet pejl hur de ligger till med läsandet.

Utöver att ha föreläst, så har den senaste tiden bjudit på mestadels arbete för min del. Nu har jag jobbat 3 månader heltid och så småningom verkar jag att börjat hitta in i det berömda ekorrhjulet, där arbetsdagarna avlöser varandra och arbetsveckorna likaså. Men i mitt fall är det mera temporärt, senast vid årsskiftet så tänker jag att övergå till att studera på nytt, för jag trivs nog med den (akademiska)frihet som hör till studielivet och jag känner nog att jag inte är riktigt klar med det ännu.

En vän fyllde år och bjöd på ett hejdundrande kalas, och särskilt vad det gällde serveringen!

Jag försöker även hitta balans i tillvaron på olika sätt, genom att umgås med vänner och motionera. Just nu pockar det vackra vädret på min uppmärksamhet på så sätt att det faktiskt är riktigt trevligt att röra sig utomhus. I veckan så var jag en kväll tillsammans med ett par vänner och spelade Mölkky på gräsmattan mellan strandpromenaden och Academill, då var det jättefint väder och man fick se solen som gick ned över havet. Den här sommaren kommer jag att tillbringa i Vasa, vilket gör det till min första ”Vasasommar”, trots att jag studerat i Vasa i 5 år. Men tidigare somrar har jag jobbat i min hemstad, men nu blir det alltså Vasa – och jag hoppas det ska bli kul!

Sebastian

Teater i Stockholm

Av Sebastian Åstrand

den 16 december 2015

i Allmänt

Föregående helg besökte jag Stockholm för att titta på teater. Pjäsen jag såg var Idioten av Dostojevskij, som är något av en klassiker. Jag hade läst recensionen om pjäsen tidigare under hösten, och pressen hade lovordat den. Göteborgs posten beskrev den som ”Otäckt bra”, varför det kändes helt rätt att åka över till Stockholm för att titta på den. Detta särskilt då jag tidigare läst boken, och jag funderade på hur väl mina egna föreställningar av bokens handling svarade mot pjäsens innehåll.

Idioten på Dramaten – med en stor del av pjäsens ensemble i bakgrunden.

Det jag såg svarade också väl mot vad jag hade förväntat mig, även om de i viss mån hade moderniserat den i ganska hög utsträckning. Boken utspelar sig i Sankt Petersburg i slutet av 1800-talet, men trots det hade man lyckats dra många bra paralleller till nutiden. Det är väl förövrigt det som kännetecknar en klassiker? Att den är smått tidslös och att budskapet även går att förmedla i en modern kontext.

Huvudentrén till Dramaten är pampig, precis som det förestår en kunglig teater.

Pausen tillbringar man med fördel i den vackra marmorfoajén samtidigt som man avnjuter en kopp kaffe.

Detaljrikedomen i salongen är imponerande och man inser vid sådana här tillfällen att Sverige har ett förflutet som en riktig monarki.

I pjäsens ensemble ingick flera kända skådespelare från TV-serier som Modus, Beck, Johan Falk och Bron. Den nedre bilden är från Modus, där man bl.a. citerar Molier.

I det här fallet handlade det om man relaterade bokens handling till bl.a. flyktingkrisen som råder just nu, och de stora olikheterna som råder ekonomiskt mellan människor, dels inom samma land men också mellan olika världsdelar. Tänkvärt. Särskilt träffande var den målande beskrivningen av hur förutsättningarna skiljer sig mellan en 25 årig flykting som just kommit till Sverige, med en universitetsutbildad och ”infödd svensk” 25 årings. När man som i det här fallet gjorde, pekade på skillnaderna mellan de här två, så inser man hur ojämlikt lottade människorna är. Den ena talar perfekt svenska, fått växa upp under trygga omständigheter, fått den bästa utbildningen på landets toppuniversitet och kommer sannolikt att så småningom få ett bra jobb därefter. Medan den andra har flytt från krig, fattigdom för att komma till ett land där man inte behärskar det lokala språket och ska där utan en tidigare bra grundutbildning försöka finna ett jobb och skapa sig en framtid.

Så ja, det ställde till eftertanke åtminstone hos mig. För när jag tänker efter, så stämmer beskrivningen av en person som fått bra förutsättningar, väl in på mig. Det vore sannolikt nyttigt att ibland påminna sig själv om den tur man haft i att få förutsättningar att förverkliga sig själv, inte minst genom att få växa upp under trygga omständigheter och t.o.m. fått studera vid fina universitet. Det här är särskilt viktigt, tror jag, i de situationer när man möter på mindre motgångar i livet – för när man anlägger ett större perspektiv, så kan man enklare hantera dem. Samtidigt borde man också försöka sträva till att minska de här skillnaderna, så att så många som möjligt skulle ges motsvarande förutsättningar.

I Stockholm bodde jag på Radisson Blu Strand Hotel, och det fanns faktiskt en speciell orsak till att jag valde just det hotellet. För som jag nämnt i ett tidigare inlägg så följde jag TV4:s dramaserie Modus, och ett av avsnitten utspelade sig just på nämnda hotell. I filmen hette dock hotellet ”Gloria”, men det syntes tydligt vilket hotell det var frågan om – särskilt om man är bekant med Stockholms miljön. I vilket fall, så tyckte jag att hotellet såg så gemytligt ut att här ville jag testa på att bo. Dessutom utspelade sig ett av morden i hotellets hissar, där mördaren nödstoppade hissen för att hinna utföra dådet. Jag åkte t.o.m. i samma hiss, men jag noterade att det saknades en knapp för nödstopp – mitt sinne för detaljer är bland ganska påfallande… Men från ett dramatiskt ämne till ett trevligare ämne, så var frukosten de serverade på hotellet av en mycket hög standard – man fick t.o.m. pressa sina egna apelsiner för morgon juicen – ett snäpp vassare än God morgon som jag vanligtvis dricker hemma på morgonen. 😉

Jag vet inte vad det är, men det är en speciell känsla att en kall tidig vintermorgon få varandra ut på plattan till ett väntade propellerplan (turbo-prop). Kanske är det allt läsande av Biggles som ung, som gör sig påmint?

Radisson Blu Strand hotell, ligger centralt vid Nybrokajen och bara ett par stenkast från Dramaten.

Försökte efterlikna en av vyerna som visades av hotellet i Modus, med ett ganska halvdant resultat.

NK:s skyltfönster före jul tilltalar såväl barn som vuxna, och även mig! Folk stod som klungor vid de dekorerade fönstren, som innehöll leksaker som både talade och rörde sig i takt till julmusik.

I Berzelii parken mötte jag på ett gäng upplysta älgar! Varken jag eller ett gäng asiatiska turister kunde låta bli att ta en selfie 🙂

På gatorna i Stockholm märktes det tydligt att julen nalkas, för det var mycket folk i farten. Julstressen börjar även den göra sig påmind, och jag är inte heller helt undantagen från den… Så jag passade på att shoppa en del julklappar när man ändå var i the Capital of Scandinavia, men också att stora längs med de julpyntade gatorna.

På Viking Line hade jag som middag bokat deras julbord som i år är planerat stjärnkocken Leif Mannerström. Vilket inte minst märktes på att de hade klassiska rätter som lutfisk med alla tillbehör, för på andra julbord jag besökt brukar inte lutfisken vara en del av menyn.

Det blev en del god mat på överfarten till Helsingfors från Stockholm – till frukost hade jag bokat deras premium frukost som innehåller ett par extra saker utöver den sedvanliga frukosten. Men i och med att båtresan tar nästan 15 timmar, så det är trevligt att få äta gott under tiden.

Åter tillbaka är i Vasa, så är det lite studier som gäller nu före jag får ta jullov på riktigt. Men som man säger på finska: viimeisiä viedään 🙂

Sebastian