Nu har vi återigen fått lägga en årgång av Jakobs dagar veckor till handlingarna. Jag tänkte främst plocka fram några axplock av upplevelser från dagarna.
Tidigare har jag skrivit om förra veckans besök på Gamla gravgården i Jakobstad. Men jag har nog hunnit med annat också.
Men först ett allmänt konstaterande om hur man vet att det är Jakobs dagar? Jo, genom att betrakta bilparken i staden, för att gå från någon enstaka bil, så formligen exploderar antalet svenskregistrerade bilar i Jakobstad. Utan att överdriva så bär nästan varannan bil registreringsplåtar från Sverige, och ibland mera exotiska länder som ”Norge”, Frankrike och Holland.

Räkna antalet bilar med svenska reggplåtar så vet du om Jakobs dagar börjat eller inte… (Bild från vibilägare.se)
Vid sidan av det ordinarie Jakobs dagar programmet, så besökte jag tillsammans med familjen bl.a. Purmo för att se litet på bygderna där. Min pappa är nämligen från Purmo ursprungligen och därför tog han med oss för att visa några intressanta platser. Det som faktiskt förvånande litet var forsen som rinner igenom Purmo och kringliggande byar.

Brännasforsen i Purmo, här flödar vattnet – tidigare utnyttjades strömmen för att driva en närliggande kvarn. Man ser spår i stenarna efter någon form av damluckor/flödesreglering.
Det hade gått mig förbi att det fanns sådana här vattenflöden i närregionen, faktiskt. Personligen föredrar jag nog kusten mera än inlandet, men vackert var det trots allt och att höra ljudet av forsen. Brännasforsen, går genom hela Purmo och fortsätter genom kringliggande byar.
Utöver det, så fyllde min mormor 80-år vilket firades med den närmast släkten först i Molpe på Strand Mölle. Den som följt min blogg vet att det inte är särskilt länge sen jag besökte Mölle senast, men denna gång prövade jag och min bror en ny maträtt, vilket gjorde att det ändå var riktigt kul med ett återbesök. Rätten vid provade var ”Black Rock Plate”, vilket konkret innebar att serveringspersonalen bar in en lavasten (!) som var strax på 400 C varm. På denna skulle jag och min bror sen själv tillreda både oxfilé bitar och även byxad abborre. Supergott slutresultat, och mycket annorlunda sätt att servera mat på…

Tillredning av Oxfilé på lavasten pågår – istället för olja eller smör, så användes saltflarn för att undvika att köttet och fisken skulle fastna på stenen. Notera abborfiléerna till vänster.
Även ett flertal besök på vår villa i Bastuhamnen blev det under Jakobs dagar, främst för att för en stund fly undan den extrema hettan i stan och få litet havsbris över sig.

Undertecknad njuter av havsbrisen – det är som balsam för själen att se ut över havet. Håret är lite små ruffsigt som sig bör…
Vår numera litet seniora labrador Ebba, njuter liksom jag av havsbrisen – inne i stan ligger den mest och flämtar av värmen när det är över 25 C. Fascinerande dock att se Ebbas intellektuella utblick över havet, kanske den också har existentiella funderingar när den tittar på havet.

Labradoren Ebba fyllde 8 år i våras, här tillsammans med matte Mamma på bryggan i Larsmo. Ebba börjar ha litet grått hår kring munnen, en form av patina på en belevad hund.
På fredagskvällen (25.7.2014) hade vi besök av musiktrion KAJ, som uppträdde i skolparken och drog en otroligt stor publik. Det pratas om att över 5000 personer bevistade deras konsert, vilket nog säkert kan stämma. Eller för att uttrycka det enkelt, ”alla” var där 😉 Utöver släktingar och vänner, så skymtade jag faktiskt en professor från juristutbildningen i folkhavet…

Den stora folkmängden gjorde det svårt att ta någon vettig bild av konserten. Bilden får närmast tjäna som ett ”bevis” på att jag var där…
Jakobs dagar avslutade jag i år genom att delta i en Pro bono aktivitet, som det heter på advokatspråk. ”Pro bono” = för samhällets godo (utan ersättning). Genom att tillsammans med några andra killar och tjejer från Ungdomsarbetet i Jakobstads svenska församling, stå och grilla korv vid klockstapeln vid Jakobstads kyrka mellan kl. 20-24 på lördagkvällen 26.7.2014. Kul att få grilla korv i stor skala, det såldes 200 korvar på 2,5 timme. Dessutom roligt att få träffa många f.d. konfirmander och andra ungdomar, likväl hjälpledare och andra bekanta på ett så koncentrerat ställe.
Sebastian