Mitt sporadiska bloggande

Etikett: Reflektion Sida 1 av 7

Ett decennium av bloggande

Idag har det gått precis 10 år sedan jag startade upp min blogg och började blogga.

När jag startade min blogg så fanns den ursprungligen på domänen sebbex.net, en domän som jag registrerade 24.10.2005 och där jag laddade upp och installerade WordPress version 1.5, vilket är samma plattform som bloggen drivs på idag. Då jag började med min blogg, så var nog bloggvärlden fortfarande i sin linda: WordPress hade då existerat i blott lite på 2 år och det var också samma år som Isabella ”Blondinbella” Löwengrip startade upp sin blogg. Så även om jag inte är någon stor ”bloggare”, så får jag väl åtminstone anses vara relativt ”gammal i gemet”, som det heter 🙂

sebbexnet-doman

WHOIS-utdrag för domänen sebbex.net, där det framgår att jag registrerade domänen den 24.10.2005, d.v.s. prick 10 år sedan idag.

Jag har funderat över vad det var som fick mig att börja blogga då jag var 14 år gammal? Jag skulle tro att det var en kombination av två saker. För det första så har jag alltid varit tekniskt intresserad och velat testa på nya saker, så jag tror att det fick mig att installera bloggverktyget WordPress på ett webbhotell för att testa vad det tekniskt var att ha en blogg. För på den tiden så krävdes det ganska mycket konfiguration av bl.a. databas(er) (MySQL) och filer före bloggen var ”up and running”. Idag krävs det betydligt mindre, oberoende av om använder sig av en bloggtjänst som Blogger eller själv väljer att driva sin blogg.
Den andra orsaken, var nog en direkt följd av att jag installerade WordPress och jag märkte att det var kul att skriva en form av en offentlig dagbok. För innan jag började blogga så hade jag flera gånger testat på att skriva dagbok för hand med penna, men jag brukade tröttna relativt fort. Bloggen gav mig möjlighet till dela mina tankar och gå i dialog med läsarna, och jag tyckte då att det var häftigt att vem som helst över hela världen kunde läsa det jag skrivit.

Av den blogg jag skrev år 2005, så finns tyvärr inga inlägg längre publicerade, eftersom jag stängde ner bloggen på sebbex.net för ett par år sedan, efter att jag hade övergått till sebbe.fi år 2009.

blogg

Så här såg bloggen ut i juli 2008, d.v.s. för 7 år sedan. (skärmdump)

En liten jämförelse av bloggarens tillvaro för 10 år sedan då bloggen startade med hur det ser ut idag:

Sebastian år 2005 Sebastian år 2015
– 14 år gammal
– gick i högstadiet på åttonde klass vid
Oxhamns skola
– språkbadselev i klass 8G
– bosatt i Jakobstad
– deltog i finalen i ekonomiskunskap
– 24 år gammal
– studerar sista året vid juridiska fakulteten
– bosatt i Vasa
– bott utomlands
– studerat på 3 universitet
– besökt nobelfesten

En del har förändrats i mitt liv under bloggens existens, samtidigt som ganska mycket är sig likt. Men så ska livet vara, en del saker är mera statiska medan annat är dynamiskt. Skulle allt förändras samtidigt så skulle man inte hänga med, medan om allt skulle vara oföränderligt så skulle man stagnera i tillvaron.

20151017_154103105_iOS

Hälsningar från jubilaren, bloggaren, Sebastian från ett höstvackert Vasa.

Tack för att, just du, läser min blogg! Oberoende av om du nyligen börjat läsa min blogg eller som vissa läsare, hängt med i 10 år nu.
Att producera inlägg som ingen skulle läsa och kanske inte heller kommentera, skulle nog inte ge särskilt mycket, så därför är jag verkligt glad över att många av bloggens läsare frimodigt tagit kontakt med mig under åren: per e-post och ibland t.o.m. med i verkliga livet.

A Decade of Blogging.

Sebastian

Något om finlandssvenska

Denna vecka på onsdag så besökte jag en föreläsning vid Ritz om ”finlandssvenska och språkriktighet” av gurun på finlandssvenska, Mikael Reuter. Jag har under ganska lång tid varit intresserad av språk, vilket säkert också framgår av bloggens tidigare inlägg, så därför var det riktigt intressant att få lära sig lite mera om sitt eget språk.

Strax före Reuter skulle äntra scenen så presenterades han av kvällens konferencier, som konstaterade att hon helst är kortfattad då en språkvetare som han är närvarande. Reuter kvitterade och sade att det inte finns någon orsak att vara orolig för att bli bedömd av honom, för även han gör ju fel som privatperson. Samtidigt passade han dock skämtsamt på att inflika att hon bara hade haft en finlandism i sin presentation av kvällens lektion. Ordet i fråga var ”aula” som i finlandssvensk kontext betyder entré och utrymmena strax innanför ytterdörrarna, medan det i sverigesvensk kontext betyder ett auditorium eller en föreläsningssal. En sak som jag faktiskt hade ett vagt minne av att ha läst, men som jag nog gladeligen själv använder på det finlandssvenska sättet för det. Och inget fel i det, enligt Reuter, under förutsättning om att man är medveten om det och särskilt observerar vem som är mottagare för orden.

ritz

Mikael Reuter vid Ritz i Vasa.

Min sammanfattning av kvällens föreläsning består av följande punkter och noteringar:

  • att vi finlandssvenskar lever i en annan (språklig) verklighet och det därför är naturligt att vi ibland använder oss av ord, uttryck och en accent som skiljer från den svenska. Ett exempel är ”arbetarinstitut”, ett begrepp som är känt här i Finland men inte i Sverige. Likväl ska dessa ord få finnas kvar, vi kan inte ersätta dem med något annat (bättre) ord.
  • att finlandssvenskan håller på att närma sig rikssvenskan. Det här är någonting positivt eftersom det knappast är lönt att sträva efter att finlandssvenskan ska skilja sig från rikssvenskan mer än nödvändigt. I skrift ska båda språkversionerna helst vara lika, medan de får skilja sig i vardagligt tal. Bakgrunden till den här förändringen är att vi idag får allt mera influenser från Sverige till Svenskfinland genom TV (ex. TV-serier som Solsidan, Bron med flera) och internet (bloggar, webbtidningar etc).
  • att det i finlandssvenskan finns olika finlandismer, varav vissa är mera accepterade än andra. Särskilt praktiska är ord och uttryck som ”flervåningshus” och ”hemma från” (född och uppvuxen i). Av en finlandssvensks ordförråd så utgörs ungefär 2-4% av finlandismer, vilket betyder att två till fyra ord på hundra pratade eller skrivna ord är finlandismer. Som exempel består det här blogginlägget av ca 500 ord, vilket skulle ge ungefär 5 x 2-4 = 10 – 20 finlandismer. Ganska mycket kan jag tycka.
  • att båda uttalsformerna av ord generellt är accepterade. Ett konkret exempel är att vi finlandssvenskar i allmänhet säger ”psykolog” och ”psykiater” med betoning på det inledande ”p:et”, medan rikssvenskarna ofta utelämnar det och resultatet är ungefär ”sykolog” och ”sykiater”.
  • att vi finlandssvenskar inte kan använda oss av ordet ”ännu” korrekt. I sin enkelhet handlar problemet om att vi t.ex. säger ”får jag ännu säga en sak?” medan ordet inte borde användas i den kontexten, utan man borde istället säga ”får jag säga ytterligare en sak?”.

Riktigt intressant att få lära sig mera om sin egen språkanvändning!

Sebastian

Min hemstad: Jakobstad

En sak jag har märkt med litet stigande ålder är att jag och en del andra i min egen bekantskapskrets ibland kommer att reflektera över varifrån man kommer, alltså från vilken ort man är hemma ifrån. I mitt fall är det ju staden Jakobstad som ligger i det Österbottniska landskapet i Finland. Särskilt väcks de här frågorna när många av ens bekanta återförenas över sommarlovet/sommarjobbet eller på annat sätt på sin hemort.

Just nu ser Jakobstad (Jeppis) stadskärna inte så trevlig ut vid en första okulär besiktning, särskilt om man inte besökt Jakobstad på ett tag. Eller som när jag i dagarna råkade överhöra en konversation mellan en kvinna och hennes vännina som gick längs med gågatan: ”de har ju grävt upp hela – halva stan!”. Vilket nog är en ganska träffande beskrivning, faktiskt. För stora delar av torget har man grävt upp för att under sommaren genomföra arkeologiska utgrävningar innan bygget av det nya torghuset kan påbörjas på riktigt. För tanken är ju att det till julhandeln 2016 ska stå ett helt nytt torghus (läs: shoppingcenter med bostäder) på den plats där det gamla bankhuset stod.

Det här betyder att vi Jakobstadsbor sannolikt kommer att få dras med en ganska ful stadskärna under de kommande 1,5 åren, då absoluta centrum närmast kommer att likna en byggarbetsplats. Men å andra sidan, en sak som man ofta hör att det klagas över är att det inte händer något i Jeppis, men nu kan man åtminstone inte klaga över den saken! För just nu är staden stadd i mycket snabb förändring: vi har ju bland annat fått en ny esplanad-galleria som åtminstone jag finner verkligt snygg och välbehövd. Mera sådant tack!

20150611_113034168_iOS

Torget i Jakobstad har förändrats relativt mycket på kort tid. Kul att de i alla fall hissat stadens flaggor inför sommaren.

20150613_163046127_iOS

Vid ett besök till en god vän som för tillfället bor i höghuset ”Ers höghet” invid torget, så passade jag på att fotografera utgrävningarna och den kommande byggplatsen ovanifrån. Det ger onekligen ett litet annat perspektiv av stadens kärna.

jakobstad-torget

Kvällssolen faller över en stad i förändring…

arkeologiskutgravning-jakobstad

I sommar pågår de arkeologiska utgrävningarna på torget i Jakobstad. Få se om Museiverkets arkeologer hittar något intressant på det här forskningsområdet.

20150611_113224950_iOS

Museiverkets arkeologer in action på torget, de verkar att jobba med en viss frenesi och entusiasm som smittade av sig litet på mig också.

Men på tal om att klaga, så fick jag på min systers studentdimmission i maj höra ett tankeväckande och inspirerande tal av en alumn från Jakobstad gymnasium, Martin Granholm, som tidigare varit bl.a. vice Vd för UPM-kymmene och som annars också är en stor påverkare av finskt näringsliv. För han konstaterade i korthet att vi finländare tillskillnad från våra svenska vänner har en vana av att klaga och säga ”voj, voj”, och stå och se på den negativa utvecklingen istället för att göra något åt den. Svenskarna har istället en annan attityd som innefattar att man ser möjligheter istället för bara problem. För just nu verkar vi i Finland sucka över att det går så dåligt för oss, och tänka att det främst beror på att det går dåligt i omvärlden. Den här negativa tankespiralen borde man bryta och istället försöka se möjligheter, och visst det låter klichéaktigt så det förslår, det medger jag, men jag tror att det ligger en hel del i det.

Låt mig ta ett konkret exempel från Eurovisionen. Jag tittade på TV4 nyheterna just innan finalen i ESC skulle börja, och efter den egentliga nyhets genomgången så sade nyhetsankaret att ”vi är beredda på en segerintervju med Måns imorgon bitti”, och då hade ju Zelmerlöv ännu inte vunnit! Så svenskarna har nog en helt annan approach till utmaningar, en approach som vi med fördel kunde inspireras av.

Därför kunde vi Jakobstadsbor gå i bräschen för en dylik förändring och ta stöd av den omfattande förändringen som är på gång av stadens centrum, och välja att se möjligheterna i stället. För de facto går det bra här i Österbotten, vi har t.ex. lägst arbetslöshet i hela landet med ca 8% arbetslösa medan landssnittet ligger på 12%. Så ja, en del har vi att vara stolta över och att förvalta, men också att blicka framåt och inte gräma oss över att stadens centrum för närvarande ser fult ut – för det är början på något nytt 🙂

Sebastian,
en stolt Jeppisbo

Missbruk av Instagram?

Var går egentligen gränsen för hur långa inlägg man får skriva på exempelvis Instagram, och varför inte också på Facebook för den delen också? Jag kom att fundera på den saken då jag har ”begåvats” med en förmåga att skriva relativt långa inlägg, särskilt på Facebook, men tydligen verkar också det här beteendet ha smittat av sig på hur jag skriver i andra sammanhang också, nu senast alltså på Instagram.

Texten nedan tillsammans med den obligatoriska bilden är mitt senaste inlägg på Instagram som jag publicerade där igår. Månne det här inlägget är litet i längsta laget för ett inlägg där?

”Trots att jag hunnit flanera utefter Vasas många (och långa) esplanader i närmare tre års tid, så upptäcker jag ändå ibland detaljer som jag tidigare inte varseblivit. En sådan iakttagelse gjorde jag även idag, då jag noterade att ”Hovrättsesplanaden” på vissa skyltar alltjämt skrivs ”Hofrättsesplanaden”. Kul att man låtit den gamla skrivformen fortleva, man känner faktiskt litet av #historiensvingslag och svenskans släktskap med #danskan (tänk: afdeling-avdelning m.fl.). Det kan ju tyckas vara en petitess, men jag läste att nämnda esplanad faktiskt är Finlands äldsta (åtminstone enligt #wikipedia) och längs med den har jag hunnit spatsera av och an i tre år utan att känna till den saken heller.
Litet #allmänbildning i vardagen alltså…
#Vasa #Vaasa #Historia #Finland #Hovioikeus #Esplanad #Puistikko #Hovrätt eller #Hofrätt som i #Sturehof”

vasa-hovrattsesplanaden

Jag har en förmåga att notera smådetaljer och ”avvikelser” från det normala, som här att man skrivit ”hovrätt” med ”f”.

Men jag fortsatte ännu med att skriva en kommentar till mitt ursprungliga inlägg, som löd:

”Däremot minns jag ännu årtalen för när Finland (då som en del av #Svearike) fick sina hovrätter (#Åbo 1623 och Vasa 1775). Varför det? Jo, för trots att det nu har hunnit passera 4 år sedan jag läste till inträdesprovet (våren 2011) till #oikis så minns jag fortfarande sådana detaljer ur inträdeslitteraturen (ena boken handlade om rättshistoria.). Skrämmande, hur vissa saker kan bli inpräntade i ens minne… Hälsningar av en lätt skadad #juriststudent 😉 ”

Men på tal om bilder och bildtjänster så måste jag ta tillfället i akt dela en bild från Pörkenäs lägergård i Jakobstad. Jag säger redan nu att bilden inte är tagen av mig, utan av M. Sarvela som har publicerat den i ”Jeppis gruppen” på Facebook (och tillåtit att man delar den).

porkenas_lagergard_jakobstad

Solnedgångarna ute på Pörkenäs lägergård är alltid otroligt vackra och storslagna på samma gång. Den här bilden är tagen ut mot havet, och i förgrunden skymtar man sandstranden med korset i centrum.

Till sista bild för det här inlägget väljer jag ytterligare en bild från strandpromenaden i Vasa (jag publicerade ju en bild i föregående inlägg också.).

strandpromenaden_vasa_finland

Så otroligt fridfullt och vackert på samma gång! Vasa universitets campus fotat från Strandpromenaden, i jämnhöjd med Havtornen vid ÅA.

Sebastian

Sida 1 av 7

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén