Etikett: skatt

Bland kexhyllor och ubåtar?

den 20 oktober 2014

En sak som jag har noterat när jag varit och handlat matvaror i den lokala butiken är att det skett en mycket stor tillväxt på kexhyllorna vad det gäller nya produkter. Särskilt har det tillkommit många nya kex som är baserade på olika godissorter såsom Daim, Tupla och Fazers Dumle. Har du också råkat notera samma sak?

Jag började fundera på saken när jag igår besökte Prisma i Jakobstad och jag kunde inte heller där undgå att samma tillväxt skett där likväl. Produkterna som säljs är ju närmast att likna vid ”godiskex” eller kex med (mycket) godis i. Nå, vad beror det på då? Är det bara så att godistillverkarna vill hitta nya marknadsområden, och därför har breddat sitt sortiment till att omfatta också kex?
Möjligtvis är så också fallet, men själv tror jag det har mera med beskattningen att göra än med att plocka fler marknadsandelar. För om man följt med i medierna den senaste tiden så har man märkt att den s.k. sötsaksskatten (på finska ”makeisvero”) höjts flera gånger på relativt kort tid.

Bild från kexhyllan på Prisma i Jakobstad. Vid första anblick skulle man ju kunna tro att bilden är tagen från godisavdelningen… Men orsaken till att man just nu finner många godissorter på kexavdelningen är att de som ”kex” inte beskattas som godis. (Notera texten ”New” på en av förpackningarna.)

Men vad har då godisskatten med kex att göra? Jo, för som läget är just nu så omfattar nämligen sötsaksskatten inte kex. Men sötsaksskatten omfattar nog t.ex. rena godisprodukter och glassar samt några andra namngivna (mycket) sockerrika produkter som läsk. Så rent konkret, om du säljer ditt godis i formen av kex så behöver du inte betala godisskatt på produkten som tillverkare. Det här betyder också att din produkt blir billigare att sälja som kex än som godis, och ett lägre pris lockar vanligen också till sig flera köpare.

Finurligt inte sant? Om du gör cookies som innehåller t.ex. choklad eller någon annan godissort så behöver du inte betala sötsaksskatt när den säljs på kexavdelningen. Men om du istället förpackar din choklad som en chokladplatta (rikssvenska: chokladkaka), och säljer den på godisavdelningen är du tvungen att betala extra skatt.

Hur stor är då sötsaksskatten? För det första är sötsaksskatten en punktskatt som tas ut på vissa namngivna varor, så är också fallet med t.ex. tobak och choklad. Skatten tas dessutom ut av producenten/säljaren och inte direkt av konsumenten, därav blir också sötsaksskatten ”osynlig” för den vanliga konsumenten. För den sötsaksskatt du betalar när du köper t.ex. godis i butiken, redovisas inte separat på kvittot som du får (vilket ju är fallet med momsen), utan sötsaksskatten är redan debiterad i ett tidigare led.

Men för att svara på frågan, så är man tvungen att gå till lagen bakom skatten i fråga. Lagen i fråga heter ”Lag om punktskatt på sötsaker, glass och läskedrycker” och har nummer 1127/2010 och finns här på Finlex. Lagen har emellertid blivit ändrad i två repriser, både år 2012 (ändringar här på Finlex) och år 2014 (ändringar här på Finlex). Genom dessa ändringar får jag då fram att just nu ligger skattesatsen på t.ex. godis på 0,95€ per kilogram (kg) godis. Vilket konkret betyder att om du säljer chokladen i formen av cookies i ett paket som innehåller 500g cookies, så sparar du 0,95€*0,5kg = 0,48€ per ½ kilo sålt godis (förlåt! jag menade naturligtvis kex…).

Den skarpsinnig ställer sig då naturligtvis frågan: men om jag skall tillverka cookies som innehåller just godis eller choklad, behöver jag inte då betala skatt på dessa råvaror när jag köper in dem? Svaret på den frågan är sannolikt nej, eftersom det är fråga om just en råvara – som också behövs i processen, för dessa omfattas inte av lagen i fråga. Vill man så kan man ju kanske kalla det för ett kryphål i lagen (finska porsaanreikä), varigenom man kan kringgå sötsaksskatten relativt enkelt, men på ett helt lagligt sätt. För beskattningen används för övrigt också som ett medel för att ibland styra konsumenternas val, som i det här fallet bort från onyttiga produkter då de säljs till ett högre pris.

Nåja, det här är ju spekulationer från min sida – men jag antar att bakgrunden till det ökade antalet s.k. godiskex produkterna kan stå att finnas i just beskattningen. Sen om man vill moralisera kring saken så är det ju ett eget kapitel, för det man marknadsför som kexgodis är kanske ännu ohälsosammare än vad rent godis är? Vill man få till stånd än ändring så måste lagen ändras, så att den också omfattar kex och kanske också några andra produkter, för att motverka nya ”kreativa” upplägg.

Men medan jag står och tittar på de dignande kexhyllorna hyllorna så piper min iPhone (som jag nu fått tillbaka från servicen) till i min fika. Men istället för att genast fiska fram min ”ifååne” ur fickan så hade jag inte särskilt bråttom med det den här gången, för den har nästan pipit konstant under de senaste två dagarna. Anledningen till detta då? Jo, jag har kvällstidningen Aftonbladets app installerad på min iPhone och ibland skickar de ut s.k. ”nyhetsflashar” som push notifieringar vilket föranleder ett pip varje gång.

Det har varit ett ”evigt” pipande ur min iPhone de senaste dygnen… När Aftonbladet just nu skickar ut nyhetsflashar om, i huvudsak, den eventuella ubåten i Stockholms skärgård.

Men just nu har det kommit nyhetsflashar nästan konstant, för det är den där ubåtsincidenten i Stockholmsskärgård som utlöst nästan ett lavinartat nyhetsflöde i rikssvenskmedia de senaste dagarna.

Månne de inte skall börja hitta den eventuella inkräktaren i sina vatten? För det här börjar bli en aning nervöst för mig med ett evigt pipande… Eller som min bror något håglöst konstaterade: kommer han att ha något Sverige att resa tillbaka till om några veckor? För det här vapenskramlet verkar inte särskilt lovande…

Sebastian

Praktikantens vardag

Av Sebastian Åstrand

den 04 september 2014

i Allmänt

I måndags (1.9.2014) inledde jag min praktik vid förvaltningsdomstolen i Vasa. Det är fråga om ett par veckor lång praktik, som är valfri inom juristutbildningen och som kan genomföras på olika rättsliga institutioner.

När jag berättar åt bekanta att jag skall praktisera på förvaltningsdomstolen, så är det vanligt att de får något frågande i blicken. För även namnet ju säger en del, att det handlar om en domstol som handhar förvaltningsärenden, ungefär. Men mera konkret så handhar förvaltningsdomstolen i de flesta fall ärenden där någon är missnöjd över ett beslut som en myndighet fattat, och denne nu önskar överklaga beslutet. Då är det till förvaltningsdomstolen ärendet skickas, om myndigheten själv inte väljer att rätta sitt beslut av någon anledning. Det är kanske därför som förvaltningsdomstolarna inte är lika kända som tingsrätterna bland allmänheten. Dessutom är förfarandet i förvaltningsdomstolen oftast skriftligt, vilket innebär att man inte på samma sätt träffar de som jobbar där i någon rättegångssal.

Förfarandet i förvaltningsdomstolen skiljer sig ganska mycket från i en tingsrätt, var rättegången vanligen sker i rättegångssalen, medan förfarandet ofta är skriftligt i förvaltningsdomstolen. (Bild: plainarkitekter.se)

Nåja, det här kan säkert låta litet tråkigt, så varför valde jag då att praktisera vid en förvaltningsdomstol? En orsak var just det att man annars inte direkt kan få insyn i förvaltningsdomstolens verksamhet, som utomstående och det här var en ypperlig chans att få se domstolen innanför skinnet. Men sen handlägger också förvaltningsdomstolen riktigt intressanta och i många fall viktiga ärenden, särskilt för den som besvärat sig. Det kan vara fråga om utlänningsärenden där det är fråga om en person skall få stanna kvar i Finland, om denne har nekats uppehållstillstånd. Sen finns det barnskyddsärenden var mycket avgörande beslut tas för barnets och föräldrarnas räkning, och i skattemål kan det igen röra sig om betydande summor pengar för den som förlagts att betala t.ex. tilläggsskatt. Det gör också att det blir en stor bredd på de ärenden som man får bekanta sig med.

När jag började praktiken fick jag skriva på ett NDA som det vanligen kallas jurister emellan, d.v.s. ett Non-Disclosure Agreement eller på svenska ett sekretessavtal. Så där av kan jag bara skriva allmängiltigt om min praktik vid domstolen. Men det är helt förståeligt i och med att del av ärendena dels är hemliga, och dels att information i regel inte får utgå från domstolen förrän ett färdigt avgörande (ä.k.s. dom/beslut) getts i fallet.

Inom den juridiska och kommersiella sektorn är det vanligt med sekretessavtal, dessa binder en vanligen också efter att uppdraget upphört (t.ex. en anställning).

Domstolen är uppdelad på flera sektioner, och inom dessa i mindre grupper som kallas för rotlar. Själv jobbar jag inom en sektion och rotel som handlägger främst skatteärenden och men även en del allmänna ärenden. Det var på egen begäran som jag ville jobba med skatteärenden i och med att det är område som jag är litet intresserad av, för jag har ju tidigare också jobbat på bokföringsbyrå. Men samtidigt vill jag ju ha litet bredd och få se så mycket av domstolens verksamhet som möjligt, vilket också hittills verkar gå i uppfyllelse då domstolen plockat in mig på många ärendetyper och jobb. Min främsta arbetsuppgift är annars att gå igenom fall som inkommit och skriva ett PM var jag lyfter fram olika rättsliga frågor, olika aspekter och olika förslag på hur ett ärende kunde avgöras, och väger olika argument för och emot. Sen tar en föredragande vid och skriver det riktiga PM:et och ett förslag till beslut, som sen föredras för domarna som fattar det riktiga beslutet.

En utmaning i arbetet är att arbetsspråket i regel är finska, både i skrift och tal. Förvaltningsdomstolen är tvåspråkig, men majoritetsspråket är finska vilket innebär för att arbeta där krävs att man avlagt ”stora språkprovet” i finska och fått utmärkta kunskaper. Själv har jag inte avlagt det aktuella provet ännu i och med att det inte behövs för praktiken, och samtidigt vet jag att det är minst sagt utmanande att ”läpäistä” det provet. Så jag ser också praktiken som en övning av min kanslifinska som används inom myndigheter, och skiljer sig litet från vardaglig finska. Ett nyttigt ord som används ofta inom rätten är ”juttu”, som saknar en entydig svensk motsvarighet, men som är frekvent förekommande på finska och samtidigt flexibelt. Det kan ju betyda t.ex. sak eller ärende men också en historia (anekdot) beroende på sammanhanget.

Sebastian