Mitt sporadiska bloggande

Etikett: Stockholm

Hallonbåtsflyktingen genom ett par finlandssvenska ögon

Jag går för tillfället en språkkurs vid Vasa universitet, med namnet ”språkkompis” och som en del av den kursen var jag och min språkkompis och såg på filmen Hallonbåtsflyktingen (finska: Vadelmavenepakolainen).
Kursen går i korthet ut på att vi växelvis hjälper varandra genom våra modersmål: hon lär mig bättre finska och jag henne svenska – en form av symbios med fördelar för båda parter. Vilket så långt också verkar fungera bra, eftersom jag fått bassning när jag bl.a. gjort något kardinalfel i finska (som i exemplet med årtal), som jag inte själv varit medveten om tidigare.

panorama

Hallonbåtsflyktingen går parallellt på bio i Sverige och Finland just nu…

I korthet handlar filmen vi såg om en finsk man, Mikko, som känner att han är född i fel land, Finland, för han har alltid velat bo i det socialdemokratiska och ”trygghetsknarkande” Sverige. För att uppnå sin dröm så vidtar han minst sagt okristliga medel, genom att byta identitet med en rikssvensk psykolog Mikael, som är trött på både Sverige och livet i allmänhet, och härigenom uppstår också problemen och likväl grunden för denna romantiska komedi.

På tal om trygghetsknarkande så berättade min lillebror som hade varit och sett samma film i Göteborg på SF filmstaden att de där på bion innan filmförevisningen börjar, så håller personalen en kort informationsstund med säkerhetsinformation motsvarande ungefär den safety information på ett flygplan innan takeoff. Här i Vasa som jämförelse släckte de nog bara ner lamporna och rev sonika igång filmen…
Men det svenska säkerhetstänket har nog sina fördelar också, för i Sverige är det farligare att gå ut och sola än att sätta sig i bilen och köra i väg. För rent statistiskt så löper du en högre risk att dö av malignt melanom (hudcancer) än att dö i trafiken, fullt så långt har inte trafiksäkerheten i Finland kommit ännu.

filmstaden-gbg

Filmstaden i GBG: Litet annorlunda att gå på bio i Sverige än hemma i Finland? Åtminstone vad det gäller säkerhetstänket – i Sverige har de en safety genomgång innan filmförevisningen börjar, samt personal i direkt anslutning till salen om man undrar över något…

Men åter till filmen så hade regissören och skådespelarna på ett bra sätt lyckats fånga några av de mest karaktäristiska skillnader mellan finnar och svenskar. Bara ett par sådana detaljer som när Mikko på sin ännu trubbiga svenska uttalar ”Abba” som ”Appa” eller när han i rollen som psykolog skall ge sin klient ”KPT-pehandling” (KBT = Kognitiv Beteende Terapi) på Skansen i Stockholm. Det svenska har verkligen stigit Mikko åt huvudet för han går till och med så långt att han ”döper om” sin finska flickvän ”Tiina” till ”Ann-Louise” för att fira en svensk jul med henne i augusti (!) i Helsingfors med allt som tillhör det svenska julbordet med gravad och kallrökt lax, sill, prinskorvar och inlagd gurka etc. Men även svenskarna har ju en del problem med det finska uttalet, t.ex. kallas ju ”Mikko” för ”Mikku” när han är i Sverige…

En sak som slår mig en bit in i filmen, är att jag i någon mån nog kan identifiera mig med Mikko och relatera till hans utmaningar med att försöka framstå som svensk. För även om mycket är lika mellan Sverige och Finland, finns det ju en hel del ”sociala koder” som skiljer sig mellan länderna. Risken är annars att man framstår som en ”dryg typ” i Sverige, om man inte anpassar sig efter deras rikssvenska stil och jargong trots att man annars pratar en ”perfekt” svenska. Stundvis under filmen måste jag medge att jag hade svårt att titta när det uppstod såpass ”pinsamma” situationer att det inte räckte med att skratta åt dem längre. 😉

hotell-utsikten-radisson-waterfront

Utsikten från mitt hotellrum på Radisson Blu Waterfront i Stockholm i våras 2014. Visst är STHLM otroligt vackert?

Om jag nu tvunget skall klaga på något i filmen så är det att filmen i någon mån utmålade Finland i litet väl grå färger, eller åtminstone måste de haft ett mycket grått filter på kameran när de filmade i Helsingfors förorter och spårvagnarna längs med esplanaderna. Fullt så dystert skulle jag nog inte själv beskriva mitt Finland…
Eller som när Mikko på besök i sin skenidentitet Mikaels barndomshem, en våning i Stockholm City av litet annan klass än sitt verkliga barndomshem i en betongförort till H:fors, råkar trycka igång ett kassettdäck med låten ”Sommartider hej hej” av ”Gyllene Tider” – då blev kontrasten litet väl stor.

helsingfors-natt

Nog är Helsingfors också fint – jag känner mig personligen lika hemma i H:fors som i Stockholm.

Litet ”credit” fick nog Finland ändå, då Mikael plötsligt insjuknar och är i stort behov av en njurtransplantation. För det visar sig emellertid omöjligt att ordna med en njurtransplantation i Sverige då Mikko och Mikael har bytt identitet, och i Sverige är man ju så noga med dokumentation och kontroll. Men i Finland är det ju andra bullar, här är vi inte lika nogräknade… (Nåja, jag tillåter mig undra. Jag borde ta och fråga en av mina släktingar som råkar jobba på just njursjukdoms avdelningen vid triangelsjukhuset i H:fors…) Nåväl, då passar de på att visa ett par faktiskt riktigt vackra skylines av H:fors, inklusive Mejlans sjukhus ut mot Tölö hållet samtidigt som Mikael erhåller sin nya njure uppe i patienttornet.

Vi kom också att fundera på vem som producerat just filmen Hallonbåtsflyktingen, men vi fann inget definitivt svar på den frågan förrän efter filmen när jag nu kollat upp saken. Det verkar nämligen vara en samproduktion mellan Finland och Sverige (surprise…), med ett finskt produktionsbolag i spetsen. Dock med en svensk regissör, Leif Lindholm, men vars ena förälder är finsk och den andra svensk – så han kunde enligt egen utsago (Yle Arenan) relatera till identitetskrisen som man kan känna när man har ett ”delat” ursprung.

handels-hemkomst

Homecoming day ordnas på Handelshögskolan i Stockholm varje år i oktober när alla gamla studenter (alumner) hälsas välkomna tillbaka, eller ”hem” till sitt alma mater ;). Åtminstone har det gett mig en hel del perspektiv att studera där.

Som kuriositet i sammanhanget kom jag att tänka på just det Nordiska samarbetet vid produktion av bl.a. film och annan form av entertainment. Tänk bara på TV-serien Bron / Broen (Sverige-Danmark) som har blivit såld till över 130 länder världen runt.
En annan sak jag blev varse om när jag studerade på Handels var att svenska Bonnier AB äger bl.a. de finska TV-kanalerna MTV3 (”maikkari”), Sub-TV, AVA och radiokanalen Radio Nova i sin helhet, d.v.s. ½ av Finlands kommersiella TV. Ytterligare ett exempel är att Bonnier AB och Ratos AB (ett svenskt investmentbolag) tillsammans genom ett joint venture äger hela Finnkino Oy, som råkar vara Finlands största biografkedja – det hade jag inte heller vetat om förut.

Nej, nu tar jag nog en svensk ”fika” och knäpper på låten ”Minä” av det finska bandet ”Kymppilinja ja Mariska”, var de också råkar sjunga om svenska ”Veronica Maggio” – för att plocka fram det bästa ur båda världarna! Det är ju en av de största förmånerna man har som finlandssvensk. 🙂

Sebastian

Reklam som väcker tankar (2/2)

Jag började ju på detta ämne om ”reklam som väcker tankar”, i mitt tidigare inlägg om jämställdhet i näringslivet och särskilt inom bolagsstyrelser, var jag lyfte fram ett förslag om att flera tjejer borde utbilda sig till ingenjörer för råda bot på problemet. Och jag lovade där att det skulle vara ett tvådelat inlägg, så det vore ju nästan fråga om falsk marknadsföring (Konsumentskyddslagen 2:1) om jag inte uppfyllde löftet 😉

Female Engineer

Ett förslag för att få mera jämställda bolagsstyrelser: fler kvinnor borde välja att studera till ingenjörer.


Reklamen nedan stötte jag på i Norrtälje, Sverige för en tid tillbaka sedan, också denna gång när jag väntade på bussen men den här gången bussen till Stockholm.

reklam-coop

Många svåra frågor på samma gång! Åtminstone erbjuds vi svaret på en frågorna, nämligen en färdig matkasse med tillhörande recept 🙂

Vad jag reagerade på i denna reklam var hur snärtigt man från Coop:s sida lyckas baka in sitt marknadsföringsbudskap tillsammans med stora frågor, en del av närmast existentiell karaktär. Coop är ju en butikskedja i stil med S-gruppen i Finland, då båda i praktiken ägs av sina medlemmar (andelsägare). Dessvärre har jag inte stött på ens en lika snärtig annons eller liknande från exempelvis Prisma här i Finland, trots att jag varje månad får deras medlemspost varje månad sedan några år tillbaka.

Vad jag särskilt gillade med reklamen ovan var hur de genom dessa frågor, fick mig att stanna till för ett litet tag och reflektera litet över tillvaron. Jag menar på första frågan kan jag någorlunda svaret, även om jag fick tänka till litet innan jag mindes lektionerna i fysik i gymnasiet, var vi diskuterade rymden och kosmologi. För den som inte minns eller inte orkar anstränga de stackars gråa celler, så har det att göra med Olbers paradox och ett litet mera lättillgängligt svar finner du här på en rymdblogg.

På den andra frågan, Finns Gud?, så är ju svaret något varierande beroende på person till person – det är ju en fråga som inte kan besvaras med samma exakthet som den föregående frågan var man kan sluta sig till ett svar med relativt säkra fysikaliska iakttagelser. Men jag som kristen, svarar naturligtvis ja på den frågan eller åtminstone vill jag tro att Gud finns.

Den tredje frågan är kanske något mera vardagsnära, om vad man skall äta till kvällsmat. Men det är också en stor fråga har jag märkt, åtminstone varje kväll jag promenerar hem från jobbet på eftermiddagen och magen gör sig påmind längs med vägen. Också här måste man väga in olika aspekter: vad är jag sugen på?, skall det vara nyttigt? och vad får det kosta om jag ändå åt ordentligt till lunch?.

Jag menar, i princip alla människor ställer sig åtminstone någon gång frågorna ovan. Dock varierar säkert frekvensen om hur ofta man ställer frågorna till sig själv. T.ex. är det ju nästan varje kväll aktuellt att överväga vad jag skall äta, emedan Guds existens är en fråga som inte upptar ens tankevärld kanske lika ofta.

Samtidigt är det säkert bra att komma till ro med alla dessa frågor på något sätt. Jag såg ett intressant program på SvT som heter ”Döden, döden, döden” (ett yttryck myntat av Astrid Lindgren), var en filosof vid Stockholms universitet hävdade att alla människor mår bra av att i någon resonera kring livets förgänglighet, för att kunna selektera fram saker som man finner viktigt i livet i och med den tidsbegränsade tillvaron på jorden. Programmet går just nu på Yle Fem och finns tillgängligt via Arenan. Nåväl, jag tycker det är frapperande att en annons dylik Coop:s, fick mig att fundera i dem banorna via den retoriskt ställda frågan ”Finns Gud?”. Detta trots att man annars skyndar fram i vardagen, och kanske inte har tid att fundera i de banorna?

Sammantaget gillar jag reklam som i vardagen får en tänka till litet extra, och ger litet ”intellektuellt stimuli” utöver reklamavsändarens annars så enkla budskap ”shop ’til you drop”. Naturligtvis är det trevligt med såna reklamer också, särskilt på fredagskvällen i TV-soffan då man inte orkar anstränga hjärnan – men som balans i vardagen gillar jag starkt dessa annonser som väcker litet funderingar och bryderier. Om inte annat skulle jag gärna vilja att Coop:s matkasse fanns tillgänglig i Finland också – för i så fall skulle det bespara åtminstone mig litet bryderi varje vardagskväll 🙂

Sebastian

Resa till Stockholm

Jag reste till Stockholm, Sverige i förra veckan mellan 20.3.2014-23.3.2014.

Jag skulle flyga från Jakobstad-Karleby flygplats med NextJet direktflyg till Stockholm 6:00 på morgonen. Men när jag väl kom till flygplatsen fick jag reda på att planet hade blivit inställt. Så blev ombokad till deras senare flygning kl. 12 till Stockholm, med mellanlandning i Björneborg.

Bild hämtad från Wikipedia.Nå, allt gick väl tills vi kommer över Björneborg då mitt flygplan, ett Saab 340, måste nödlanda i Björneborg pågrund av ett elfel. Jag förstod allvaret då, för att efter att planet tagit mark så körde en gul flygplatsbrandbil efter planet tills vi stod på plattan utanför terminalen. (De har en vatten/skumkanon monterad där framme ovan på hytten) Där väntade ytterligare 3 flygplatsbrandbilar och 2 vanliga brandbilar, samt fyra stycken ambulanser. Inne i planet hade inte denna incidentberedskap märkts av lika tydligt. När vi väl kom in i terminalen så väntade ett debriefingteam, så de som ville kunde prata med dem om upplevelsen. Nåväl, ingen verkade ha behov av den tjänsten i och med att det inte hade uppkommit någon verklig fara. Dessutom var personalen ombord på planet mycket professionella och sakliga, särskilt en manlig flygvärdinna gjorde situationen någorlunda trevlig trots allt.

Efter en timme när teknikern hade gått igenom planet så fick vi flygtillstånd för att fortsätta flygningen mot Stockholm. Problemet för mig var bara det hade jag bokat ett möte med studievägledaren på Handelshögskolan i Stockholm, så jag höll på att bli duktigt försenad. Men tack vare att jag reste in med Arlanda Express så hann jag i någorlunda tid till mötet, 25 minuter försenad dock. Men det får väl anses acceptabelt efter omständigheterna.

Hämtad från Wikipedia.

Efter det mötet hade jag en del tid över att besöka en del IT-företag i Kista, Stockholm. För den som inte besökt Kista, så kan man väl närmast beskriva stället som Nordens Silicon Valley. Enormt många IT-företag, och dessutom otrolig framtidstro och innovation av nya produkter/tjänster. Här skulle jag nog kunna jobba i framtiden. 🙂

Efter det så checkade jag in på hotell Tegnerlundén, ett litet mindre hotell i centrala Stockholm. Som namnet antyder ligger det vid en trevlig lund i Vasastan, också nära Handelshögskolan. Om jag korrekt underrättad så är ägaren till hotellet Immanuelskyrkan i Stockholm, trevligt att indirekt stöda goda ändamål. Inget att klaga över på det hotellet, standarden var ungefär medelklass, rent och fräscht och trevliga rum. Dessutom var frukostmatsalen trevligt belägen på högsta våningen med utsikt över delar av Vasastan.

Radisson Blu Waterfront

Följande natt checkade jag in på Radisson Blu Waterfront, var jag hade valt ett s.k. Business Class rum. Hotellnätter är nämligen ofta billigare mellan fredag-lördag och lördag-söndag. Så jag passade på att uppgradera till ett bättre rum. I det här fallet var det nog värt det i och med att utsikten från rummet var storslagen på 13 våningen över Stockholm. Jag skulle till och med fått frukost på rummet om jag så hade velat, men det tackade jag nog nej till… Frukosten liksom hotellet var fantastiskt, närmast toppnivå man kommer i mitt tycke.

 

Uppdatering 4.4.2014:
Jag fick ett mycket trevligt meddelande från NextJet customer relations avdelning i veckan. Jag hade nämligen gjort en reklamation angående det inställda flyget till Stockholm, och yrkat på standardersättning av dem. Så jag fick till svar att de utbetalar en standardersättning till mig om 250€, med stöd av EU-förordning 261/2004 som jag yrkat. Tack till NextJet för att de sköter sina kundförhållanden så bra, trots strul med inställt flyg, och kompenserar en utan invändningar!

Sida 2 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén